Kvalserien nästa
Luleå har nu nått det totala sammanbrottet, då man i dagens match mot Malmö inte ens var ett lag längre, utan en förvirrad grupp av spelare som håglöst åkte omkring utan en tanke, sedan Gusten Törnqvist släppt in två enkla mål.
Efter en trots allt bra arbetsinsats mot Frölunda senast, borde knappast tre poäng mot Malmö ha varit en omöjlighet för LHF. Inte ens med Gusten Törnqvist i mål, som vikarierade för en magsjuk Kristian Antila. En tanke som dock snabbt skulle visa naiv och skönmålande.
Visserligen visar Luleå på en gång att man är ett bättre hockeylag än Malmö i grunden, då man inledningsvis spelar i ett klart högre tempo och inte har några problem alls att skapa tryck i anfallszon. Då Mikael Wahlberg efter ungefär halva första perioden åker ut för holding pekar mycket på att det snart skulle bli dags för matchens första mål, något som skulle visa sig korrekt. Justin Williams träffar ribbans undersida med ett snabbt handledsskott, men strax efteråt missar Johan Fransson pucken på offensiv blålinje, vilket leder till ett friläge för Kim Staal.
Staal avslutar knappast särskilt lysande, men det behöver han inte. Han mötte ju inte direkt Marty Turco, Henrik Lundqvist eller ens Kristian Antila. Istället mötte han Gusten Törnqvist, och då räcker det ibland med att skjuta rakt på för att pucken ändå ska leta sig in, vilket den också gjorde här.
Management by lotteri
Tidigt i den andra perioden kan Malmöbacken David Petrasek göra 0-2 efter ett löst isskott från nära håll, där givetvis Gusten Törnqvist borde ha varit med och täckt längs isen. Trots att mer än halva matchen återstod, var detta dödstöten för LHF. Inte för att Malmö spelade bättre än ett allsvenskt topplag, utan för att Luleå inte längre är ett hockeylag.
Efter målet tar nämligen Hellgren/Andersson till metoden management by lotteri och sätter slumpmässigt ihop kedjorna, i hopp om att få till någon förändring. Och visst, en förändring blev det, då det hela gick från lite lagom uselt till något fullständigt bortom all räddning. De få linjer som funnits tidigare, försvann totalt och Luleås enda möjlighet att skapa något, var om någon spelare skulle råka få med sig pucken i fart av någon slump.
Lyckades man sedan komma till skottläge, så skyndade man sig att spela pucken till närmaste medspelare i valfritt sarghörn, vilket bara kan beskrivas som sorgligt.
Kvarnvallen nästa
I den tredje perioden satte Luleå någon form av rekord i indianpassningar och allmänt misslyckat passningsspel. Ett spel som skulle ha fått Osmo Soutukorva att framstå som en stabil back med stora marginaler i sitt spel.
Malmö får som ett resultat att detta ständigt möjlighet att i mittzon vända spelet och komma tre mot två eller två mot en. Tursamt nog för LHF, så är ju Malmö ett genuint inkompetent lag i grunden, så därför dröjde ändå fram tills att det är fyra minuter kvar innan Mika Hannula till slut hittade en lucka som inte ska finnas mellan Gusten Törnqvists benskydd och fastställde slutresultatet i matchen till 0-3.
Luleå skapade och sin sida exakt noll målchanser av värde i den tredje perioden och det lilla som med god vilja kan betraktas som målchans, styrde Malmös nye målvakt Pasi Nurminen effektivt och till synes utan ansträngning undan. Med den ursäkt till ishockey Luleå presterade i den hör perioden, finns ingen annan slutsats att dra än att man kommer att spela seriematcher mot Piteå i Kvarnvallen nästa säsong, där Gusten Törnqvist kanske får chansen att göra bort sig mot spelare som Magnus Berglund och Björn Lavander, istället för mot Kim Staal och David Petrasek?
Något måste hända
Den enda anledningen till att det ännu inte kommit fram några reella krav på att Mikael Andersson och Jens Hellgren ska avgå efter tolv förluster på de fjorton senaste matcherna, är att de två, särskilt Andersson, är bättre på att kommunicera utåt än sin företrädare Ulf Taavola. För Taavola räckte det med tre raka förluster innan folk började reta sig på hans mustasch och allmänna mummel och började kräva att han skulle avgå, vilket han svarade med att folk som begärde det, knappast var stamkunder hos CSN. Sen brukade LHF börja vinna igen och den diskussionen självdog.
Men faktum kvarstår, har det någon gång varit läge för ett tränarbyte i LHF, så är det nu. Spelarna verkar inte tro på vad de håller på med längre och ges heller inga vettiga riktlinjer av tränarna, alltså måste det till en förändring. Då dessutom en av landets mest meriterade nu aktiva tränare bor i Luleå, borde alternativet också vara givet.
Nya spelare behövs nu precis som tidigare och idag var det kollektivt lika nattsvart på isen då det gäller spelarprestationer som färgen på de tredjetröjor LHF spelade med. Mikael Renberg jobbade hårt, men jobbade ensam. Samma sak gäller alla andra som skapade ströchanser. För som sagt, något lag existerar inte längre.
Malmö spelar ett temposvagt spel med många tekniska misstag och kommer att få problem i kvalserien, vilket bara det säger allt om Luleås insats idag. Bäst i laget var förstås Pasi Nurminen, även om de flesta av de 41 skott han räddade, var tämligen enkla. Lagets mest meriterade spelare, Janne Niinimaa, var stabil, men knappast glänsande.
