Seger direkt efter uppehållet

Efter en match som bjöd på ett målvaktsspel som mest liknade det man kunde se i SVT:s arkivbilder från VM 1981 under Karjala Cup, kunde Luleå till slut vinna mot Modo med 6-4. Karl Fabricius tillförde LHF fart och kreativitet och matchen i matchen mellan Sveriges två bästa juniorbackar, Johan Fransson och Tobias Enström, får anses som oavgjord.

Under matchens fyra första minuter skulle Modo göra två mål på ungefär lika många skott och målchanser, och Daniel Henriksson framstod, med tanke på sina uttalanden om landslagsuttagningarnas brister i media, som en spelare med mycket snack och lite räddningar. Visst, det var inga enkla lägen, men ska man spela i ett landslag, ska man ju kunna mer än att bara göra enkla räddningar.

Första målet kommer efter 42 sekunder, då Andreas Salomonsson serverar Hans Jonsson en alldeles för öppen gata i Luleås zon och Jonsson kan fri med Daniel Henriksson trycka in pucken med ett inte särskilt avancerat avslut. Modos andra mål kommer i powerplay, där Morten Green, för dagen befordrad till Modos förstakedja med Salomonsson och Per Svartvadet, gör det hela riktigt snyggt. Green håller i pucken bakom mål, skär in lite och hänger upp pucken i nättaket ur minimal vinkel vid Henrikssons vänstra stolpe. En yta som förstås Henriksson borde ha täckt av bättre dock.

Världs- och pojklagsklass

Efter att Luleå hämtat sig från den initiala chocken av att ha släppt in två mål utan större anledning, så tar man över matchen spelmässigt. Inte helt oväntat i sig dock, då Modos stil knappast är att ligga på för ett tredje mål på bortaplan vid en ledning med 0-2.

Tuukka Mäntylä gjorde bra ifrån sig i Karjala Cup i helgen och då han gjorde Luleås reduceringsmål drygt tretton minuter in i matchen, var det ett nummer av hög internationell klass. Han tar emot ett rensningsförsök från Modo på den offensiva blålinjen, håller i pucken, fintar iskallt skott och avancerar in till slottet, där han sätter pucken med ett riktigt rappt handledsskott i krysset bakom Juuso Riksman.

Samma situation upprepar sig minuten senare, men istället för mål prickar Mäntylä stolpen, vilket ingen LHF-are på isen uppfattar. Istället går man och väntar på avblåsning alternativt att någon ska få syn på pucken. Få syn på pucken fick istället Modos Tommy Pettersson och Modo får en kontring fyra mot en. En situation man kan acceptera på pojklagsnivå men knappast i elitserien. Modo gör givetvis också mål på det hela, efter en snygg passning av Tobias Enström till Magnus Hedlund, som med ett snabbt skott från nära håll gör ställningen till 1-3.

Längre tid för Riksman

Då Modo senast gästade Luleå, blev målvakten Juuso Riksman utbytt efter cirka tio minuter och tre baklängesmål. Idag skulle det gå bättre för honom. Visserligen blev hans facit för kvällen fyra baklängesmål men däremot ökade han sin speltid med cirka arton minuter. Den här gången skulle han bli offer för Luleås bästa offensiva spel för säsongen, förra gången var det mer olyckliga omständigheter, även om nu Riksman aldrig kan vara bättre än någorlunda bra på elitserienivå.

Början till slutet för Riksman kommer i slutet av den första perioden då misslyckas att blockera en puck som Emil Lundberg slängt i väg mot mål och Linus Fagemo sedan kunnat slå in i öppet mål fram till 2-3. Det målet var förstås ett så kallat psykologiskt mål och gav Luleå energi inför nästa period samtidigt som Modo förstås blev konfunderat och allt mer rädda om sin ledning.

Kvitteringsmålet skulle komma knappt sex minuter in i mittperioden då LHF ägde matchen fullständigt och comebackande Karl Fabricius redan hunnit med att demonstrera sin intränade

finnfint, som nästan gav honom ett friläge. Målet skulle dock Hans Huczkowski stå för, efter att "Skuggan" Nilsson frispelat Per Ledin och Huczkowski kunde sedan på volley slå in returen bakom en simmande Riksman. Drygt två minuter senare, efter att Tomas Berglund missat ett friläge, skulle Johan Fransson leverera spiken i Riksmans kista efter en snygg individuell prestation. Fransson håller i pucken bakom offensiv målbur, går runt och slänger i väg ett skott på chans som letar sig in på något underligt sätt då Riksman har allt annat än kontroll på situationen.

Bra LHF-spel

Precis som senast fick alltså Kimmo Vesa ersätta Riksman och han gjorde så gott han kunde. Trist nog för Modo, är ju inte heller Vesa någon högklassig elitseriemålvakt, något som han skyndade sig att bevisa med tre minuter kvar av den andra perioden, då han släpper in ett lamt skott från ena tekningscirkeln av Kamil Brabenec.

Efter 5-3 kontrollerade Luleå matchen i den tredje perioden, detta trots en reducering av Modos för dagen bäste, Andreas Salomonsson, sju minuter in i den sista perioden. Men Luleå har bättre chanser och även bättre spel. Per Ledin lyckas på något mystiskt vis trassla till det för sig i ett helt fritt läge mot Kimmo Vesa och Magnus Nilsson bränner en fin passning från Fabricius då LHF kommit tre mot två. Till slut fastställer i alla fall Emil Lundberg slutresultatet då han kan slå in 6-4 i öppen Modobur i slutminuten.

Klar seger

Luleås seger var på det hela taget klart rättvis i den här minst sagt händelserika matchen. Man spelade ett bättre anfallsspel och hade ett högre tempo än någon gång tidigare den här säsongen. Karl Fabricius kom tillbaka och tillförde fart, teknik och spelglädje. Han visade med några tekniska uppvisningar varför folk bör komma tillbaka till Coop Arena nästa match, då det är spelare som Fabricius som säljer biljetter. Inte gnuggare eller powerforwardwannabes. Tuukka Mäntylä var stundtals strålande och visade hög internationell klass rakt igenom.

I övrigt så föll få LHF-are ur den berömda ramen. Jonas Andersson-Junkka var dock samma sega säkerhetsrisk som vanligt och Per Ledin och Jonas Hägerbäck har inte förbättrat vare sig teknik eller spelintelligens under uppehållet. Daniel Henriksson är redan nämnd. Han gjorde sin sämsta match för säsongen vid minst lägliga tillfälle, med tanke på hans uttalanden under förra veckan.

Modo var ungefär lika tama som senast, då det blev förlust med 6-1. Laget har inte rätt intensitet, vare sig defensivt eller offensivt. Individuella ljumglimtar fanns dock i Andreas Salomonsson och Morten Green. Tobias Enström spelade strålande i sin comeback och var i särklass den bäste backen i Modo. Precis som Fransson, har Enström ett överflöd av talang i sin spelintelligens, teknik och skridskoåkning.