LuleåBloggen: Våga matchcoacha
Tekarn bloggar om Luleå Hockey
Luleås dilemma är alltså att man har ett lag vars hela spel bygger på energi. Och man har problem att mobilisera den energi som behövs till varje match.
Lite generellt sagt har vi inte i grunden ett lag med finlirare som vi tänker oss ska trixa och leka med pucken som Omark gjorde förra året. Därför märks det troligen extra tydligt om Luleå inte kommer taggade till en match.
Det jag tänker kring detta är att coachingen kan ha en väldigt stor inverkan på den energi man ger laget, beroende på hur man agerar under matcherna.
Nu ska ni få läsa om min teori kring detta.
På försäsongen var laget en till stora delar ny grupp som i mångt och mycket var antingen oskrivna kort, eller meriterade spelare som kände att de var i en position där de var tvungna att bevisa något.
Och de gjorde de. 110% på varje träning, och i de flesta av försäsongsmatcherna, förutom en mot Modo i Boden.
De slogs då allihopa för sin position, och sin plats i laget.
Sen när serien drog igång med bortamatchen mot Skellefteå så var all energi som bortblåst i hela första perioden. Luleå blev fullständigt överkörda, och kunde sent omsider repa sig och spela jämt i andra och tredje perioden. Men då var det redan kört.
Då skyllde jag allt på att det berodde på att Skellefteå redan hade en match i benen. Nu är jag inte lika säker.
Det verkar som att årets lag hittills är, precis som jag skrev i inlägget innan Brynäsmatchen, fågel eller fisk innan varje match. Vi vet inte förrän matchen startar. När vi spelar bra kan vi slå alla lag, när vi spelar dåligt kan vi förlora mot vem som helst.
En viktig detalj som skulle kunna styra upp detta är att vi skulle få två modigare tränare. Som verkligen agerar utifrån spelarnas prestationer på banan, och att de bänkar de som inte tillför energi, och låter de som gör det spela. Oavsett VEM som underpresterar.
Kallas populärt för aktiv matchcoaching.
Under de senaste åren har jag bara sett Rograrna bänka en etablerad spelare en gång, och det var Obsut, förra säsongen. När Obsut sen efter några matcher fick spela igen var han kung. Han fattade vinken, kom tillbaka och lyfte laget.
I övrigt har jag bara sett Rograrna ta lätta beslut. Ni vet, bänka Lidhammar, Lindgren, Isaksson, Olsson, Styrman mfl. Lågstatusspelare.
För att dra ett drastiskt exempel så förtjänade Bartecko flera gånger förra säsongen att bli bänkad till förmån för en trettonde forward (junior) men det hände aldrig.
I år har jag i flera matcher sett tillfällen när man kunnat växla bort en underpresterande forward eller en back till förmån för unga energiknippen som Tornberg, Olsson eller Styrman, eller någon annan från vårt eminenta J20 lag som för övrigt ligger i topp i sin serie.
Det är ju inte det att de skulle gå in och avgöra matcher åt oss, men om Rograrna agerade konsekvent skulle de sätta en tydlig lägstanivå rent inställningsmässigt som alla skulle vara tvungna att matcha. Och det skulle höjt lägstanivån betydligt i flera av de matcher jag sett i år.
För jag kan lova att ingen av de spelare vi har i laget i år skulle känna sig OK med att vara bänkad. De skulle med största sannolikhet göra en Obsut, dvs fatta vinken, och komma tillbaka som en bättre spelare och lyfta laget. De flesta förmodligen redan innan de ens behövt bli bänkade...
Men våra Rograr verkar inte tänka så, eller vågar inte tänka så?
I alla fall verkar de inte göra sådana saker.
Ännu.
