LuleåBloggen: Lugn i båten?
Tekarn bloggar om hockey, framförallt Luleå Hockey
Nu är vi bara ett par-tre förluster ifrån de stora svarta KRIS-rubrikerna i tidningarna.
På olika bloggar och kommentarsforum förekommer de redan.
Jag tänker vänta ett tag till.
För faktum är att efter juluppehållet så har laget snäppat upp inställningen några hack.
Och i gårdagsmatchen så var man faktiskt väldigt nära en seger, mot ett Södertälje som just nu genomgår någon form av boost i och med att man bytt ut några spelare, och bytt lagkapten.
Problemet är att våra anfallsspelare inte verkar våga göra det som krävs för att det ska bli mål.
Laget kämpar och sliter betydligt mer än vad man får cred för, men det ger ingen utdelning, i och med att man inte kommer till några bra avslutslägen.
Man väljer att dutta på ute i sarghörnen istället, när man är i anfallszon.
Och när man får bra lägen så missar till och med notoriska målskyttar som Cam Abbott öppet mål.
Skillnaden mellan succe och fiasko är som alla vet liten i den här branchen, och hade Cam lagt in trissan i öppet mål när han fick sitt feta läge i tredje perioden hade vi haft 4-2, Habbotts hade varit en veritabel succe som vände matchen åt laget, och allt hade varit frid och fröjd, och vi hade alla andats optimism.
Nu gick det istället precis som det brukar gå för ett lag som har dåligt självförtroende.
Nu kommer Rograrna och spelarna att sättas på rejäla prov, och nu kommer vi få se vilken karaktär det egentligen finns i det här laget.
Luleå måste ha ett eget spel, där alla spelare tror på speliden. Jag anser att det är lite underligt att det ser ut som att spelarna inte riktigt har förstått hur de ska spela ännu. Det ser ofta ut som en allmän förvirring, håglöst och osäkert ute på isen. Framförallt i vissa lägen i defensiven, och när vi ska spela upp pucken och ta oss in i anfallszon.
Det känns som att motståndarlagen å andra sidan alltid blir till defensiva monster, och att motståndarmålvakterna blir omutliga, just när de möter Luleå.
Är det så att Rograrnas spelsystem är så till den milda grad sönderläst av motståndarna att det inte längre fungerar som koncept? Har Rograrna i så fall förmågan att göra de förändringar som krävs? Det är jag uppriktigt orolig för...
Jag röstar för att Luleå ska ha en spelide där vi för spelet, i alla fall på hemmaplan. Är så sjukligt less på att vi alltid ska anpassa oss efter motståndaren, oavsett vilken det är vi möter.
Abbotts måste också börja producera igen, de har varit mediokra de senaste 10-15 omgångarna. Nu får de ett miljöombyte när Rograrna äntligen agerar och slänger in Hedström bredvid dem. Jag känner på mig att Habbots kan bli en succe, för Hedström kommer inte ta lika stor plats i kedjan som Fabricius gjorde.
Sen måste alla anfallsspelare utom Lavander och Chabada tänka efter, hur mycket är jag beredd att offra för att laget ska vinna? Är jag beredd att gå in och ställa mig framför motståndarmålet och ta lite stryk, eller åker jag hellre ut i sarghörnen och förlorar matchen???
En annan som jag ser som viktig detalj är ju, om vi jämför med de flesta lag både i Sverige och i NHL, vem som är lagkapten.
Ta till exempel Klasen i SSK igår, som själv visar genom exempel vad som krävs, och i stort sett själv ligger bakom allt som händer framåt. Vad visade Luleås C, Anders Burström, en av lagets mest anonyma spelare igår? Jag tror inte att det är bra att ha en lagkapten som inte ens får spela när det gäller som mest. Men jag kan ju ha fel...
Jag tror Luleå skulle må bra av vissa ytterligare förändringar, både i spelsystem, vem som spelar med vem, och vem som ska leda laget i kristider. Men det tar jag sen, om inte detta börjar tippa över åt rätt håll igen de närmaste matcherna.
För övrigt kan jag konstatera att Adler Mannheim krossade Team Canada med 5-2 idag. Kanske hade de behövt Cam där, när de ska möta så exklusivt motstånd som Mannheim??
