Luleå nollade för andra matchen i rad
Riktigt flyt i ishockey har man bara under en begränsad tid. Tiden i sig kan variera, allt från en hel säsong, som fallet var med Timrå ifjol, till två matcher, som i Luleås fall. Efter de två segrarna mot Linköping och Malmö som ordnades via hårt jobb och tur i rätt lägen, har nu verkligheten gjort sig påmind på ett brutalt sätt efter den största hemmaförlusten sedan säsongen 98/99.
Efter att ha skjutit 44 skott på Johan Backlund i Leksands mål, blev slutresultatet 0-5. Det är inte så man vinner matcher, det är inte godkänt utan det är bara pinsamt. Det är bara att konstatera att Luleå just nu inte har spelare som är riktiga målskyttar på den här nivån.
Luleås mardrömsresa idag började redan i det första bytet, då Jonas Andersson-Junkka skjuter ett slagskott á la Osmo Soutukorva som inte träffar annat än benskyddet på en LIF-spelare.
Det skottet leder till en två mot en-situation för Leksand med Niklas Persson som puckförare. Persson har med sig Johan Rosén, som får pucken i exakt rätt läge och han avslutar kallt med snabbt handledsskott förbi Daniel Henriksson. I bara det momentet visade Johan Rosén, 36, mer klass än vad någon i LHF skulle visa i resten av matchen. Ett LHF som numera väldigt lite påminner om den klubb Rosén representerade under fyra år i mitten av 90-talet.
Missar och felpass
Under den andra halvan av första perioden, är Luleå det lag som har mest puck och tillbringar mest tid i offensiv zon. Något som skulle komma att gälla för hela matchen. En del chanser, som ett tillkämpat friläge för Johan Tellström efter att Jens Nielsen drällt med pucken och en styrning tätt utanför av Pavel Skrbek, producerades också. Men det fanns hela tiden en väsentlig skillnad mellan Luleå och Leksand idag, en skillnad som också funnits mot de flesta andra motståndare som Luleå mött den här säsongen, nämligen teknik och skridskoåkning.
Luleå har knappt någon spelare som kan kombinera teknik med bra skridskoåkning. Inte då Tuukka Mäntylä och Karl Fabricius saknas. Detta leder till att anfallsspelet mest finns i sarghörnen, då man inte har de rätta egenskaperna för att kunna ta sig därifrån. Visst, Jonas Rönnqvist ska ha de egenskaperna, och har dem också. Ibland. Idag var en sån dag då de egenskaparna lyste med sin frånvaro.
0-2 kommer efter sju minuter i andra perioden efter att Luleå uppvisat ett håglöst försvarsspel och Leksands Lars Jonsson kan trycka in pucken förbi Daniel Henriksson ur en obefintlig vinkel. Leksands tredjemål kommer även i det andra perioden och upprinnelsen till det en dålig passning av "Skuggan" Nilsson till Jonas Andersson-Junkka, som leder till kontring för LIF där Niklas Persson kan spela fri Tobias Holm, som i slottet distinkt skjuter pucken i mål.
Andra för Rosén
Luleå hade som sagt mycket puck i den andra perioden och i matchen överlag, men som tidigare nämnt, så hjälpte det föga. Inte heller hjälpte metoden att backarna tog skott från blålinjen eftersom ingen anfallare fanns framför mål för retur eller styrning. Särskilt Janne Sandström och Johan Fransson försökte skjuta mycket, men tack vare obefintlig hjälp av anfallare framför, så blev ju även det resultatlöst.
Annars är det en rätt lam kvitteringsjakt Luleå ger sig ut på i den tredje perioden och man verkar inte för en sekund ens själva tro på att man kan vända matchen. Istället blev det mer mål för Leksand. Först vispar Joonas Jääskeläinen in 0-4 i nättaket efter en icke-situation i Luleås försvarszon och sedan går en hel LHF-femma bort sig framåt, Johan Rosén kommer fri, rundar Daniel Henriksson och slår in 0-5.
Något måste hända
Efter dagens match står det klart för Luleås del att något måste hända. Laget måste tillföras ny offensiv kraft. Fjolårets omtalade succékedja med Tellström, Ledin och Hägerbäck kan inte leva på inspiration längre och är nu på en nivå som kan betraktas som normal för dem. En nivå ett elitserielag inte har råd att ha en kedja på. Dessutom vinner Magnus Nilsson, som ska vara en powerforward, exakt noll närkamper och dueller framför motståndarkassen.
De enda två anfallare som idag kan ens få godkänt är Kamil Brabenec och Jonas Nordquist. Brabenec har dock lika mycket målkänsla som Wayne Gretzky hade aggressivitet och det kan inte göras något åt. Han är duktig med pucken, håller en jämn nivå och vinner mycket längs sargerna. Någon 20-målsspelare blir han aldrig. Jonas Nordquist försöker vara kreativ och vinner även han många sargdueller, men saknar rätt skridskoåkning.
Daniel Henriksson gjorde sin kanske sämsta match på drygt två år i LHF-tröjan och borde ha tagit åtminstone tre av målen. Roger Åkerström gjorde comeback efter skada och visade upp en seg skridskoåkning och ett obefintligt passningsspel. Till och med Torbjörn Lindberg, gjorde på sina tre byten ett bättre intryck än kaptenen. Något måste hända i LHF, laget behöver något nytt, då luften har gått ur många spelare. Kanske en Robert Nordberg, men där var man för passiva och istället blev det Djurgården för honom.
Leksand gjorde en kollektivt bra och smart match där Johan Backlund fick en fin räddningsprocent tack vare alla enkla skott från Luleås backar. Bäst var annars spelbegåvade Niklas Persson och Jens Nielsen. Nye Rastislav Pavlikovsky glimtade till med fart och teknik. Två saker Luleå hade lite av idag.
