Tack och hej för i år, Luleå
Efter gårdagens förlust i den tredje matchen mot Frölunda, är det nu bara att konstatera att säsongen är över för Luleå. Ett Luleå som verkligen gav sitt yttersta och många spelare gjorde smått heroiska insatser. Belöningen för det, blev förlust med 0-5, vilket i sig sammanfattar matchserien utmärkt.
Frölunda tar ledningen redan i matchen första byte, mot ett yrvaket LHF som mest står och tittar på då Tomi Kallio från kanten kan spela in till en helt omarkerad Jonas Johnson, som snygget hänger in pucken i nättaket bakom Manny Fernandez. Janne Sandström var inne på baklängesmålet för LHF, något som skulle bli något av matchens följetång.
Ett annat återkommande tema i matchen var målsumpningar från Luleås sida, vilket man förstås inte har råd med mot ett lag som Frölunda. Branko Radivojevic får ingen träff pucken efter en smart passning mot bortre stolpen från Karl Fabricius i den första perioden, och den febersjuke Niclas Wallins ersättare, Per Savilahti-Nagander tvingar Henrik Lundqvist till en reflexräddning med ett tungt slagskott i slutet av perioden.
Så mycket jobb för så lite
Frölunda verkar matchen igenom inte göra mer än vad de behöver, vilket skulle visa sig med maximal tydlighet i den andra perioden. Luleå jobbar frenetiskt för ett kvitteringsmål, och trots avsaknaden av spelare som Jaroslav Obsut och Jonas Rönnqvist, är man nära att lyckas. Roger Åkerström styr ett skott av Janne Sandström i stolpen och närmast kommer Johan Tellström. Tellström stöter upp från sin backplats och blir helt fri i slottet efter en smart passning av Karl Fabricius, men Tellström skjuter utanför. Närmare än Tellströms miss, skulle aldrig Luleå vara en kvittering.
Inom loppet av drygt två minuter i slutet av den andra perioden, visar nämligen Janne Sandström att diffust pet med klubban framför mål inte räcker för att vinna pucken på den här nivån. Istället kan Frölundas så långt anonyme Daniel Alfredsson få slå in två enkla mål från nära håll, tack vare passivt agerande från Sandström, som även assisterades i tafatthet av Tuukka Mäntylä vid 0-3, som gav Frölunda anfallet från början, efter en felpassning i egen zon.
Mäntylä spelade dock till sitt försvar mycket bra matchen igenom i övrigt, något som Sandström knappast gjort på hela säsongen. Varför Sandström kan få spela vidare som om ingenting har hänt efter tamt agerande vid tre raka baklängesmål, medan Johan Fransson skulle ha skickats för skolning i Överkalix efter något liknande, är förstås rätt intressant även det.
Den tredje perioden blir inget annat än en avslagen upprepning av mittperioden. Matchen var redan på alla sätt avgjord och frågan var bara om Henrik Lundqvist skulle få hålla nollan eller inte, något som han givetvis gjorde. Luleå fortsatte att missa, som då Justin Williams skjuter ett rappt skott i ribban och då Branko Radivojevic missar öppet mål. Mål gör istället förstås Frölunda, då Niklas Andersson iskallt sätter 0-4 efter en två mot en-situation, och 0-5 med ett slagskott som en oskymd Manny Fernandez förstås borde ha plockat utan större problem.
Försöka duger, inte
Sammanfattningsvis så ville och försökte Luleå, men i hockey delas inga ambitionspoäng ut, utan bara faktiska poäng och några sådana kommer inte Luleå att få av Frölunda i den här matchserien. Utan att ens verka gå för fullt, har Frölunda stundtals pinsamt enkelt manövrerat ut Luleå och man kommer att gå till semifinal utan särskilt många kollektiva svettdroppar. Idag märktes förstås Henrik Lundqvist och tvåmålsskytten Niklas Andersson bäst i maskinen Frölunda.
Luleå har inte material för att vinna mot ett av världens just nu bästa klubblag, särskilt med tanke på dagens skade-och avstängningssituation. Trots det ska laget ha beröm för att man hela tiden gav sitt yttersta och spelade i många fall fulländat, efter sina förutsättningar. Per Savilahti-Nagander visade att han kommer att bli en tillgång under det kommande decenniet för LHF, då han kanske gjorde sin karriärs bästa match idag och Karl Fabricius åkte skridskor, dribblade, jobbade och skapade hela tiden. Men förgäves och mot ett övermäktigt motstånd.
Tomas Berglund är annars tydligt en spelare som saknar tempo och offensiv kapacitet för att hänga med på den här nivån numera, det går för fort för honom och det finns inga fler knep för honom att ta till. Idag spelade han kanske sin sista tävlingsmatch i Coop Arena. Samma sak gäller Roger Åkerström, som dock trots allt avslutade med värdighet och tillhörde de bättre i ett vilt kämpande LHF. Ett kämpande som alltså slutade i en storförlust.
