En klassperiod avgjorde
Luleå gjorde idag sin särklassigt bästa period för säsongen då man besegrade Södertälje med 6-2. Man avgjorde matchen i den andra perioden som man vann med 3-0 och där spelade LHF sin bästa hockey på flera år. Ett namnkunnigt Södertälje spelade lika blekt som de gjort under hela säsongen.
Södertälje har som sagt på pappret ett lag som utan problem egentligen ska kunna gå till slutspel. Problem har man dock haft hela säsongen och dessa problem skulle inte bli färre efter dagens match, trots att meriterade backen Lubomir Sekeras anlände till laget inför matchen mot LHF.
Under hela den första perioden fick dock Södertälje ungefär den match man på förhand var ute efter, nämligen en klassisk SSK-tillställning med få chanser, lågt tempo och ett tätt spel i alla zoner. Södertälje får också ett knippe hyggliga chanser till ett ledningsmål, där Robert Carlsson, med en styrning tätt utanför, var närmast.
Luleå har svårt att få till något alls, och kör med få undantag fast i sarghörnen, då man, precis SSK tänkt sig, kommer in i anfallszon en och en och oftast utan fart. Magnus Nilsson styr dock ett skott från Jonas Rönnqvist i stolpen och Karl Fabricius och Linus Fagemo lyckas nästan fånga upp några returer från Rolf Wanhainen, vilket kunde ha blivit bra målchanser.
Tre snabba mål
Efter den som sagt intetsägande förstaperioden, skulle det hända saker i den andra. Det hela börjar med att Södertäljes nyförvärv Teemu Riihijärvi, som inte har mycket gemensamt med varken någon Juha eller någon Selänne, visar varför han gjort åtta mål som bäst under en seniorsäsong tidigare i karriären. I ett helt öppet läge i slottet levererar nämligen Riihijärvi ett riktigt taffligt avslut som skulle bli SSK:s sista målchans på ett bra tag.
En för dagen riktigt pigg Emil Lundberg tar sig ett par minuter senare på en offensiv rundtur i Södertäljes zon, lämnar vidare till Linus Fagemo som hittar Tuukka Mäntylä på blålinjen. Mäntylä lägger sedan i väg ett rätt ordinärt slagskott mot mål, men som tack vare trafik framför Rolf Wanhainen till slut letar sig in till 1-0. Ett mål som knappast var helt väntat med tanke på hur matchbilden sett ut så långt.
Luleå andra mål kommer inte långt efteråt, efter att Johan Tellström, Jonas Rönnqvist och Karl Fabricius kommit ensamma mot en övergiven SSK-back. Till slut är det Fabricius som blir sist på pucken och han gör därmed karriärens första elitseriemål. LHF skulle dock inte vara klara med det. Bara knappa två minuter senare, svarar Jonas Nordquist för matchens bästa individuella prestation då han vid sargen helt enkelt tar pucken av en Södertäljespelare, åker in i slottet och sätter 3-0 med ett snärtigt handledsskott förbi Wanhainen. Såna här glimtar av storhet från Nordquists sida har annars en tendens att dyka upp allt oftare numera och han verkar hela tiden allt mer bekväm med elitserietempot.
SSK utspelat
Efter Luleås 3-0 så bjöd man under ett antal minuter på den bästa offensiva uppvisningen på åtminstone fyra år. Jonas Rönnqvist, Tuukka Mäntylä och Karl Fabricius rullade upp ett passivt och uppgivet SSK fullständigt i ett numerärt överläge. Men istället för ett fjärde mål fick Rolf Wanhainen visa att han trots allt är en kompetent målvakt, även om Luleå kunde ha haft lite mer skärpa i avsluten. Stundtals visade dock Luleå upp ett passningsspel och en rörlighet i anfallszon som liknade Färjestads. Man var hela tiden minst ett moment före sin motståndare i tanke såväl som i skridskoåkning.
Ett fjärde mål för Luleå kom istället i början av den tredje perioden, då Per Ledin lägger in en puck mot mål som "Skuggan" Nilsson får sin klubba på och styr in. "Skuggan" såg dock inte särskilt överlycklig ut över målet. Kanske för att han är för rutinerad, kanske för att han tyckte att matchen redan var avgjord eller kanske för att han inte trivs med sitt hockeyliv just nu, spelandes i en fjärdekedja.
Målvaktstavlor
Den tid som skulle spelas av efter det förstås helt dödande 4-0 målet, skulle innehålla tre målvaktstavlor och ett riktigt klassmål. Klassmålet står Tukka Mäntylä för, då han repriserar sitt mål mot Modo tidigare i veckan, genom att finta sig fram mot mål från blålinjen och avsluta med ett snabbt handledsskott.
Mäntyläs mål gjorde ställningen till 5-1, då Daniel Henriksson dessförinnan lyckats släppa in ett mål från mittzon. Södertäljes Joakim Eriksson tänkte antagligen bara dumpa in pucken i anfallszon, men istället går pucken mot mål, där en sovande Henrikson får se Eriksson fladderdump glida in. Henriksson skulle hinna med ännu tavla också, då han inte har kontroll på ett skott från Jan Houkko och Peter Messa får göra ett enkelt tröstmål som resultat av det. Dagens största tavla levererar dock Rolf Wanhainen som får ta några extrapass för att slipa klubbtekniken. Wanhainen ska spela ur pucken ur egen zon, men spelar den rakt till Per Ledin, som bara inte kunde undgå att slå in pucken i tomt mål och fastställa slutresultatet till 6-2.
Södertälje ett mysterium
Som tidigare nämnts, så borde Södertälje inte vara jumbo i elitserien med det lag man har. Något är fundamentalt fel då junioren Bobbie Hagelin är lagets bäste spelare och inte Peter Larsson, Juha Lind eller Jörgen Bemström. Problemen i SSK löser man knappast heller med att värva nya etablerade spelare, utan på något sätt måste man få de man redan har att fungera. Lika uppenbart är att den nuvarande tränaren Timo Lahtinen, inte duger till det.
Nye SSK-backen Lubomir Sekeras visade annars tendenser till klass, då han är duktig med pucken och en bra passningsspelare, så han kan förstås bli en tillgång då han kommit in i det hela. I Luleå föll få ur ramen. Daniel Henriksson gjorde en tavla för mycket för att räknas som godkänd, men annars blir det minimibetyget för de övriga spelarna. Även Jonas Andersson-Junkka.
Bäst var Tuukka Mäntylä med sina två mål och fina offensiva spel i övrigt. Jonas Rönnqvist, Linus Fagemo och 82-trion Lundberg, Nordquist och Fabricius inte långt efter.
