Luleå bjöd in Södertälje till slutspelet
Efter en minst sagt tam slutperiod av LHF, tappade man en tvåmålsledning, som var klart i underkant, och gav Södertälje den poäng de behövde för att nå sitt första slutspel sedan Tomas Berglund ansågs som ung och lovande.
Efter dagens omgång jublas det i Södertälje, deppas i Mora och i Luleå bryr sig knappast någon i vilket. Om Södertälje eller Mora går till slutspel är förstås egentligen helt egalt för LHF, som ändå, förutom i den tredje periodens genomklappning, uppträdde professionellt och för det mesta var det klart bättre laget på isen.
Ett uppenbart nervöst SSK hade cirka noll rätt under hela den första perioden och Luleå lekte faktiskt stundtals hockey mot ett Södertälje som inte alls verkade veta hur de skulle uppträda. Emil Lundberg får tag i pucken i egen zon, slår den via sargen förbi Peter Popovic och får med sig Tomas Berglund i en två mot en-situation. Lundberg avslutar klokt nog själv och dunkar in 1-0 med ett snabbt slagskott i krysset bakom Rastislav Stana efter åtta minuters spel.
Cirkusen i SSK:s försvarszon fortsatte sedan perioden ut, då Justin Williams missar ett friläge och öppet mål i powerplay, båda gångerna framspelad av Jonas Nordquist. Jaroslav Obsut skjuter i stolpen och Fredrik Hynning utanför.
Ledin åt alla håll
Per Ledin stod i centrum för det mesta under den andra perioden, och det enbart för det som hände på isen, och inte för de övergångsrykten som cirkulerar kring honom. Först gör han en klassisk indianpassning i egen zon, då han serverar Södertäljes Robert Carlsson ett friläge, som han dock missar. Missar friläge gör även Gabriel Karlsson i SSK ett byte senare, men så är heller inte Carlsson och Karlsson några av seriens vassare målskyttar direkt.
Södertälje kvitterar i alla fall i powerplay i den andra perioden, efter att man fått upp ett riktigt acceptabelt passningstempo kan Joakim Eriksson från bakom mål hitta Dick Tärnström som pkt upp strax utanför slottet och som säkert kan hänga in kvitteringen med ett handledsskott.
Efter att inte haft ett rätt på nästan två perioder och slagit bort passning på passning, blir det mot alla odds Per Ledin som skulle få sista ordet i perioden då Luleå spelar powerplay. Justin Williams ger en fri Ledin pucken vid ena tekningscirkeln efter att han och Jonas Nordquist jobbat fast pucken djupt i anfallszon. Ledin lägger pucken på chans mot mål och Stana gör kvällens sämsta målvaktsingripande då han släpper in pucken mellan sig själv och sin första stolpe. Kul för Ledin, mindre kul för SSK och Stana.
Ännu mindre roligt för Södertälje blir det sedan i början av den tredje perioden då Erik Norbäck och Anders Burström åker åt helt fel håll i egen zon, vilket öppnar för skottläge för Branko Radivojevic som med ett patenterat slagskott i krysset gör ställningen till 3-1.
Sandström agerar rundningsmärke
Efter 3-1 slutade Luleå plötsligt att bry sig så speciellt mycket och naturligtvis lyckades man därmed bjuda in SSK i matchen, som nu faktiskt också insåg att det här med offensiv kanske man skulle satsa på och satte in Dragan Umicevic, vilket omedelbart gav ytterligare ett element av fart och kreativitet till Södertäljes anfallsspel. Umicevic är också inblandad i Södertäljes andra mål, då han spelar bak till Niclas Hävelid på blålinjen, som skjuter ett skott som Kyle Calder framför mål kan slå in returen på, efter att Niclas Wallin varit passiv vid det egna målet. Av någon intressant anledning får sedan Scott Thornton assist på målet officiellt, trots att han aldrig var det minsta inblandad.
Mer LHF-passivitet skulle det bli, då Janne Sandström enkelt blir tunnlad av gamle LHF-forwarden Jörgen Bemström vid egen blålinje, Bemström avancerar sedan in mot mål, där varken Tuukka Mäntylä eller Johan Tellström gör några allvarligt menade försök att stoppa honom och Bemström kan förvånansvärt enkelt gå hela vägen och hänga in pucken med en backhand bakom Manny Fernandez. Där slutade också Moras slutspelsdröm, så ska de skylla på någon, är Sandström, Mäntylä och Tellström tre klart gångbara namn.
I den efterföljande förlängningen kan sedan Branko Radivojevic på egen hand snyggt avgöra matchen med en inbrytning på mål och ett snabbt skott, en match som dock de flesta inblandade då sedan länge verkat sluta bry sig i.
Match utan nerv
För Luleås del var detta givetvis en match utan nerv och kanske första gången den här säsongen man kunde spela utan press och som väntat var det både positivt och negativt. Sett över sextio minuter blandade man och gav på ett sorglöst sätt, men kunde förstås ha dödat matchen redan i den första perioden. Bäst i laget var Branko Radivojevic som på allvar hittat in i sitt offensiva spel och har ett av de bästa skotten i Luleå sedan Thomas Sjögrens tid i laget. Jonas Nordquist var laget särklassigt bäste center och Emil Lundberg gjorde ett snyggt mål och spelade efter det igenom matchen på inspiration.
Jonas Rönnqvist gjorde precis som vanligt den sista tiden tre-fyra bra saker för att sedan mest åka omkring och titta på, vilket givetvis inte håller i ett slutspel. Janne Sandströms backspel den senaste tiden gör att han mer och mer framstår som en reinkarnation av den store Jonas Andersson-Junkka, vilket sammanfattar läget tämligen väl. Johan Fransson var tillbaka efter en månads bänkning och ingen kan ha saknat Steve Staios utifrån vad Fransson presterade idag, likväl finns det mer att ta av där.
Södertälje tände till på allvar först då Dragan Umicevic fick spela, i övrigt var man färglösa. Jörgen Bemström gjorde sitt mål, men syntes knappast alls i övrigt. Anders Burström var rent dålig och NHL-duon Calder och Thornton verkade helt sakna intensitet. Egentligen har SSK inget att hämta i ett slutspel, trots det lär man där vinna fler matcher än LHF.
