En bra period räckte
Luleå gjorde en riktigt bra period av tre möjliga mot ett ganska temposvagt Brynäs, vilket räckte till seger med 4-2. Detta trots darrigt målvaktsspel, onödiga utvisningar och att Luleås NHL-forwards Tomas Holmström och Justin Williams var fullständigt osynliga.
Precis som i förra veckans hemmamatch mot Timrå, är spelet avvaktande inledningsvis och det hela tar först då det börjar bli lite utvisningar, där Luleås nye lockoutspelare Justin Williams ordnar den första då han blir neddragen av Brynäs Ove Molin. Williams som förutom detta är oerhört blek matchen igenom och ingen skulle ha märkt ett dugg om han hade ersatts av vilken som helst någorlunda hygglig allsvensk spelare.
Jonas Nordquist får i alla fall den första periodens bästa målchans då han med ett snabbt direktskott prickar insidan av Markus Korhonens, som av någon anledning stod i mål idag istället för Johan Holmqvist, bortre stolpe i nämnda powerplay. Annars handlar matchen om ett Luleå som jobbar hårt och åker mycket skridskor, medan Brynäs spelar mer avvaktande, litar till individuella prestationer och söker efter luckor i mittzon.
Brynäs passiva
Karl Fabricius har ett bra läge att ge Luleå ledningen i boxplay, alldeles i slutet av den andra perioden, då han får pucken efter en bra droppassning av Tomas Berglund strax innanför offensiv blå, men Korhonen täcker rätt vinklar och kan rädda det ganska rappa handledsskottet.
Vad han inte kan rädda sedan är ett högklassigt slagskott i Niklas Wallin dryga tre minuter in på den andra perioden. Johan Tellström vinner en tekning bak till Wallin på blålinjen, som kan avancera in och ladda i lugn och ro då passiva Brynässpelare bara står och beundrar sin före detta klubbkamrat. Wallin får i alla fall en riktigt bra träff och Korhonen hinner knappt reagera innan pucken letat sig in i hans plockhandskkryss.
Brynäs fortsätter att uppträda passivt i egen zon och en sömnig Tommy Sjödin i Brynäs, ger bort pucken till Karl Fabricius i slottet, då Sjödin tänkt sig starta ett uppspel bara en dryg minut efter 1-0. Fabricius är visserligen felvänd, men får iväg ett hyfsat backhandskott som Jonas Rönnqvist kan slå in returen på fram till 2-0. Brynäs får chansen att komma in matchen mitt i perioden då man får spela fem mot tre, något som dock snabbt förvandlas till fyra mot tre, då Tommi Miettinen åker ut för den grova förseelsen spel med oknäppt hjälm. Närmare målmässigt en ett skott från Sebastian Sulku som touchar Gusten Törnqvists hjälm, är man dock inte.
Istället kan Thomas Koch jobba fram en puck bakom mål i anfallszon, spela in den till Emil Lundberg, som totalmissar pucken. Detta fungerar dock som en utmärkt fint och pucken glider tillbaka till Koch som utan problem kan hänga in sitt första elitseriemål i öppen bur.
Match - temporärt
Per Ledin och Karl Fabricius bränner varsin utmärkt chans att i boxplay helt avgöra matchen tidigt i den tredje perioden respektive sent i den andra. Men något avgörande blev det inte och Brynäs tog sitt sista halmstrå för att komma tillbaka in i matchen. Först genom ett inte alltför hårt skott av Tommy Sjödin, som letar sig in bakom Gusten Törnqvist och sedan då densamme tappar ut en retur rakt fram och Ove Molin enkelt kan göra Brynäs andra mål för kvällen. Lägga in puckar framför mål och jobba på returer hade varit ett utmärkt recept för Brynäs ikväll, då Törnqvist släppte retur på allt som kom flygandes mot honom. Trist nog för Brynäs, insåg man aldrig riktigt fördelarna i en sån taktik.
Då det sedan blir Luleås tur att spela powerplay, avgörs dock matchen i praktiken med fem minuter kvar. Tuukka Mäntylä spelar längst offensiv blå till Jaroslav Obsut, som med ett klassiskt fladderskott sätter 4-2 på en fullständigt skymd Markus Korhonen.
Mer mål än så blev det inte, det närmaste var i slutsekunderna då Johan Tellström valde att spela en förvånad Tomas Holmström, istället för att själv sätta pucken i tomt mål, då Brynäs i slutet hade tagit ut målvakten.
Ojämnt i LHF
Någon lysande laginsats svarade dock inte Luleå för i dagens match. Dels var man bara riktigt bra i en period, den andra. Dels var för många spelare antingen dåliga eller anonyma. Justin Williams redan nämnd där och Tomas Holmström verkade ha mer skatteplanering än sargdueller i huvudet idag, och såg allmänt seg ut. Roger Åkerström var en katastrof i powerplay, då han oftast är för långsam för att var nyttig längs blålinjen. Långsamheten är även Tomas Berglunds fiende, även om han hade några bra passningar offensivt idag, vilket balanserar upp betyget något. Gusten Törnqvist fladdriga värld såg vi alla ett nytt avsnitt av idag. Precis vad som helst kan hända där då motståndarna får skottlägen.
Bra var däremot Karl Fabricius, som vann mycket närkamper, jobbade hårt och var den som skapade mest i sin kedja idag. Thomas Koch gjorde sin bästa elitseriematch så här långt och har börjat förstå vad som fungerar och inte fungerar i elitserien. Backspelet återigen en segerfaktor, där Jaroslav Obsut och Tuukka Mäntylä var de främsta idag. Att se Mäntylä röra sig längs offensiv blå i PP, är en befrielse om man sett Åkerström göra samma sak i bytet innan.
För Brynäs var det inte direkt någon munter tillställning. Man verkar vara väldigt beroende på vilket spelhumör enskilda spelare är för att något ska hända. Är inte Tommi Miettinen och Mikael Lind inspirerade, händer rätt lite av värde framåt. Bäst var förstås som vanligt 39-åringen Tommy Sjödin, kul för honom, men något av ett underbetyg till resten av spelartruppen. I mål gjorde Korhonen vad man kan begära, hade lagen bytt målvakter hade Luleås segersiffror blivit ännu större.
