En poäng för mycket
Som väntat blev det ingen vinst för Luleå i kvällens möte mot Frölunda. Dock lyckades man ta en poäng av de regerande mästarna. En poäng som man, förutom tio minuter i den första perioden, inte alls gjorde sig förtjänta av. Att det dröjde ändå till straffläggning innan Frölunda kunde säkra sin 2-3 seger, kan LHF skratta sig lyckliga över.
Luleå rivstartade mot ett Frölunda som såg precis lika oinspirerat ut som regerande mästarlag har en tendens att göra under oktober månads serielunk. Ett Frölunda som för övrigt spelade sin tredje raka bortamatch där de två tidigare inte givit någon framgång alls, utan istället två raka förluster.
Matchens första mål skulle komma redan efter en dryg minuts spel, genom Luleås genomgående bästa kedja den här säsongen. Hans Huczkowski får pucken av Kamil Brabenec djupt nere i Frölundas zon och spelar snabbt vidare till en fri Jonas Nordquist framför mål, som utan problem hänger in pucken bakom Henrik Lundqvist. Frölunda verkade varken fokuserade eller inte ens vakna så långt. Fem minuter senare är de fortfarande kvar i dvalan och Hans Huczkowski kan styra in sitt första mål för säsongen efter en smart passning från Janne Sandström på blålinjen och plötsligt är ställningen 2-0.
Reducering och fem pinsamma minuter
Till allas förvåning förde Luleå fortfarande matchen även efter sitt andra mål, men ett tursamt reduceringsmål skulle väcka Frölunda knappt halvvägs in i perioden. En totalt omarkerad Loui Eriksson får träff på en flipperpuck framför mål och i samma sekund som pucken rörde nätmaskorna, var Luleå nere på jorden igen.
Linus Fagemo hinner sedan med att missa öppet mål, snyggt framspelad av comebackande Tuukka Mäntylä, innan Luleå skulle få spela fem minuter i powerplay i den första periodens slutskede efter att Frölundas Peter Ström avslutat Petter Nilssons match då han med en ful tackling skickade honom av isen med en trolig hjärnskakning. Paradoxalt nog skulle det dock bli fem minuter som Frölunda dominerade och skapade de bästa chanserna. LHF visade upp något som möjligen skulle duga att benämnas som powerplay i den allsvenska fortsättningsserien, men inte i elitserien. Inte mot regerande mästarna.
Roger Åkerström och Jonas Andersson-Junkka blev gång på gång ifrånåkta och tog gång på gång för långsamma beslut och Jonas Rönnqvist, som skulle styra upp det hela i anfallszon, alternerade dåliga och svåra passningar med att helt enkelt tappa pucken. Av någon anledning fick dessutom en blek Johan Tellström massvis med istid under överläget, medan "Skuggan" Nilsson knappt fick vara inne och vända på isen.
Nattsvart mittperiod
Frölundas effektiva avklarande av fem minuters boxplay blev startskottet för en bedövande dominans från deras sida under hela den andra perioden.
Tomi Kallio missade öppet mål, Niklas Andersson hade ett par vassa skott och pucken dansade hela tiden kring mållinjen då backar som Erik Kakko och Antti-Jussi Niemi sköt skott, VF-spelare skymde och Daniel Henriksson ingenting såg. Klasskillnaden mellan lagen var enorm under den här perioden, vilket också avspeglade sig i att Frölunda vann skotten med hela 2-12. Luleå var passiva, långsamma och helt initiativlösa. Men samtidigt så speglade den här perioden också skillnaden som ska finnas mellan att ha spelare som Junkka, Hägerbäck och Tellström och att ha spelare som Ronnie Sundin, Tomi Kallio och Alexander Steen.
Att perioden sedan slutade 0-0, är inget annat än ett mirakel ur LHF-synpunkt, ett LHF som annars nog var ett svenskt rekord i icingpuckar under de tjugo minuterna.
Bänkningar
Till den tredje perioden svarade Hellgren/Andersson för schackdraget att bänka kedjan med "Skuggan", Hägerbäck och Emil Lundberg. Oklart varför egentligen, då den som enhet inte varit sämre än någon annan under den andra perioden. Att dessutom bänka "Skuggan" före exempelvis Tellström sett individuellt, framstår bara som obegripligt.
Spelmässigt blev den tredje perioden något jämnare. Frölunda får dock retroaktiv utdelning från den andra perioden då Niklas Andersson med en chanspuck in mot mål prickar Jonas Andersson-Jurkkas skridsko som prickar målet, och 2-2 var därmed ett faktum. Frölunda är dock fortfarande det bättre laget och LHF uppträder stundtals riktigt ängsligt. Ett bra skott av Johan Fransson från blålinjen och ett närskott från Tomas Berglund är så nära man kommer ett tredje mål under ordinarie tid, ett mål som sannerligen inte skulle ha varit välförtjänt.
Sämsta straffarna någonsin?
Luleå lyckades kriga sig igenom den tredje perioden utan att släppa in något ytterligare mål. I förlängningen har sedan Johan Tellström faktiskt ett bra läge att avgöra matchen, men hans allsvenska tempo lyser igenom och han fryser på något sätt bara fast i dragningen. Tellström följer sedan upp det i straffläggningen och levererar den kanske tamaste straff som skådats på högsta nivå i Coop Arena.
Jonas Nordquist skjuter sedan en nästan lika dålig straff och till slut kan Frölundas Jonas Esbjörs avgöra det hela med en snabb och resolut dragning. I ett tamt Luleå kan spelare som Jonas Nordquist, Johan Fransson, Kamil Brabenec och Janne Sandström tjäna sig nöjda med sitt dagsverke. Även Tomas Berglund jobbade hårt och visade en bra attityd. I övrigt var det segt, fegt och ängsligt med Jonas Andersson-Junkka och Roger Åkerström i huvudrollerna.
Till skillnad från i LHF, var de rutinerade korten starkast i Frölunda. Backarna Erik Kakko och Antti-Jussi Niemi var stabila i alla tre zoner och framåt var Niklas Andersson och Jonas Johnsson de bästa. Ett Frölunda som utan att spela på topp, tveklöst förtjänade alla tre poängen ikväll.
