Gästkrönika: Därför vinner Frölunda
Eftersom jag själv som bekant är av göteborgsk börd har jag via mitt kontaktnät i Frölundakretsar lyckats fixa en unik gästkrönika till SvenskaFans. Texten är skriven av Mikael Hedlund, en av grundarna till Wild West Support, en supportergren som följer Frölunda land och rike runt under hela säsongen. Tänk på att åsikterna är Mikaels egna, och inte Luleåredaktionens.
Frölunda är årets stora favorit i SM-slutspelet. Därom råder det ingen som helst tvekan. Inte ens den största Färjestadare kan hävda att laget inte varit outstanding hittills den här säsongen.
Allt detta spelar dock ingen roll nu. Det är slutspelstider, vilket brukar betyda att det är en helt ny säsong.
Vad som helst kan hända på fredag.
Luleå kan till och med rubba Frölunda...
...i någon enstaka match.
Anledningen till att Frölunda kommer att avfärda Luleå i den här kvartsfinalserien är att man är ett fantasiskt bra lag.
Vi tar det igen; ett bra LAG.
När en skräll skall till så är en av de viktigaste ingredienserna att det "sämre" laget är just ett lag, medans favoriten består av ett fåtal individuellt skickliga spelare som underpresterar när det hettar till.
Och Luleå har ju ett ryckte om sig att vara något utav ett prefekt slutspelslag, som jobbar för varandra i sextio minuter oavsett vilka som står på andra sidan rödlinjen.
Ett sådant lag som skräller, helt enkelt.
Men det som gör att Frölunda kommer att gå vidare är att man är allt som Luleå är, fast man är det bra mycket bättre!
Jag tror att för att riktigt förstå Frölundas styrka den här säsongen så måste man ha följt Frölunda regelbundet under hela säsongen. Det räcker inte med en match här, två matcher en månad senare och så vidare.
Man måste ha sett laget gå ut och kopiera sina egna insatser i en lång räcka av matcher utan att vika från lagets grundspel det minsta. För hur många poäng vi än har haft, hur klar seriesegern än har varit, så spelar vi på samma sätt i match efter match. Det har varit imponerande.
Undertecknad har till och från varit smått förstummad ibland när jag sett insatserna.
Den stora orsaken till att detta har varit möjligt är truppens bredd. Den har vunnit många matcher, mer än att det varit enskilda spelare som har gjort skillnaden.
Vi orkar pumpa på i byte efter byte, och det är här som jag tror att den största skillnaden mellan Frölunda och Luleå i det här fallet.
För hur mycket än Luleås spelare kämpar och står i, hur mycket än Berglund, Holmström och de andra nöter på sargerna så kommer man inte att kunna hålla emot matchtiden ut när Frölunda först skickar in Niklas Anderssons kedja, sen Alfredssons och sen skyttekungen Plüss. Behövs en fjärde så kommer Dragkedjan med Kahnberg och gänget in och snurrar. Det tar aldrig slut liksom.
Det kommer att bli som när en bra baslinjespelare i tennis skickar sin motståndare från kant till kant, medans han själv bara står och dirigerar. Tillslut så blir motståndarens slag kortare och kortare.
Visst låter det jobbigt?
Sen är det också så att ju längre den här matchserien pågår, ju mer så talar det för Frölunda.
Det här med bredden är intressant. Det mest talande, det som bäst personifierar hela Frölunda egentligen, är det här med att man spelar med sju backar. Det är nämligen så här att den som rankas som nummer sju, finske Arto Tukio, helt enkelt är för bra för att inte få spela.
Alltså har man rullat på sju backar sedan Sami Salo kom och det har fungerat. En av de tre vänsterbackarna dubblerar hela tiden, också här naturligtvis efter ett rättvist schema. Alla är lika delaktiga. Allt för laget.
Efter Frölundas förlust mot Linköping den 28/12 så spelade vann man nio och spelade en oavgjord på de närmsta tio matcherna. Sen förlorade man. Efter det så var man obesegrade i nio, innan förlusten i sista omgången mot Djurgården i Globen.
Man förlorar alltså var tionde match.
Och nu måste någon då slå Frölunda fyra gånger på sju matcher?
Ha.
Inte för att verka överlägsen, men, tror någon verkligen på det?
Och finns det fortfarande någon som tror på Luleå i den här serien, så säger jag;
- Henrik Lundqvist!
Nu var det nog avgjort.
Slutligen ett tips till alla er Luleåsupporters som bänkar er i COOP Arena imorgon. Titta på hur konsekvent Frölunda hela tiden involverar sina backar i anfallsspelet.
Man fyller på hela tiden med försvarsspelarna, och då inte bara med de offensivt lagda som Tom Koivisto och Christian Bäckman till exempel utan även de mer defensivt inriktade.
Jan-Axel Alavaara är kanske den som fyller på bäst och mest! Det är inte alltid dom får pucken, men deras inåkningar framför kassen skapar oreda och ytor åt medspelarna.
Man skapar för att skapa.
Nyckelmatchen blir på fredag. Vinner Frölunda så blir det fyra raka, men kan Luleå knipa den så lär den gå till fem matcher.
Sen är Frölunda i semifinal!
