Luleå tog fram vinnarskallarna
I en match där allt gick emot laget på ett närmast osannolikt vis, lyckades Luleå till slut, genom tre mål i den sista perioden, vinna mot Brynäs med 6-4 och därmed fortsatt ha fördel i kampen om en slutspelsplats. Daniel Henriksson släppte allt som gick att släppa, men offensivt gjorde Luleå sin bästa match för säsongen, ledda av nye slovaken Richard Kapus.
Normalt sett brukar det krävas en Daniel Henriksson som spelar, om inte på topp, så åtminstone habilt, för att Luleå ska kunna vinna matcher. Idag var det istället utespelarna som räddade Daniel Henriksson, istället för det omvända scenariot. Luleå har under hela säsongen haft stora problem med Brynäs, något som egentligen är helt oförklarligt, då laget leds av en tuggummituggande 39-åring, en 32-årig center som huserat större delen av sin karriär i allsvenskan och Michael Nylanders mediokre bror.
Det är också just Nylanderbrodern som gör Brynäs och matchens första mål efter cirka sex minuters spel. Per Ledin missar skarvningen av en puck i mittzon, vilket ger Brynäs ett tre mot två-läge. Ove Molin tar in pucken i anfallszon och droppar bakåt till Peter Nylander som skjuter ett fladdrigt handledsskott som på något sätt letar sig en bakom en Daniel Henriksson som mest verkade förvånad.
Kvittering och ny tavla
Luleå hade det mesta av spelet innan Brynäs ledningsmål och hade det även efteråt. Ett bra tryck i anfallszon resulterar i en avvaktande utvisning på en Brynässpelare och då kan Kamil Brabenec smart spela fram Tomas Berglund till ett friläge. Berglund väntar kallt ut Markus Korhonen, en gammal andremålvakt från SM-liiga som fått se sin karriär få någon sorts pånyttfödelse i Brynäs, och hänger in kvitteringen.
Bara en dryg minut senare, skulle Brynäs dock återta ledningen, detta efter ännu ett målvaktsingripande som höll allt annat än landslagsklass av Daniel Henriksson. Den här gången är det Tommy Sjödin, som mellan tuggummituggorna föser i väg ett skott mot mål, som han antagligen i bästa fall hoppas få tekning för. Men Sjödin fick mer än så, då Henriksson helt enkelt missade pucken då han skulle fånga den med plockhandsken. En miss av det slaget ska egentligen inte en målvakt på den här nivån kunna göra.
Situationen för Luleås del förbättrades inte heller av att både Magnus Nilsson och Tomas Berglund får utgå efter den första perioden. I Nilssons fall beroende på att han åkte på Brynäsbacken Adam Andersson, då han antingen inte hade blicken åt rätt håll, eller helt enkelt trodde han skulle åka igenom Andersson. Det sistnämnda är inte heller så långsökt som det låter, då Andersson visserligen har kvaliteter som spelare, men det är knappast genom att vara stark fysiskt, tuff och skicklig defensivt som gjort honom till en elitseriespelare.
Luleå tvingas jaga
Rakt igenom den andra perioden, är det Luleå som jagar, för spelet och jobbar hårt för sina mål, medan Brynäs får sina mål då man behöver dem, utan någon större ansträngning eller mycket till kreativt spel.
Luleå kvitterar visserligen snabbt till 2-2, efter en uppåkning av Tuukka Mäntylä, inspel vid den första stolpen och direktskott i mål av Linus Fagemo. Men som sagt, Brynäs skulle få fler enkla mål den här matchen. Sju minuter in på perioden, får Niklas Anger med sig Björn Danielsson i en två mot en-situation. Anger spelar in till Danielsson framför mål, som med foten slår in 2-3. Ännu ett mål som absolut inte hade varit otagbart för en Daniel Henriksson i normal form.
