Ångestfyllt LHF förlorade två poäng
I en period spelade Luleå fullständigt ut ett i tabellen avsågat Malmö, men ett enkelt misstag i den andra perioden förändrade allt och plötsligt var Luleå tillbaka i någon sort ångestfylld novemberhockey, något man snabbt måste ta sig ur om man vill till slutspel.
Malmö spelade upp hela sitt breda register av defensivt och långsamt spel kombinerat med tur framför mål, och det skulle räcka för att ge laget en poäng. Grunden till det läggs direkt i det första bytet, då Björn Melin med en elegant klackspark styr in en passning från den store backen Mikko Louma. Ett oerhört snyggt mål, om sporten vore fotboll. I ishockey borde det aldrig ha godkänts, men det var en sån dag där såna mål bara blir godkända.
Ett missat skott av Tuukka Mäntylä skulle dock kvittera matchen bara två minuter senare, Mäntylä får pucken på blålinjen efter bra förarbete av Thomas Koch, men får bara en halvträff på pucken, vilket ställer Malmös Pasi Nurminen fullständigt. Då sedan Malmö får en utvisning för fem man på isen då man spelar boxplay, något som känns väldigt typiskt Malmö, ser Luleå ut kunna få ett enkelt ledningsmål. Det får man också, då Roger Åkerström spelar in pucken framför mål till Jonas Rönnqvist, som kallt håller i och spelar till Thomas Koch vid den bortre stolpen som enkelt kan raka in 2-1 i öppet mål.
Luleå spelar sedan en snabb och kreativ hockey under resterande delen av den första perioden, en hockey som ett trögt MIF aldrig är i närheten av att hänga med i. Steve Staios, Roger Åkerström, Johan Tellström, Jonas Nordquist och Karl Fabricius var här bara några av de LHF-spelare som missade öppna lägen till ännu större LHF-ledning än uddamålet.
Nytt mål, nytt förarbete
Jonas Rönnqvist svarade snyggt för förarbetet till Luleås andra mål i den första perioden, dessvärre för LHF, skulle han även ha en stor del i Malmös andra mål i matchen. Rönnqvist missar att rensa ut pucken ur egen zon då Luleå spelar boxplay tidigt i den andra perioden och istället tar 36-årige Shawn McEachern, fri framför mål, hand om pucken. Den forne sidekicken till Mario Lemieux och Jaromir Jagr i Pittsburgh Penguins under det tidiga 90-talet förlänger sedan vidare till en ännu friare Frans Nielsen, som med en kvartsträff lyckas fösa in kvitteringen.
Efter Malmös kvitteringsmål, blir Luleå allt mer och mer ängsligt. Inte ens kedjan med Jonas Nordquist och Justin Williams når upp till tidigare standard, utan istället är det nu soloåkningar på ren vilja av Niclas Wallin, som hastigt och lustigt blivit lagets bästa anfallsvapen, vilket säger en hel del om hur illa det såg ut i övrigt.
Ångesthockey deluxe
Malmö hade inget eget spel efter sitt kvitteringsmål, utan följde strikt sina taktiska ramar, slog mängder av icingpuckar och ställde till problem emellanåt för ett ständigt defensivt darrigt LHF. Vidare stoppade den finska duon Pasi Nurminen och Mikko Louma det illa av offensivt värde Luleå lyckades skapa i den tredje perioden. Nurminen räddade skotten och sedan var till synes alltid den väldige Louma där och tog bort spelare och puck på returerna.
Luleås svar på Malmös alltid långsamma spel, var att försöka spela lika långsamt själv, med Roger Åkerström i ständigt burskydd. Det ledde naturligtvis inte fram till någonting alls. Inte förrän det blev dags för förlängning, lyckades Luleå skapa något av värde. Thomas Koch var nästan nära att slå in en retur och Niclas Wallin fick sin klubba fasthållen då han bara skulle slå in pucken i öppet mål efter en passning och riktigt bra uppåkning signerat Jonas Rönnqvist. Men mål skulle det förstås bara inte bli.
Bättring ett måste för LHF
Matchen mot Malmö bevisar att Luleå inte har mental styrka nog att hantera ett favorittryck, nu då man plötsligt blivit allas favorit till att klara en av slutspelsplatserna. Nu på lördag kommer man att ställas i exakt samma situation som idag, med den skillnaden att man spelar borta och mot ett bättre lag än Malmö. Med dagens ångesthockey, kan förlustsiffrorna bli rätt pinsamma.
Niclas Wallin ville som sagt mycket och fick en del bra saker uträttade på isen. Thomas Koch gjorde två poäng och Tuukka Mäntylä var egentligen lysande i alla zoner, i alla perioder. Något mer positivt än det, fanns inte i LHF idag. Justin Williams och Jonas Nordquist dribblade mest fast sig själva, Jonas Rönnqvist blandade och gav på ett nonchalant sätt och Roger Åkerström lyckades med prestationen att vara segast på isen. Starkt, med tanke på att Malmö stod för motståndet och att en trött Janne Sandström finns i samma lag.
I Malmö var Mikko Louma överallt, alltid. Det syns nu varför Louma tillhörde SM-liigas bättre backar för ett par år sedan. Pasi Nurminen var riktigt stabil i målet och spelade misstagsfritt. Offensivt var det givetvis blekare, Radovan Somik och Frans Nielsen får dock anses som piggast där.
