Utan Rönnqvist, ingenting
All vilja att vinna som Luleå visade upp mot Modo i torsdags var nu helt bortblåst, och istället ersatt med en total likgiltighet. Då dessutom Jonas Rönnqvist fick utgå efter den första perioden, föll laget fullständigt samman och Mora kunde till slut vinna med 4-3.
Att Mora gått relativt bra under den första tredjedelen av serien är förstås överraskande, men samtidigt ändå inte. Tar man vilket som helst över medel allsvenskt lag och slänger in spelare som Shawn Horcoff, Daniel Cleary, Rastislav Pavlikovsky, Pavel Skrbek, Marcel Hossa och ett antal hyggliga elitseriespelare som Kenneth Bergkvist, Marko Kauppinen, Tero Leinonen och några till, har du inte längre ett bra allsvenskt lag, då har du plötsligt istället ett lag som kan nå slutspel i elitserien.
Det var dock ingen av dessa som skulle ge Mora lagets tidiga ledningsmål, utan istället är det en av få kvar från vårens mirakelkvalserie för Mora, Magnus Sandberg, som skulle hitta rätt. Sandberg får se pucken studsa via ett LHF-ben rakt ned till hans klubba framför mål. Sedan gör han allt iskallt, drar ned Kristian Antila och lägger in pucken med en backhand efter isen. Knappast en dragning man förväntar av en spelare med hela noll tidigare elitseriemål i bagaget.
Glimtar av intresse
Efter ledningsmålet, är Mora nära ytterligare mål, men tursamt nog för LHF skjuter spelare som Kenneth Bergkvist och Marcus Eriksson över eller utanför i bra skottlägen. Under ett par minuter i slutet av den andra perioden och ett ungefär lika många minuter i början av den andra, skulle dock Luleå visa glimtar av intresse av att faktiskt vinna matchen.
Först skapar Jonas Nordquist och Tomas Holmström ett par bra chanser efter snabba spelvändningar och efter drygt sjutton minuters spel, skulle ett kvitteringsmål komma. Mikael Renberg får pucken i anfallszon av Jaroslav Obsut då Luleå spelare powerplay, och gör det hela riktigt bra. Han ger sig själva yta med ett par smarta vändningar, fintar diagonalpassning till Jonas Rönnqvist vid den bortre stolpen och avslutar själv med ett rappt handledsskott som går rakt upp i Tero Leinonens nättak.
Efter kvitteringen, inser Luleå plötsligt att man i grunden är ett bättre och skridskoskickligare lag än Mora och skapar chanser därefter. Thomas Koch har ett bra skott i slutet av den första perioden, och i början av den andra missar både Johan Tellström och Tomas Berglund mer eller mindre öppet mål från nära hålla, snyggt framspelade av Mikael Renberg respektive Johan Fransson.
Allt faller samman
Sex minuter in i den andra perioden skulle dock allt slutgiltigt falla samman för LHF. En annan överlevare från Moras kvalserielag, Anders Nilsson får öppen gata in i Luleås zon och avslutar strax innanför blålinjen med ett lågt slagskott förbi Kristian Antila. Målet var också en symbol för ett förvirrat och passivt försvarsspel av LHF, där Nilsson fick göra allt han ville i situationen i lugn och ro.
Då dessutom Jonas Rönnqvist fått utgå efter den första perioden, var nu också de flesta av Luleås offensiva linjer borta. Visserligen kvitterar man snabbt till 2-2, efter att Justin Williams getts två chanser att omarkerad i slottet få pucken förbi Leinonen i Moras mål, men Luleå var aldrig i närheten av att få kontroll på matchen efter Moras andra mål.
Kaos och desperation
Efter ett pojklagsmässigt boxplay där fyra LHF-spelare jagar puck utan tanke, kan Marcus Eriksson styra in 2-3 i början av den tredje perioden och nu skulle det bara handla om Mora ett bra tag. Magnus Sandberg skjuter först i ribbans undersida i en tre mot en-situation och gör sedan 2-4, efter att kommit fri på en genomskärande passning av Henrik Petré. Återigen avslutar Sandberg med en iskall dragning som man inte förväntar att spelare som honom ens ska i registret.
Andreas Lilja och Marcel Hossa bränner sedan varsitt friläge för Mora mot ett sorgligt spelande LHF, vars spel nu reducerats till individuella "if all else fails"-strategier. Det innebär exempelvis att Mikael Renberg envist malde på med blindpassningar snett inåt bakåt från bakom mål och samtliga backar försökte med desperata solonummer, till och med Janne Sandström, som inte sysslat med sådant sedan TV-pucken gissningsvis.
Då Luleå efter några minst sagt onödiga Morautvisningar i slutet får spela sex mot tre, lyckas man i alla fall reducera, då Jaroslav Obsut dunkar till med sitt standardvapen, ett hårt och högt slagskott från blålinjen. Men som sagt, för lite, för sent och något ytterligare mål hinner LHF inte komma i närheten av.
Vilje- och linjelöst
Idag var som sagt Luleå fullständigt viljelösa om inte i sextio minuter, så åtminstone i drygt femtio. Naturligtvis håller inte det, Mora är ett lag med kompetenta spelare och ska tas på lika stort allvar som vilket elitserielag som helst, med det lag de har nu.
Dessutom visade dagens match hur beroende Luleå är av Jonas Rönnqvist. Inte bara för att han är en bra spelare och gör bra med poäng, utan för att han är den ende centern i dagens trupp som håller bra elitserieklass eller mer på den positionen. Utan honom, försvann alla linjer ur Luleås spel. LHF behöver inte heller värva en 0,5 poäng per match-kille från NHL för att lösa det heller, hade räckt gott med en spelare som Kamil Brabenec i laget, så skulle inte allt sett lika sorgligt ut som det gjorde i två perioder idag.
Individuellt var ingen direkt bra i LHF sett över hela matchen. Jaroslav Obsut fortsätter i alla fall att producera poäng, Mikael Renberg hade en bra första halva av matchen och Justin Williams snurrade bra. Ungefär där slutade det positiva dock. Det mest negativa var försvarsspelet i allmänhet, i synnerhet backparet Niclas Wallin och Jonas Johansson. Wallin såg ut som Roger Åkerström i största allmänhet och Johansson gjorde en bra imitation av ett i vinden flygande höstlöv.
I Mora överraskade som sagt en spelare som Magnus Sandberg stort med teknik och kyla. Av lagets lockoutspelare var Daniel Cleary den bäste idag, kvick, teknisk och intensiv spelare. Pavel Skrbek var stabil i rollen som sig själv och gjorde ett lika bra jobb som han allt som oftast gjorde i LHF.
