LHF mot slutspel, faktiskt
Hockeysäsongens bragdguld, om det fanns något, borde ligga bra till för att hamna i Luleå. Trots en på alla sätt klantig klubbledning, oändliga skador och en bunt orutinerade spelare, verkar man på något sätt gå mot slutspel. Och spelar man där på det sätt man idag besegrade Frölunda med 4-0 på, har man också något där att göra.
Vi ska ju förstås ha klart för oss att på pappret ska den här vingklippta versionen av LHF inte ha någon chans mot ett Frölunda som spelar för serieseger, oavsett om matchen spelas i Luleå, Göteborg eller i Kuwait City. Men så svarar Luleå för vad som måste betraktas som säsongens bästa insats och spelar ut de regerande svenska mästarna fullständigt i två perioder.
På något sätt lyckas Luleå ändå från första nedsläpp hålla ett högre tempo än Frölunda och då ska man veta att LHF oftast varit klart efter tempomässigt mot bra lag tidigare den här säsongen. Men inte idag. Redan i det första bytet, har Linus Fagemo och Karl Fabricius varsitt bra skottläge, som om de hade träffat mål, mycket väl hade kunnat ge LHF ledningen. Ledningen får man istället under sitt andra powerplay i matchen, tack vare VF-backen Erik Kakko. Kakko ska bara lägga ut pucken ur egen zon, men spelar istället rakt till Tuukka Mäntylä på offensiv blålinje. Mäntylä spelar pucken vidare till Jonas Rönnqvist, som styr upp den i nättaket bakom Henrik Lundqvist. Detta efter sexton minuters spel.
2-0 kommer cirka två minuter senare, då Richard Kapus vinner en tekning i offensiv zon bak till Pavel Skrbek, som med ett inte särskilt hårt slagskott sätter sitt fjärde mål för säsongen. Allt detta medan Frölundas stjärnor åker omkring allmänt förvirrade. Av Magnus Kahnbergs och Niklas Anderssons dominans i Sweden Hockey Games nyligen, syntes ingenting.
Matchstraff och boxplay
I den andra perioden, var Frölunda det lag med mest spel i anfallszon och med mest puckinnehav. Detta inte beroende särskilt mycket på att deras stjärnor vaknat till liv, utan på en mängd LHF-utvisningar.
Bland annat drar Per Ledin på sig en meningslös utvisning på två plus två minuter efter en onödig eftersläng framför mål på Joel Lundqvist. En dumhet som skulle blekna i jämförelse med Tomas Berglunds, då han spearar Niklas Andersson och ger Frölunda fem minuter i powerplay och matchstraff för Berglund. Berglund som dessförinnan gjort sin bästa match för säsongen.
Men på något sätt blir det inte mer chansmässigt för Frölunda än några obeslutsamma skott av Antti-Jussi Niemi mot en Daniel Henriksson med fri sikt. Luleå jobbar helt enkelt oerhört bra och en spelare som Emil Lundberg, gör antagligen några av sin karriärs bästa byten då han hjälper till att döda den här utvisningen.
Luleå spelar ut
Karl Fabricius formkurva har varit upp och ned sedan han kom tillbaka från sin skada i höstas, före SHG-uppehållet verkade han ofta sakna ork ute på isen och avsluten blev mediokra. Idag var han dock tillbaka som den artist han var under sin juniortid i LHF. Han avgör matchen tidigt i den tredje perioden då han plockar upp en förlupen puck i mittzon, fintar bort Ronnie Sundin, vräker sig förbi Erik Kakko och trycker in 3-0 förbi Henrik Lundqvist. Ett inte alls orättvist resultat.
Fabricius är strax därpå nära att sätta även 4-0, då han fri mot Lundqvist fintat ned honom och ska bara lyfta in pucken bakom den vilt sprattlande landslagsmålvakten, då han får en slashing av Antti-Jussi Niemi och missar skottet. Även Jonas Nordquist och Johan Fransson skulle vara nära ett fjärde mål mot ett nu demoraliserat VF, men målet dröjer till två minuter kvar, då Linus Fagemo kan slå in en ett enkelt mål från slottet, något som dock inte hindrade honom att som vanligt jubla ut ordentligt.
Någon reducering var faktiskt Frölunda aldrig riktigt nära. Man kom aldrig in på mål och det mest signifikanta i lagets spel idag, var långa pucktransporter utan mening från Joel Lundqvist. Lundqvist gavs dock aldrig särskilt vettiga passningsalternativ heller.
Lysande laginsats
Som tidigare nämnts, var det här Luleås bästa match för säsongen och absolut ingen föll ur vad som kallas för ramen, förutom då Tomas Berglund, då ett matchstraff för spearing med automatik ger underkänt. Annars börjar till och med Johan Tellström gamla Bodendragningar stämma, Karl Fabricius är i bra form igen och Pavel Skrbek gjorde allt rätt i alla situationer på banan. Emil Lundberg gjorde defensivt sin bästa match för säsongen och Johan Fransson kunde stundtals åka som han vill bland stillastående VF-spelare. Kort sagt, LHF hade roligt ute på isen och bjöd på bra hockeyunderhållning ikväll.
Frölunda har däremot en hel del att fundera på. Laget spelade för en serieseger, men var aldrig inne i matchen. Precis som med Färjestad, kan laget kräva oerhört mycket mer av sina stjärnspelare. Idag jobbade Ronnie Sundin och bröderna Lundqvist hårt, medan resten mentalt verkade vara kvar i Göteborg.
