Trött, segt och tamt
I en match som antagligen är en het kandidat som den absolut tråkigaste hittills i årets elitserie, lyckades HV utnyttja två raka powerplay i den sista perioden och till sist vinna med 0-3 mot ett Luleå som spelade tamt, trött och helt utan linjer i offensiven.
Det bestående intryck man trots allt har fått av Luleå under den här säsongen är att avsaknaden av riktig talang och klass och att man hela tiden har försökt kompensera det med ett defensivt grundspel och hårt jobb över hela banan. Idag mötte man HV 71, ett lag med den offensiva spets som Luleå saknar. Men HV använde sig inte av den spetsen idag, utan istället spelade man en kontrollerad och trist defensiv hockey. Som om man inte ville ta ut sig inför den lediga vecka som väntar de flesta av spelarna.
Då två lag med defensiv inställning spelar mot varandra i elitserien, blir det oftast nästan helt fritt från målchanser som underhållning i övrigt. Så även idag, där misstagsminimering verkade vara nyckelordet för samtliga spelare på isen. Icingpuckar, dumpningar i anfallszon och sarg ut så fort någon motståndare teoretiskt kunde komma i vägen för en mer kreativ uppspelslösning var det som präglade den första perioden.
Två någorlunda vassa målchanser skapades i alla fall, ett för vardera lagen. Först skjuter HV:s Pasi Määttänen över från ett bra läge i slottet efter ett effektivt snurrande HV-anfall i Luleås zon. I periodens slutsekunder lyckas på något sätt Magnus Nilsson tråckla sig fram till ett friläge, som han dock avslutar med en fösning utanför.
Straffmiss
Den andra perioden blev om möjligt en ännu segare historia än den första, där Luleå inte hade kunnandet och HV helt enkelt inte var särskilt intresserade av att åstadkomma något. De spelade lite förströt runt pucken, backade hem och säkerhetsspelade i alla lägen. Onekligen komiskt att se spelare som Fredrik Olausson, Per Gustafsson och Johan Davidsson, tyngda av coachdirektiv, lägga onödiga sarg ut-puckar då de möter Johan Tellström.
Som vanligt så var Jonas Nordquist en av de få i LHF som var kreativa och han får också ett friläge i mitten av perioden, får inte göra något avslut innan han blir neddragen och helt enligt regelboken blir det då också straff. Av någon anledning får dock inte Nordquist ta straffen själv, utan istället för "Skuggan" Nilsson förtroendet. Ett förtroende som han förvaltar genom att skjuta en av sin karriärs lamaste straffar, som inte blir mycket mer än en fösning i ett tamt försök att lägga pucken mellan benen på Stefan Liv.
I slutet av perioden ordnar Tuukka Mäntylä i alla fall på egen hand fram matchens bästa målchans då han efter en egen uppåkning prickar Stefan Livs vänstra stolpe med ett bra maskerat handledsskott.
Två dödande minuter
Efter den på alla sätt lama mittperioden så fanns det helt klart fog för att förvänta sig en 0-0 match med ett avgörande på straffar och inledningen av den tredje perioden motsade inte det på någon punkt.
Roger Åkerström skjuter ett skott utanför i vad som skulle vara det närmaste en farlighet Luleå i ett powerplay tidigt i den sista perioden. Då HV 71 skulle få prova på den spelformen ett antal minuter senare, då "Skuggan" åkt ut för en hakning av slö modell, skulle de plötsligt visa klass. Johan Davidsson, Pasi Määttänen bjuder på ett par snabba passningar som friställer Anders Huusko, som enkelt kan slå in 0-1 i öppet mål.
Minuten senare skulle det bli nytt powerplay för HV, efter en ny slö LHF-hakning, den här gången av Johan Tellström. Den här gången är det HV-backen Joni Loponen som lägger en puck mot mål och där finns en alldeles för omarkerad Kalle Sahlstedt som rutinerat kan slå in 0-2. Två snabba mål i powerplay och matchen var snabbt och effektivt dödad.
LHF för tunna
Efter HV:s två mål, skapar Luleå egentligen inte en enda målchans under de resterande närmare åtta minuterna av matchen. Istället kan Johan Davidsson pinsamt enkelt få rinna igenom och slå in 0-3 med en drygt minut kvar då LHF tagit ut målvakten.
Efter sexton spelade matcher är det bara att konstatera att Luleå har oerhört svårt om man inte har marginalerna på sin sida eller möter riktigt dåligt motstånd. Så här långt har man alltså haft svårt för offensiva lag, tunga lag och defensiva lag. Lätt har man som sagt endast haft för lag som Malmö, som helt enkelt är för dålig för att vara varken offensiva, defensiva eller tunga. En anledning till det, är att laget verkar sakna en genomtänkt offensiv spelidé. Det som sker framåt nu, sker via hårt jobb längs sargen, på ren tur eller på en snabb spelvändning.
"Skuggan" Nilsson är kanske riktigt rejält slut. Men han har faktiskt inte fått chansen att bevisa motsatsen under den här säsongen. Jonas Hägerbäck är en galax ifrån spelare som "Skuggan" är van att spela med, som exempelvis L-G Pettersson, Lars Hurtig, Jiri Kucera, Mika Alatalo, Dieter Kalt, Jonathan Hedström och Anders Burström. De som trots allt gjorde ett godkänt jobb i LHF idag var Jonas Nordquist offensivt. Defensivt spelade Jonas Johansson och Johan Fransson smart och utan misstag. Även Tukka Mäntylä visade kreativitet framåt vid några tillfällen. Daniel Henriksson tog allt han skulle ta och lite till i målet. I övrigt var allt trött och tamt, särskilt offensivt.
I HV var ingen dålig, men få riktigt bra. Joni Loponen väldigt stabil bakåt dock, medan Pasi Määttänen och Johan Davidsson fick ut mest framåt.
