Svart debut för Hirsch
Luleå kunde vinna enkelt i ödesmatchen mot Timrå, efter två snabba mål i den första perioden mot den elitseriedebuterande Corey Hirsch i TIK-kassen. LHF kunde till slut vinna med 4-1, efter att varken Corey Hirsch, Yared Hagos eller någon annan i Timrå, haft någon särskilt lyckad kväll.
Att säga att Corey Hirsch redan på förhand var isens mest kontroversielle aktör, är knappast någon underdrift. Det handlar om en målvakt som släppt in en avgörande straff i en OS-final, blivit svenskt frimärke och sedan stämt svenska Posten. Vidare har han gjort sig känd i Nordamerika för diverse udda åsikter utanför rinken, som kanske inte gör Timrå till det naturligaste klubbvalet för honom i Sverige.
Spelmässigt börjar det också nattsvart för Timrå och Hirsch, då Karl Fabricius efter tre minuters spel lägger ut en puck ur Luleås försvarszon, som Timrås Jesper Jäger borde ha fångat upp i mittzon. Det gör inte Jäger alls dock, utan blir fullständigt ifrån åkt av Magnus Nilsson, som trycker sig in mot mål och sätter 1-0, utan att Hirsch fått rädda ett skott dessförinnan.
Roger Åkerström går på en dragning av Yared Hagos i egen zon inte långt efter ledningsmålet, kommer efter, hakar och åker ut för det. Powerplay skulle dock inte hjälpa Timrå, utan istället kan Luleå göra sitt första mål i numerärt underläge för säsongen. Johan Tellström lägger en slumpmässig flippuck mot Timrås zon, som båda lagets backar missbedömer så illa att Per Ledin kan åka emellan dem och få ett friläge mot Hirsch. Väl där lurar faktiskt Ledin fullständigt bort den forne OS-målvakten och lirkar in Luleå andra mål för kvällen.
Avslagen LHF-dominans
Under den resterande delen av den första perioden, såväl som i princip hela andra perioden, dominerar och kontrollerar Luleå matchen utan större problem. Christian Söderström har ett halvtamt skott på Daniel Henrikssons klubbhandske, mycket hetare än så blir det inte.
Matchen som sådan är dock tämligen avslagen. Timrå får inte igång något konstruktivt som inte en för dagen defensivt gigantisk Tuukka Mäntylä kan avstyra på egen hand och LHF själva har inte alltför många kreativa intentioner framåt, trots allt. Istället handlar det mycket om att lägga in pucken djupt i anfallszon eller bara på mål, störa uppspelen lite på halvdistans och hela tiden ligga rätt i banan. En hockey som en spelare som Emil Lundberg trivdes utmärkt med.
Inte helt oväntat kommer nästa mål på en snabb spelvändning från Luleås sida, då Jonas Nordquist får pucken i mittzon av Richard Kapus. Nordquist tar in pucken i anfallszon och drar på sig bevakning från två Timråspelare, vilket lämnar Johan Tellström helt fri framför mål. Nordquist ser detta och Tellström kan enkelt bara styra in pucken förbi en chanslös Hirsch och matchen verkade från det momentet i princip avgjord.
Timrå missar
Att matchen var avgjord efter 3-0, var åtminstone då Luleå fullständigt övertygade om. Timrå skulle inte komma att spela bättre efter Luleås tredje mål, men tack vara nonchalans och övermod, skulle man bjudas på några riktigt bra målchanser.
Först spelar Richard Kapus fram Per Hallin till ett friläge, då han som siste man försöker slå passning rakt igenom mittzon, med Hallin som hinder. Knappast ett smart val, men det val som inte skulle få konsekvenser, då Hallin avslutar friläget tamt och utan större problem för Daniel Henriksson. Även Niklas Nordgren skulle få ett liknande läge, då han går emellan två icke-markerande LHF-backar efter att få fått en lång passning. Nordgren är normalt säker i frilägen, men detta skulle inte på något sätt vara Timrås kväll, så även Nordgren fick se Daniel Henriksson fläka ut sitt vita benskydd och parera dragningen.
Nödvändig seger
Jonas Rönnqvist skulle omarkerad i slottet få slå in ett fjärde LHF-mål i powerplay och Timrå skulle få med sig ett tröstmål inslaget av en framför mål upprusande Kalle Koskinen, med minuten kvar av matchen. Slutresultatet blev därmed 4-1 och det var en seger som var helt nödvändig för att Luleå skulle ha någon realism i sina slutspelsdrömmar. För Timrå betydde förlusten ingenting, vilket också avspeglade sig i spelet. Luleå ville mer och jobbade hårdare helt enkelt.
Som nämnt så gjorde Tuukka Mäntylä allt rätt idag och tog det ansvar som han måste ta då Luleå saknar Pavel Skrbek. Defensivt var detta Mäntyläs bästa match i elitserien. Jonas Nordquist fick återigen chanser att visa på sin fina teknik och snudd på fulländade spelsinne, något som två assists också visar.
I övrigt föll få ur den så kallade ramen, även om Karl Fabricius gjort bättre matcher. Frågan där är också om rollen som toppforward är optimal för honom, då han är en spelare som vill ha puck och inte behöva jaga den hela tiden. Sånt klarar andra lika bra. Även Linus Fagemo gjorde en rätt menlös insats och fick inte ut någonting.
I Timrå hade Yared Hagos pucken mycket. För mycket för lagets bästa, då han inte inser att man kan passa eller skjuta pucken som omväxling mellan varven. Bäst i ett blekt Timrå klarade sig Per Hallin, Kalle Koskinen och alltid stabile Valeri Krykov. Corey Hirsch har antagligen gjort sin sista elitseriematch, då han egentligen inte gjorde något för att direkt hjälpa sitt lag ikväll.
