Inte snyggt, inte underhållande men viktigt
Luleå tog en arbetsseger mot Djurgården, där resultatet lika gärna hade kunnat vara det omvända. LHF spelade inte bra, men jobbade till sig tre poäng som gör att laget, mot alla odds, återigen kan börja drömma om slutspel.
Djurgården är elitseriens kanske största inspirationsgäng den här säsongen, och har kapacitet att spela ut alla lag, även Frölunda, då det är deras dag. Likaså kan DIF under pinsamma former förlora mot vad som helst, när som helst. Idag hamnade man i något sorts mellanläge och hade en hyfsad dag på jobbet, men det skulle inte räcka.
I den första perioden jobbar Luleå sig till några målchanser, främst genom hårt jobb längs sargen av Justin Williams, i Djurgården är spelare som Nils Ekman och Christian Eklund framme och oroar framför Manny Fernandez i LHF-kassen, detta i en statisk och trist period utan vare sig kreativitet eller intensitet från något håll egentligen.
Johan Tellström inledde matchen som ytter i förstakedjan tillsammans med Jonas Rönnqvist och Tomas Holmström, vilket aldrig, inte helt oväntat, var i närheten av att fungera och det draget gjorde förstås Luleås förstakedja tämligen obrukbar, vilket är en förklaring till lagets bleka förstaperiod. Tellström kan inte spela ytter, har aldrig kunnat det och som 35-åring är det nog ytterst tveksamt om han någon gång kommer att lära sig det.
Fagemo á la 2002
Tempot i matchen höjs något i den andra perioden, det blir lite fler ytor och möjligheter till spelvändning, även om LHF lite ängsligt ofta väljer en passning i sidled istället för diagonalpassningar till ytterforwards i fart. Jonas Nordquist får i alla fall pucken fri i slottet av Per Ledin, efter en väl utförd tre mot en-situation av LHF. Nordquist fintar att gå åt höger för att få lucka på DIF-målvakten José Theodore klubbhandsksida, en fint som fungerar på nio av tio målvakter. Theodore läser dock Nordquists fint och ger honom ingen yta att skjuta på och Nordquist lägger pucken över.
Efter att Djurgårdens för dagen bästa spelare, norske forwarden Patrik Thoresen missat öppet mål efter ett skott från Mikael Johansson som Manny Fernandez lämnat retur, skulle Linus Fagemo, åtminstone för ett moment, visa den form han hade 2002 i såväl Luleå som Timrå. Niklas Wallin får ostört ta in pucken i anfallszon, Emil Lundberg går på mål och ingen markerar Fagemo som kommer lite släpande fri i slottet.
Wallin spelar över till Fagemo, som med ett avslut av högsta klass sätter pucken i Theodores närmsta kryss. Men detta var också allt Fagemo visade i den här matchen, redan nästa byte var han tillbaka, åkandes i det ingenmansland han åkt hela säsongen.
Första för Fransson
Enligt alla uppgifter gjorde inte Johan Fransson något lysande JVM för Sverige och lysande var han inte heller under de två första perioderna idag. Han och dagens backkollega Roger Åkerström missförstod varandra mest hela tiden och Fransson avvägde ofta många situationer fel. Avvägde fel gjorde även Djurgårdens Nichlas Falk då han ensam bakom eget mål nästan lyckas med att göra självmål tidigt i den tredje perioden.
Då Falk, några virriga ingripanden senare till slut går och byter, rinner pucken rakt i mittzon, där Johan Fransson fångar upp den och tar ostörd några snabba skär in i anfallszon där han avlossar ett slagskott rakt i nättaket bakom en chanslös Theodore efter matchens minst genomtänkta byte av Djurgården. Franssons första mål för säsongen och snyggaste elitseriemål i karriären, trots att han knappast förtjänade det i den här matchen.
Djurgården verkade aldrig ha någon extra växel att ta till efter 2-0, trots en snabb timeout av Niklas Wikegård. Christian Eklund rånades dock på ett mål av Manny Fernandez, efter att Patrik Thoresen rundat Luleås målbur och spelat in till en fri Eklund i slottet, som dock får se sitt skott gå rakt i plockhandsken på en liggande Fernandez.
Efter detta är Luleå närmare 3-0 än vad DIF är en reducering, då bland annat Roger Åkerström, som knappast varit i den situationen åtminstone under den senaste sju-åtta åren, själv väljer att avsluta en två mot en-situation med ett skott rakt på Theodore och Thomas Koch missar öppet mål mot slutet av matchen, efter en trasslig situation framför mål.
Till slut kan Per Ledin, efter en misslyckad tvåfotsdribbling i mittzon, fastställa slutresultatet till 3-0 då Djurgården i slutminuten tagit ut Theodore.
Luleås slutspelsdröm lever
Efter tre raka segrar, finns det nu faktiskt viss realism i att drömma om slutspel för Luleås del, men för att nå dit, krävs ett bättre spel än vad man visade upp idag. Hårt jobb och ett bra målvaktsspel, kan bara rädda ett lag ett begränsat antal gånger.
Förutom den idag väldigt stabile Manny Fernandez, får man räkna den ständigt hårdjobbande Justin Williams och Niklas Wallin till topparna i LHF. Även Tomas Holmström skapade en del och vann en bra procent av de dueller han gav sig in i. Johan Tellström var temposvag som ytter och bara marginellt mindre dålig som center. Efter nästa transferfönster, kan det bli Tellström som får vänja sig vid platsen längst ut på bänken. Inte heller matchotränad Fredrik Hynning gladde många, även om han jobbade hårt. Bevisligen finns det ju kapacitet där dock.
Djurgården gör egentligen ingen dålig match, men hade inte det rätta flytet idag bara. Däremot hade man isens bäste utespelare i kreative och starke norrmannen Patrik Thoresen, som fått sin hockeyskolning i den canadensiska juniorligan QMJHL, där han var en framgångsrik poängplockare under slutet av 90-talet. I övrigt var José Theodore förstås bra, likaså Nils Ekman, som är en av de bästa teknikerna och skridskoåkarna i elitserien. I övrigt börjar spelare som Mikael Johansson, Nichlas Falk och Richard Franzén nå slutet av sina karriärer, inget nytt i det dock.
