Tredje raka segern för Luleå
Då bottenlag möts i viktiga matcher, brukar det handla om ångestladdade tillställningar med få mål och ett underhållningsvärde på den negativa skalan. Detta gällde dock absolut inte dagens match mellan Luleå och HV 71, där det var full fart framåt från båda lagen och ett försvarsspel som aldrig existerade från något håll. Till slut vann Luleå med 6-4 i en match som hade kunnat gå hur som helst.
Det är Luleå som direkt tar ledningen i den första perioden, då Jonas Nordquist efter bara en minut snyggt kan styra in ett skott från Steve Staios från blålinjen. Ett mål som ökade Nordquists leverage i de pågående kontraktsförhandlingarna ytterligare. Nordquist var dock inte färdig för kvällen på långa vägar ännu.
Förutom då HV vid ett tillfälle sticker emellan och Stefan Hellkvist kan missa ett öppet mål, handlar det bara om Luleå i den första perioden. Justin Williams bränner nämligen inte mindre än tre rena frilägen och Emil Lundberg ett, innan det skulle vara dags för 2-0. Luleå får spela powerplay efter att seriens mest vältränade back, Anders Eriksson, till slut åkt dit för sitt ständigt opolerade spel och väl där, hittar Justin Williams en fri Jonas Nordquist med en lysande diagonalpassning tvärs igenom HV:s box. Nordquist gör sedan allt rätt och direktskjuter in pucken i nättaket bakom en helt livlös HV-målvakt.
Manny fel och några rätt
Så här långt under sin tid i LHF har Manny Fernandez varit någon sorts Gusten Törnqvist deluxe, som blandat märkliga ingripanden med räddningar i världsklass. Under den andra perioden i dagens match, blandade han och gav på hög nivå. Först släpper han, utan att någon egentligen fattat ett dugg, in HV i matchen då han släpper två enkla mål mellan benen, efter veka skott av i tur och ordning Manny Malhortra och Johan Halvardsson.
Det skulle inte stanna där dock, för fem minuter senare, bjuder Fernandez på årets tavla i Coop Arena och plötsligt började en viss saknad av Gusten Törnqvist bli märkbar. Först slutar Steve Staios åka på en puck som dumpats ned av HV i Luleås zon då LHF spelar powerplay. Fernandez går ut för att möta bakom mål och vad som sedan händer förstår nog ingen. Fernandez ger helt enkelt bara bort pucken till Manny Malhortra som kan lägga in den i tomt mål och plötsligt leder HV med 2-3.
Luleå svarar visserligen nästan direkt, då Thomas Koch i powerplay petar in en retur då Stefan Liv inte kunde fånga ett hårt skott av Tuukka Mäntylä, men inget talade egentligen för LHF då, inte med en Fernandez i mål som uppenbart kunde släppa in allting och lite till. Desto större blir då chocken lite senare i perioden då Fernandez chockar HV:s tvåmålskytt Malhortra och hela Coop Arena då en räddning som inte finns då Jonathan Cheecho spelar fram Malhortra i en två mot en-situation. Malhortra ska bara lägga in pucken i mål, men på något sätt lyckades Manny Fernandez rädda, vilket var matchens absoluta vändpunkt.
Nordquist kliver fram -igen
Jonas Nordquist avslutade i den andra perioden sin poängshow för dagen då han från en position bakom mål jobbade sig in i slottet och liggande till slut kunde spela fri Justin Williams vid den bortre stolpen, som elegant och tveklöst kunde dunka in 4-3. Kontraktsförhandlingen med Nordquist ter sig tämligen enkel nu, Nordquist skriver ned vad han vill ha på ett papper, ger sagda papper till LHF och sedan är förhandlingen avslutad. Nordquist är värd precis exakt allt han vill ha.
Innan den andra perioden är slut kan också Niklas Wallin öka på Luleås ledning till 5-3 med ett välplacerat slagskott efter att Branko Radivojevic grävt fram pucken åt honom. Samma Radivojevic som strax innan detta hade missat ett friläge till att sätta 5-3 själv. Periodens och matchens miss stod dock Thomas Koch för, som i slottet och med gott om tid, lyckades skjuta utanför då han serverades öppet mål av Roger Åkerström.
Nära, men inte tillräckligt
Direkt i den sista perioden visar Johan Davidsson gammal god form då han på egen hand rinner igenom ett passivt LHF-försvar och gör 5-4 via Anders Huuskos klubba. Närmare än skulle dock aldrig HV komma, visserligen var det nära så fort Manny Fernandez skulle försöka hantera pucken eller släppte någon av sina karaktäristiska returer rakt ut till ingenmansland, men det skulle aldrig bli tillräckligt nära. Istället får Branko Radivojevic öka på sin poängskörd med att sätta ett sjätte LHF-mål i tom kasse i slutminuten.
Det ska givetvis sägas på en gång att HV lika väl kunde ha vunnit den här matchen som LHF. Båda lagen uppvisade ett förvirrat försvarsspel och ett målvaktsspel som var allmänt opålitligt. Det som avgjorde till Luleås fördel, var för omväxlingen spetskompetensen. Justin Williams och Jonas Nordquist är just nu bättre än allt HV kan ställa upp banan, det räckte idag. Om det räcker för slutspel, givet hur det såg ut i övrigt idag, är ännu långt från givet.
Vad det gäller spelarkritik i övrigt så är Fernandez insats nämnd. Steve Staios verkade mest fokusera på annat än elitseriehockey idag och var svag på alla sätt så fort pucken hamnade i egen zon. Linus Fagemo var, i vanlig ordning, rädd för sin egen skugga och Jonas Rönnqvist ville mycket idag, Ja, alltså så fort han fick pucken i fart på bladet på vänsterkanten och kunde få åka in ostört i anfallszon vill säga. Det hände cirka tre gånger idag. Branko Radivojevic gjorde en bra arbetsinsats annars, samma gäller spelare som Koch, Mäntylä och Janne Sandström, som var helt osynlig. Precis i linje med hans roll alltså.
I HV syntes Johan Davidsson och Anders Eriksson mest. Davidsson för att han var riktigt bra och Eriksson för att han var Anders Eriksson, med allt vad det innebär i form av fult och halvdant spel och framförallt det faktum att han ger olika former av alternativ försäsongsträning ett ansikte i elitserien. Manny Malhortra gnuggade på effektivt, men försvann något sedan Manny Fernandez rånade honom på ett hattrick i den andra perioden.
