Krönika: Dags att vara ärlig!
Luleå gjorde en bra försäsong som man följde upp med en bra säsongsinledning. Allt var frid och fröjd, spelarna kämpade och slet i varje match, varje byte och på varje träning. Två månader senare ligger laget endast 5 poäng ifrån kvalseriestrecket. Hur gick det till?
Som sagt nu är det dags att vara ärliga. Det är inte domarna som varit dåliga, motståndarna som varit överjävligt bra eller någon annan kryptisk förklaring. Det handlar endast om att Luleå Hockey inte har presterat. Varje spelare och ledare måste sätta sig ner, titta i spegeln och fundera över sin egen prestation.
Luleå Hockey är elitseriens sämsta lag sett från mitten av november. Under hela december har man bara tagit 4 poäng, jag skriver det igen. FYRA POÄNG i december. Det anmärkningsvärda är att alla matcher i december har varit målmässigt jämna.
Av 7 matcher så har man förlorat 3 efter full tid, 4 matcher har slutat oavgjort och av dessa har Luleå förlorat 3 i sudden. Luleå har på 7 matcher inte vunnit en enda match men har ändå bara -7 (14-21) i målskillnad på dessa matcher. Skillnaden mellan succé och fiasko är inte större än något ynka mål per match.
Varför förlorar man?
- Uppspel. Luleå har inget fungerande sätt att vända spelet då man vinner puck i egen eller neutral zon (bortsett från Johan Fransson´s pucktransporter). Genom att försöka samla laget i en klunga innan varje uppspel så drar man ner tempot och låter motståndarna ställa upp sitt försvar. Att åka och lägga backhand-flippar i mittzonen har aldrig och kommer aldrig att bli ett bra sätta att spela hockey på. Snabba, raka spelvändningar existerar inte i Luleå Hockey 2009/2010.
- Centerspelet. Vem spelar center och varför? Jag har alltid haft svårt att se Martin Chabada som center, han spelar med hög intensitet och är som bäst då han får checka och spela offensiv hockey. Genom att spela honom som center så sätter man koppel och munkorg på en kamphund. Det gäller inte bara Chabada, ibland ser det ut som att spelarna själva inte vet vem som spelar center i respektive kedja. Är det Raffl eller Chabada som är center i andrakedjan, är det Olausson eller Lavander som är center i tredjekedjan?
- Tekningarna. Som en naturlig följd av centerspelet så saknas det givetvis riktigt bra tekare. Luleå vinner sällan de viktiga tekningarna och får börja med att jaga puck.
- Offensiven. De spelare som måste producera producerar inte. Förstakedjan har inte producerat tillfredställande sedan oktober men först nu väljer man att testa en ny tredjelänk i kedjan med bröderna Abbott. Att man väljer Jonathan Hedström får man tycka vad man vill om men det är bra att en förändring sker. Personligen skulle jag vilja se Chabada i den rollen, han har ett bra driv i åkningen och har alltid passat bäst med raka spelare som vill in på mål, till exempel Fredrik Hynning.
- Onödiga utvisningar. Som alla vet så kan man ta en utvisning eller en onödig utvisning. Just onödiga utvisningar har blivit Luleås specialitet, framförallt Johan Ejdepalm och Martin Chabada har en tendens att ta dessa.
- Målvakterna och försvaret är inte vad det borde vara. Mattias Modig är så uppenbart dålig att det inte går att förneka längre. Modig måste göra en enormt bra match ikväll mot Timrå annars finns inget alternativ förutom att ställa Markus Ottosson i målet tills Anders Nilsson är tillbak från JVM. Även om Anders Nilsson inte har varit fantastiskt bra så är han både en och två nivåer bättre än vad Modig visat hittils i år.
- Att stänga en match. Det finns en påtaglig oförmåga att avgöra matcher, i de flesta jämna matcherna har Luleå skapat chanser som borde räcka till att avgöra matcherna under ordinarie matchtid eller under sudden death. Istället så slutar det allt som oftast med att motståndarna utnyttjar ett individuellt misstag i Luleå och avgör.
Det finns en gemensam nämnare för alla dessa punkter. Onödiga utvisningar, förlorade tekningar, missade chanser och oförmåga att avgöra jämna matcher brukar oftast handla om mental oskärpa.
Spelarna är helt enkelt inte nog fokuserade på sin uppgift. Det är dags att börja göra det enkelt, lägg pucken på mål och jobba fast den där. Riv och slit efter sargerna, hugg på returer, ge tjuvsmällar på motståndarna, gör vad som helst för att vinna. Det måste finnas mer desperation i spelet, vill man ha inspiration är det bara att se på juniorkronorna. Varje gång de anfaller så går de direkt på mål och minst två spelare är framme och gräver efter returerna.
Juniorkronorna har sina brister men just i spelet framför mål (både offensivt och defensivt) spelar de precis som Roger Rönnberg säger att Luleå ska spela. Rakt och aggresivt med mycket trafik framför målvakten.
Lösningen är knappast att börja sparka tränare eller panikvärva spelare, det som krävs är helt enkelt att Luleåspelarna är mentalt och fysiskt beredda på att göra det jobb som krävs i varje situation. När man är det så kommer segrarna att radas upp, den kapaciteten finns i var och en av spelarna.
Ska man plocka in någon spelare innan deadline i januari så måste det vara en spelare med spetskompetens som verkligen höjer nivån i spelet. Förslagsvis en äkta center.
Alternativa lösningar
Finns det något annat som ledningen kan göra för att väcka laget? Hur påverkas spelarna av D-vitaminbristen som uppstår då vi människor får för lite solljus? Hur ser kosten ut? Kör ”Osten” med någon typ av ljusterapi för spelarna? Ser man till att de tillbringar tid ute under de få timmar med dagsljus? Kan man lägga in någon alternativ aktivitet för att lyfta gruppen som helhet? Kör man med någon mentalträning för spelare och ledare?
Förhoppningsvis så tänker även lagledningen på dessa frågor och försöker hitta alla vägar till ett vinnande spel. Ingen detalj är avgörande men ingen detalj är heller oviktig.
Ikväll vänder det, 2010 blir ett bra år för oss Luleåfans!
