Krönika: En oöverträffbar glädje
Det är mindre än en halvtimme sedan Luleå blev klara för slutspel, och det är svårt att sätta ord på hur jag känner just nu. En oöverträffbar glädje strömmar genom hela kroppen, och det gäller att ta vara på den. För det är vid såna här tillfällen man får betalt för allt det engagemang man lagt ner på att följa sitt lag genom med- och motgångar under säsongen.
Det var en märklig match i Gävle. Jag var helt inställd på förlust, med tanke på hur viktiga matcher mot Brynäs slutat genom historien. Och så går Luleå ut på isen i den förhatliga Gavlerinken och kör över hemmalaget, slutresultat: 4-9. Matchen var egentligen inte särskilt bra, Luleå gjorde mål ungefär när de ville, för att sedan falla tillbaka och släppa till ett och annat billigt mål bakåt. Men vad gör det en sån här dag?
Såg ni Luleås tränare Micke Andersson när han blev intervjuad av Com Hem efter slutsignalen? Andersson var på gränsen till tårar och höll ett oförberett tacktal till hela föreningen LHF, ja till hela Norrbotten. Till och med tv-reportrarna som intervjuade var förvånade över den känsloyttring som Luleås tränare visade och pekade på att det är just därför som Luleå går till slutspel år efter år. En inneboende styrka i laget, man håller klubbmärket oerhört högt och krigar till sista blodsdroppen. Man går in med inställningen att det är Norrbotten mot världen, och gör det så oerhört bra så fort det börjar bli viktiga matcher.
Rykten kring nästa säsongs LHF har redan börjat surra runt mitt huvud, ett par spelare av mycket hög klass är på gång och den gamle guldtränaren Lars "Osten" Bergström är enligt vissa rykten redan klar som huvudtränare. Det känns som att vandringen uppåt har börjat, den vandring som enligt föreningens mål skall sluta med SM-guld 2008. Om det nu blir "Osten" som tränare nästa säsong, vem skall i såna fall stå vid hans sida i båset? Efter dagens match bör det inte finnas några tvivel längre, Mikael Andersson är mannen som skall vara där. Något som även klubbdirektören Johan Strömwall borde inse vid det här laget. LHF kan inte konkurrera med lag som Färjestad och Frölunda rent ekonomiskt, men man har något annat, som är minst lika viktigt och snudd på utdött i dagens elitidrott. Lagkänsla.
En stor del av spelarna i dagens LHF är ifrån Norrbotten och vill inget hellre än att hänga på korståget och stå upp för sin klubb mot resten av världen. Om Luleå lyckas behålla den känslan finns det ingen som säger att man inte kan vara med och slåss om SM-guld framöver. Men då behövs tränare som kan förmedla den känslan, och vilka skulle passa bättre för uppgiften än Lars "Osten" Bergström och Mikael Andersson? Två ledarfigurer som kan stå upp när det blåser snålt och som bägge brinner för klubben LHF.
Efter den för Luleå betydelselösa hemmamatchen mot SSK på tisdag väntar en slutspelslottning, där Luleå kommer att lottas mot antingen Frölunda eller Linköping. En lottning som vore en mardröm för vilket lag som helst, och jag har egentligen inga förhoppningar att Luleå skall ha en chans mot något av lagen. Men en sak är säker; Luleå viker sig aldrig.
