Taavola-hockeyns återtåg
Luleå vann ödesmatchen mot Södertälje idag genom att återgå till gammal beprövad Ulf Taavola-hockey, där spelarna vet vad de ska göra och faktiskt har en spelidé att falla tillbaka på. En spelidé som består av att backa hem och lägga sarg ut visserligen, men det räckte för att LHF skulle kunna kontra ut ett blekt SSK.
År efter år har Södertälje, trots att man spelar inför tretusen närmast sörjande i öststatsinspirerad ishall, bra spelare på pappret. Spelare som dock verkar tappa all entusiasm för sporten efter att de anlänt till klubben och det hela blir mest någon seg sörja som leder raka vägen till ingenmansland i tabellen. I år verkar inte något bli annorlunda för SSK.
Luleå börjar matchen lite avvaktande och temposvagt, men Södertälje än mer så och ger ständigt bort mittzon till Luleå, som dock inte får ut så mycket för det. SSK lever mycket på individuellt skickliga offensiva spelare som Olli Jokinen, Mikael Samuelsson och Robert Döme, en trio som samtliga hann presentera sig med avslut i den första perioden. Avslut som dock inte var tillräckligt avancerade för att ge ens Gusten Törnqvist några särskilda problem i en period som utan tvekan kan räknas som säsongens allmänt ointressantaste i Coop Arena.
Viktiga PP-mål
SSK-backen Timmy Pettersson åker ut för holding tidigt i den andra perioden och Luleå spelar ett genomtänkt och rörligt powerplay, där Jonas Rönnqvist visade att han nu är fullt återhämtad efter den ryggskada han åkte på före Karjala Cup. Rönnqvist styr resolut upp det hela och jobbar till slut till sig ett bra skottläge framför Rastislav Stana i SSK-kasen. Rönnqvist lyfter pucken med en backhand mot det bortre krysset, en puck som touchar Per Ledins underarm innan den går in och Ledin får därmed målet officiellt.
Anders Burström spelar som bekant i Södertälje numera, där han inför den här matchen bara producerat tre poäng och han visade ingen anledning till att man ska tro att det poängsnittet lär stiga i fortsättningen. Burström har tappat den intensitet och entusiasm som gav honom två säsonger med 36 poäng i LHF och spel i landslaget under några år i början av 2000-talet. Burström gjorde i alla fall sitt bästa för att hjälpa sin moderklubb att vinna mot SSK och tog en onödig utvisning för fasthållning på Niklas Wallin i mittzon, ett par minuter efter Luleås ledningsmål.
Luleå lyckas i PP även den här gången, även om SSK precis hinner bli fulltaliga då Roger Åkerström, av alla människor, förvirrat sig framför offensiv målbur och kan peta in en puck ur ingen vinkel fram till 2-0.
Passning i världsklass
Dragan Umicevic har tillsammans med Olli Jokinen och Mikael Samuelsson varit elitseriens kanske hetaste kedja de senaste veckorna. Det är också den gamle Superelitpoängkungen Umicevic som ligger bakom Södertaljes bästa chans i den andra perioden, då han i powerplay helt frispelar den gamle backen Petri Liimatainen i slottet. Liimatainen gör egentligen det mesta rätt och avslutar högt och snabbt, men skottet träffar i axeln på Gusten Törnqvist.
Det är dock inte Umicevics passning till Liimatainen som skulle vara periodens och matchens bästa. Luleås fjärdekedja med Karl Fabricius, Thomas Koch och Fredrik Hynning spelade bra matchen igenom och skapade tryck med bra skridskoåkning och teknik. Hynning spelar i alla fall i periodens slutskede bak Jaroslav Obsut på blålinjen och tre SSK-spelare som förväntar sig skott, bestämmer sig för att gå upp och störa Obsut. Stort misstag, då Obsut gör det hela iskallt, fintar skott och med en stenhård diagonalpassning frispelar Thomas Koch framför mål, som enkelt kan styra in 3-0. Givetvis en passning i världsklass av elitseriens bäste, med möjligt undantag av Dan Boyle, offensive back.
Nära panik
Efter ett stillastående byte av Luleå i början av den tredje perioden, kan Dragan Umicevic spela pucken till en fri Olli Jokinen framför mål, som med ett skoningslöst direktskott kan reducera till 3-1. Med tanke på den senaste tidens resultat, låg nu hela tiden paniken nära för LHF och spelet blev alltmer krampaktigt.
Luleå gör visserligen 4-1 genom Justin Williams, men målet döms bort för spark, men det hela resulterade i alla fall i att luften av någon anledning gick ur SSK: spel en aning och man börjar spela allmänt förvirrat, som då Per Ledin kan stjäla pucken av Petri Liimatainen, längs sargen då denne är siste man i egen zon. Ledin har en fri Emil Lundberg att spela vid den bortre stolpen, men väljer att försöka tryck in pucken genom Rastislav Stanas benskydd, ett projekt som förstås var dömt att misslyckas, men som ändå resulterar i mål då Tomas Berglund kan slå in returen.
Var inte matchen avgjord med det, så var den då definitivt det då Dragan Umicevic strax efteråt avslutar ett friläge med ett skott rakt på Gusten Törnqvist och ytterligare någon minut senare kommer LHF tre mot en och Jaroslav Obsut kan med en ny elegant passning, den här gången till Linus Fagemo, göra ställningen till 5-1.
Standardblekt SSK
Visserligen kan Jörgen Bemström reducera till 5-2 med knappt två minuter kvar efter en två mot en-situation, men det här var som nämnts tidigare, ett SSK lika blekt som vilken annan upplaga som helst av laget. Tränaren Timo Lahtinen säger i Aftonbladet idag att man försökte spela smart och aggressivt, men att blev varken eller. En klockren analys av Lahtinen, som nu rimligen bör försöka använda sin uppenbarligen existerande analytiska förmåga till att få ihop något sorts lag av de individuellt skickliga spelare Södertälje bevisligen har.
Luleå spelade betydligt mer organiserat förvarsmässigt än tidigare och var mer avvaktande då motståndaren hade pucken i uppspelsfasen, vilket fungerade utmärkt idag. Nu verkade alla spelare åtminstone veta vad deras defensiva uppgifter var, vilket förstås är ett steg framåt. Individuellt var Tomas Holmström och Linus Fagemo lika bleka som vilken Anders Burström som helst, och vem som helst av dem bör petas då Mikael Renberg är tillbaka i laget. Förhoppnings tar inte tränarna det enkla beslutet och bänkar en spelare som Fredrik Hynning, som tveklöst tillhörde de bättre i LHF nu.
I övrigt så spelade Per Savilahti-Nagander stabilt och börjar våga spela sitt eget spel med pucken. Säkert förvånade han många som inte sett honom på juniornivå med sin tunnel på Dick Tärnström i den andra perioden. Nagander är mer än bara en stor och fysiskt stark back.
I Södertälje handlade det mesta om förstakedjan med Jokinen, Samuelsson och Umicevic, även spelare som Robert Döme och Jörgen Bemström blixtrade till, men alldeles för sällan. Rastislav Stana var inte dålig i målet, men har gjort och kommer att göra betydligt bättre insatser än den här i sin karriär.
