Skilda världar
Luleå gjorde allt man kunde begära av dem mot Frölunda, spelade respektlöst och ville verkligen vinna. Men i längden skulle givetvis inte Luleås lag av 20-åringar räcka till mot vad som just nu är världens bästa klubblag. Även om man spelar på toppen av sin förmåga, räcker inte Luleås trupp riktigt till den här säsongen helt enkelt.
Att Luleå är NHL-lockoutens kanske största förlorare i elitserien, blir uppenbart i en sån här match. Tack vare lockouten spelar Samuel Påhlsson och Peejay Axelsson i Frölundas fjärdekedja istället för Kalle Olsson och Jens Karlsson. På grund av lockouten har en temposvag Tomas Holmström mer istid än Karl Fabricius i LHF, ungefär där är skillnaden.
Efter en kort inledande VF-press i början av matchen, får Luleå ett ganska lättvindligt powerplay, där man spelar riktigt bra. Jan Sandström, Johan Fransson och Justin Williams spelar pucken snabbt mellan varandra och drar upp ett rejält tempo. Till slut kan också Williams snyggt styra in 1-0 på ett lågt skott från Sandström.
Luleå fortsätter sedan att spela så intensivt, viljestarkt och med bra fart i skridskoåkningen som man faktiskt kan då man är som bäst, och skapar chanser utifrån det. Karl Fabricius frispelar helt Thomas Koch i slottet som skjuter direkt, men Henrik Lundqvist kan rädda med ena axeln. Direkt efteråt är han snabbt nere vid isen och täcker då Fredrik Hynning försöker lyfta in returen. Mikael Renberg får sedan ett bra skottläge, men hans patenterade "blunda och skjut" gick inte hem den här gången utan pucken gick på ett för Henrik Lundqvist ganska betryggande avstånd från målet.
Tre man i egen målgård
Efter att Per Ledin förvandlat ett fyra mot fem-läge till ett tre mot fem-läge, var förstås Luleås uddamålsledning dödsdömd. Finske backen Tom Koivisto styr elegant upp ett powerplay som innan det är över har Kristian Antila, Erik Lindberg och Tuukka Mäntylä samtliga krälande i egen målgård, när till slut Martin Plüss kan lyfta in kvitteringen.
Trots kvitteringsmålet, är det Luleå som fortsatt är det bättre laget i den andra periodens inledning. Tuukka Mäntylä lägger en fladderpuck mot mål, efter en vunnen offensiv tekning av Thomas Koch och samme Koch är med hjälp av Fredrik Hynning framför mål och lyckas till slut trycka in 2-1 bakom Henrik Lundqvist.
Dödande minuter
Genomgående den här säsongen, så har Luleå gjort många enkla misstag i egen zon, som resulterat i baklängesmål. Inte sällan ett par stycken på kort tid, så även idag. En förklaring till det, är orutinerade backar. Idag var endast två av sex backar äldre än 23 år och en annan är att dylika misstag helt enkelt straffar sig mer den här säsongen än tidigare, då nivån i samtliga lag förutom Luleå, har höjts.
Först studsar en puck fel på Johan Franssons skridsko i egen zon, vilket helt friställer Peter Högardh, som med ett snabbt och lågt skott slår in 2-2 och inte långt senare är det Erik Lindberg som blir alldeles för passiv i markeringen i boxplay, och bara står och tittar på när Niklas Andersson enkelt kan slå in en retur efter ett skott från Samuel Påhlsson och plötsligt hade Frölunda vänt från 2-1 till 2-3 på knappt nittio sekunder.
För sent uppvaknande
Efter 2-3 dör all Luleås entusiasm för uppgiften, vilket förstås är dåligt men knappast svårbegripligt. Här hade man spelat på toppen av sin förmåga och haft en välförtjänt ledning mot Frölunda, bara för att se den försvinna ut i tomma intet på grund av några detaljfel. Lägg där till lagets tabellplacering, så förstår man naturligtvis att man nu var totalt uppgivna.
Mindre uppgivna blir man förstås inte heller i början av tredje perioden, då förvirrade insater i egen zon av Jonas Nordquist och Jonas Rönnqvist leder till att Loui Eriksson kan frispela Tom Kallio, som gör kvällens snyggaste mål då han sätter 2-4 med ett välplacerat skott som går in via Kristian Antilas ribba.
Ett visst uppvaknande ses mot slutet av perioden, då man tar ut målvakten och jagar en kvittering, som till slut leder till att Jaroslav Obsut kan dunka in vad som skulle bli en meningslös reducering till 3-4 med två minuter kvar att spela. Sedan får man in pucken i anfallszon med cirka en minut kvar, men då Mikael Renberg slår ett blindpass snett inåt bakåt till absolut inte en enda levande människa och pucken går ut ur zon, är förstås det hela definitivt över.
Det bästa inte gott nog
Som sagt så gjorde Luleå verkligen sitt yttersta i dagens match och jobbade hårt för att vinna. Exempelvis tacklade spelare som Janne Sandström och Jonas Rönnqvist idag, något som inträffar en gång varannan säsong ungefär. Men trots det, räckte man inte till bara. Man har helt enkelt inte tillräckligt hög och jämn kvalitet i truppen för att vinna mot ett lag som Frölunda, eller mot särskilt många andra lag en säsong som denna.
Alla lagets unga spelare förtjänar beröm idag, till och med Erik Lindberg, som var inne på hälften av baklängesmålen. Han har förbättrat sin rörlighet sedan försäsongen och kommer att bli en bra elitserieback, med tiden. Tid som inte Luleå har just nu. Samma saker kan ungefär sägas om Per Savilahti-Nagander som spelade respektlöst i närkamperna och hade ett par bra skott mot mål. Janne Sandström var lagkapten för dagen, något han verkade trivas med och höjde sin nivå ett snäpp med det ansvaret.
Karl Fabricius var isens mest kreative spelare i trettio minuter, för att sedan få slut på energi, samma gäller hans kedjekamrater Koch och Hynning. En spelare som Tomas Holmström var seg och okreativ, medan Linus Fagemo var snabb och okreativ. Dessutom är han en ständig innehavare av titeln "Isens räddaste spelare" i de matcher han medverkar.
Frölunda är en maskin utan svaga punkter och är på det sättet närmast skrämmande. Lagets största styrka är dock backarna, som samtliga är oerhört smarta och kompletta. Bäst där idag var Christian Bäckman och Antti-Jussi Niemi. Lockoutspelare som Axelsson och Påhlsson är inte särskilt flashiga, men oerhört nyttiga och gedigna och ger laget en oerhörd bredd.