Richard Kapus visade annars i den här matchen, varför han är flerfaldig slovakisk VM-spelare. Hans skridskoåkning och puckbehandling var ännu ett snäpp vassare idag än tidigare i veckan och han var förstås också mycket mer inspelad med Johan Tellström och Jonas Nordquist nu. Kapus skridskoåkning idag påminde mycket om Jiri Kuceras, då Kapus flöt fram på isen, utan att märkbart behöva ta i. Små detaljer som utmärker en klasspelare.
Kapus styrde och ställde det mest i Luleås offensiv i den andra perioden, och inte oväntat, är det han som slår in Luleås tredje mål. Johan Tellström tar in pucken i anfallszon och skjuter ett skott strax över. Kapus fångar upp pucken i sarghörnet, avancerar in mot mål och sätter pucken med ett snabbt och lågt handledsskott förbi Korhonen. Men så var det ju det här med Brynäs och enkla mål. Ett ytterligare sådant skulle det hinna med under den andra perioden. Tommy Sjödin skjuter ett skott från blålinjen som Daniel Henriksson lämnar en retur på, en retur som Peter Nylander kan hänga in, som därmed, av alla människor, blivit tvåmålsskytt.
Vinnarskallar, för en gångs skull
Efter två perioder där allt väsentligt gått emot LHF, var det absolut inte orimligt att förvänta sig en mental låsning i den sista perioden, som skulle resultera i absolut ingenting av värde offensivt. Ett liknande scenario utspelade ju sig då Luleå mötte Brynäs förra veckan, då man vid motgång helt enkelt vek ned sig.
Istället skulle man förvåna alla, och gå vinna perioden med 3-0. Kvitteringen kommer efter att Per Ledin, Magnus Nilssons vikarie i förstakedjan, tryckt in en puck framför mål, framgrävd av Jonas Rönnqvist och Karl Fabricius. På något sätt går luften lite ur Brynäs då, ett lag som varit tillbakapressat under en hel match, men ändå nästan hela tiden haft ledningen. Nu skulle det inte hålla längre.
5-4 kommer inte långt efter kvitteringen, då kedjan med Richard Kapus, Jonas Nordquist och Johan Tellström skapat bra tryck i Brynäs zon. Pucken studsar sig till slut fram till Jonas Nordquist framför mål, som bara vispar in den i krysset bakom en Korhonen som inte hann med i förflyttningen. Richard Kapus är sedan ett friläge ifrån att sätta 6-4, något som istället skulle komma i öppen kasse i slutminuten av Jonas Rönnqvist. Brynäs försökte få till en press i slutet av matchen, men på något sätt orkade de bara inte. Samtidigt som deras kvot av enkla mål också rimligen borde vara fylld.
Kapus visade klass
För en gångs skull visade sig alltså LHF som vinnare då det som bäst behövdes. Nu har man ett bra utgångsläge för att nå slutspel, medan Brynäs går mot en osäkrare framtid. Laget visade dock tillräckligt med kvalitet för att inte behöva oroa sig för kvalspel. Richard Kapus spelade som sagt riktigt bra och var bäst på isen. Visst, människan är ingen utpräglad målskytt, men det visste nog alla, utom möjligen LHF, om på förhand. Istället är det en spelskicklig tekniker, och han förtjänar respekt utifrån det.
I övrigt gjorde alla i LHF ett gediget jobb idag, utom den förstås underkände Daniel Henriksson. Formsvaga spelare som Fagemo och Fabricius började svagt även idag, för att sedan spela upp sig eftersom. Även Janne Sandström visade positiva tendenser efter en tids intetsägande spel.
I Brynäs handlade det mesta förstås deras ankare, xylitolkonsumenten Tommy Sjödin, smarte Mikael Lind och tekniske Tommi Miettinen. Men alla tre, särskilt Miettinen, körde fast mer och mer ju längre matchen led. Annars försökte man faktiskt spela den typ av hockey som gav dem ett SM-guld 1999, präglat av lugn och smarta passningar. Men det material man har numera, räcker knappast till för den typen av spel i någon större utsträckning.
Betygsättare: Erik Terneborn.
