Alla fel på samma gång
Brynäs vann överraskande mot Luleå med 4-3 i Coop Arena. Detta trots att hemmalaget hämtade in ett 1-3-underläge till 3-3 i mittenperioden. Jonas Soling matchvinnare hos gästerna.
Dålig effektivitet, dåligt powerplay, dåliga kedjekombinationer, dåliga coachbeslut och ett halvdant målvaktsspel fällde Luleå i dagens match mot Brynäs. För mycket gick alldeles för fel för Luleå i en match mot ett lag man normalt ska vinna mot hemma utan egentliga problem.
Dagens domare Ulf Rådbjer, introducerade den nya svenska domarnivån för första gången på allvar i elitseriematcher i Coop Arena, något som Brynäs skulle tjäna mest på i dagens match, då helt enkelt var effektivare med fler man på banan än LHF. Det hela drar igång direkt i den första perioden, då Per Ledin åker ut för en crosschecking, en visserligen onödig sådan efter avblåsning, men egentligen mer än en lätt knuff. Efter virrig markering i egen zon av LHF, kan till slut Mikael Lind spela fri Vesa Viitakoski, som får gott om tid på sig i slottet att placera in 0-1 bakom Kristian Antila.
Mer kommer några minuter senare, då Tomas Holmström tar en meningslös utvisning i anfallszon och Justin Williams får smaka innebandybedömning, då han åker ifatt Brynäs Daniel Casselståhl och tar pucken av honom, vilket tydligen inte ansågs tillåtet. Spel i fem mot tre för Brynäs alltså, och då Janne Sandström inte kan rensa i egen målgård då Kristian Antila blivit bortspelad, kan Mikael Lind trycka in 0-2.
Snygg reducering
Luleå får dock snart chansen själva att spela fem mot tre, då Rådbjer hittar två imaginära utvisningar på Mikael Lind och Niklas Andersson. Väl där, händer dock inte ett dugg annat än skott rakt på Johan Holmqvist i Brynäskassen, eller skott utanför.
Istället händer det desto mer då dagens fjärdekedja, Emil Lundberg och Karl Fabricius, med Thomas Koch, som center, är inne. De tre spelar med vilja, spelglädje och bra skridskoåkning, vilket brukar vara metoder som räcker långt mot ett lag som Brynäs. Det leder också till ett vackert reduceringsmål med drygt fem minuter kvar av den första perioden. Thomas Koch vinner en puck mittzon, tar in den i anfallszon, rundar sin back och frispelar snyggt en framstörtande Emil Lundberg vid den bortre stolpen, som avslutar kliniskt i Johan Holmqvists bortre kryss.
Mycket jobb för få mål
Tydligt är i alla fall att Luleå behöver anstränga sig betydligt mer än Brynäs för att få mål i den där matchen. Faktum är att Luleå kunnat ha haft ledningen redan efter den första perioden, om Tomas Holmström, Linus Fagemo och Janne Sandström inte missat varsitt friläge. Istället blir det Brynäs som gör matchens nästa mål, i ett tidigt powerplay i den andra perioden. Jonas Johansson är för vek i markeringsspelet framför mål och Jonas Soling kan enkelt peta in en puck under Antila fram till 1-3.
Luleå svarar snabbt med matchens snyggaste mål, då Tuukka Mäntylä serverar en fri Jonas Rönnqvist öppet mål vid den bortre stolpen och i anfallet efteråt får Johan Tellström ett nästan lika öppet mål, men missar. En kvittering skulle i alla fall komma för Luleås del, då man för en gångs skull för utdelning i powerplay. Jonas Nordquist spelar in pucken framför mål, där Tomas Holmström gör det han får betalt för, och bökar in 3-3. Spelmässigt logiskt med en LHF-kvittering, men någon känsla av stabilitet ville aldrig infinna sig i laget.
Renberg i huvudrollen
Då matcher jämna matcher står och väger i den sista perioden, krävs det ofta att ett lags stjärnor levererar och att coacherna tar rätt beslut och matchar de spelare som är heta för dagen, inte dem som har hetast meriter på en pappersutskrift från eurohockey.net. Varken det ena eller det andra hände för LHF i den sista perioden idag.
Fjärdekedjan ledd av Thomas Koch, hamnade ganska omgående på bänken, oklart varför då samtliga spelare där, varit bättre än de bleka ursäkter till spelare som huserade i andra- och tredjekedjan. Men återigen visade Hellgren/Andersson att ålder går före kvalitet, då ålder finns tillgänglig. Mikael Renberg hamnar sedan ganska direkt i fokus i den tredje perioden, efter att ha varit totalt intetsägande i de två föregående.
Först åker Renberg ut för en hakning, då han inte hinner en spelare som Henrik Malmström i backcheckingen, och då han väl kommer in på banan igen, får han direkt pucken i mittzon av Jonas Rönnqvist då LHF kommer i en snabb spelvändning. Rönnqvist går på mål och drar på sig bevakning från två BIF-backar, vilket lämnar utrymme för en fri Jonas Nordquist som kommer snett bakifrån i perfekt läge. Renberg ser dock aldrig Nordquist, utan lägger in pucken på mål, utan någon egentlig tanke. Det hela skulle dock bli värre, i momentet efteråt missförstår Renberg och Rönnqvist varandra fullständigt längs sargen i Brynäs zon, vilket gör att just Henrik Malmström, kan skicka i väg Jonas Soling på ett friläge. Soling avslutar sedan med ett rappt skott förbi Kristian Antila. Tack och god natt för Luleås del.
Spelet efter 3-4, blir mest bara krampaktigt från Luleås sida, även om man skapar en hel del chanser i slutet, då man får spela fem mot fyra såväl som sex mot fan. Det bästa läget går till den allt annat än hete Renberg, som i fritt skottläge i slottet, skjuter rakt på Johan Holmqvist.
Fega val
Alltför många spelare i Luleå, som Linus Fagemo, Johan Tellström och Justin Williams, spelade långtifrån sin högstanivå idag. Med Peter Forsberg-logik, kan man också säga att Tomas Berglund gjorde det. Det både han och Forsberg har gemensamt dock, är att den högstanivå de söker, hade de för fem år sedan. Nu är verkligheten annorlunda för dem, om än på olika nivåer. Att Berglund fick spela den tredje perioden istället för Thomas Koch, hade aldrig hänt om Luleås tränare hetat Lars Bergström istället för Hellgren/Andersson.
Att Karl Fabricius och Emil Lundberg fick nöta bänk även dem, får de nog att fundera över varför de ska stanna i LHF längre än nödvändigt, åtminstone om det hela fortsätter. Åtminstone Lundberg borde vara rejält trött på att vara den som offras först, så fort Hellgren/Andersson ska göra en förändring, då han inte gjort ett dugg för att förtjäna det. De spelare som var bra idag, förutom den pigga fjärdelinen, var Jonas Rönnqvist, Tomas Holmström och Jaroslav Obsut. De spelade på den nivå man kan kräva och förvänta, utan att för den skull inte ha utrymme till förbättring. Resterande spelare varierade mellan mediokert och uselt.
Brynäs var som sagt effektiva i powerplay, hade en riktigt bra målvakt i Johan Holmqvist och kunde hela tiden spela på resultatet och på det sättet delvis kontrollera matchen, även om de hade klart mindre puck än LHF. Mikael Lind, Björn Danielsson och det vandrade tuggummipaketet Tommy Sjödin de mest framträdande där i övrigt.