Luleå utan chans mot Färjestad
Luleå förlorade idag med 2-1 hemma mot Färjestad, siffror som antyder en jämn och ganska chansfattig tillställning. Men i verkligheten av Färjestad nästan på en helt annan planet än Luleå ikväll då det gällde kyla, skridskoåkning. passningsspel och teknik. Man gjorde inte mer än vad man behövde helt enkelt mot ett segt Luleå, där debuterande Johan Fransson var det mest positiva.
På flera sätt var det nästan smärtsamt att se Luleå och framförallt lagets veteraner ikväll. Det är som om ingen har berättat för dem att det inte står 1996 på almanackan längre, att deras kroppar åldrats och att laget Luleå har blivit mycket sämre sedan dess. Roger Åkerström verkar inte förstå varför hans skridskoåkning inte fungerar och Tomas Berglund verkar inte inse att han inte längre är kvick, smidig och spelar tillsammans med Robert Nordberg, som alltid kunde läsa "Bulans" små, nätta passningar. Passningar som numera bara går till ingen alls i bästa fall, eller motståndare i sämsta fall.
Att Färjestad inledde bäst känns nästan onödigt att påpeka. Marcel Jenni och Fredrik Eriksson vaskar fram varsin bra halvchans tidigt och efter drygt sex minuter spel får man också spela powerplay. Detta efter att Jonas Andersson-Junkka trippat en spelare i mittzon för att ge mer utrymme åt Per Ledin. Trist nog för Junkka stod domaren bara två meter ifrån händelsen.
Ingenting blir sedan bättre av att Luleå går bort sig rejält i egen zon under boxplay-spelet och ger Färjestad en tre mot en situation djupt inne i egen zon, något man inte har råd med mot något elitserielag, allra minst det just nu bästa. FBK gör förstås inget misstag, utan Pelle Prestberg spelar till Jörgen Jönsson som utan problem hänger in ledningsmålet.
Kämpande LHF
Det man inte kan uppnå med talang på en hockeyrink, får man försöka uppnå med vilja. Och visst, ingen kan klaga på Luleås kampmässiga insats ikväll. Man jobbade till sig ett powerplay strax efter 0-1, där Tuukka Mäntylä har ett farligt direktskott och spelare Jonas Hägerbäck och Per Ledin försökte på bidra med det de kan, nämligen jobba hårt i sarghörnen och köra upp handskar i ansiktet på motståndarna efter avblåsning.
Tomas Berglund visar lite av sin gamla intensitet i slutet av den första perioden då han ledde ett kämpande LHF till att klara ut ett tre mot fem-läge. Men det var ungefär allt han skulle visa ikväll. I den andra periodens inledning vill Luleå fortsatt mycket och mot ett något passivt Färjestad, gav det också resultat. Jonas Nordquist och Hans Huczkowski gräver fram en puck bakom Färjestads mål fram till Kamil Brabenec framför detsamma och Brabenec kan snyggt trycka in kvitteringen i krysset bakom Wallinheimo.
Sorgligt enkelt
Efter kvitteringsmålet får Luleå faktiskt lite mer fart under skridskorna och skapar visst tryck i anfallszon. Men precis som så ofta tidigare den här säsongen, hamnade man alldeles för ofta i sarghörnen och kunde inte ta sig därifrån med pucken i behåll. Men trots allt, då Hannes Hyvönen till synes oprovocerat river ned en pucklös Jonas Nordquist i mittzon, fanns det faktiskt en del som talade för ett ledningsmål i det följande PP-spelet.
Och visst, ett ledningsmål skulle komma, men inte för LHF. Luleå tappar pucken i Färjestads zon och FBK kan vända spelet och komma tre mot tre. Alla tre LHF-are verkade dock ha koll på sin spelare och var på rätt sida och det hela såg inte särskilt farligt ut. Men det skulle räcka med ett misstag. Johan Tellström var den som följde puckföraren Peter Nordström och Nordström gjorde strax innanför offensiv blålinje en snabb riktningsförändring som lämnade Tellström pinsamt ifrånåkt och Nordström fick öppen gata mot mål. Alldeles för enkelt kan sedan glida in och med ett rappt isskott sätta 2-1 bakom Daniel Henriksson. Billigt, enkelt och dåligt av LHF, men förstås också en bra prestation av Nordström.
Krampaktigt och stelt
Efter Färjestads andra ledningsmål verkade en stor del av luften gå ur Luleå, samtidigt som Färjestad inte verkade direkt intresserade av att göra mer än nödvändigt för de tre poängen. Luleås spel förbättrades förstås inte heller av att Tuukka Mäntylä fick utgå i slutet av den andra perioden efter en ledbandsskada.
I den tredje perioden är Färjestad klart närmare 3-1 än vad Luleå är en kvittering. Jörgen Jönsson får ett friläge som skjuter i utsidan av stolpen och Claes Eriksson får ett likadant läge som han avslutar i Daniel Henrikssons plockhandske. Även Calle Steen och Mathias Johansson har bra lägen att slutligt döda tillställningen.
Luleås spel är icke-existerande och bygger i stort sett på att någon ska hitta på något på egen hand. Men ingen klarar idag av det, inte mot det här motståndet. Jonas Rönnqvist är en klart sämre spelare nu än för några år sedan, detsamma gäller "Skuggan". En lam backhandfösning av Petter Nilsson och en återföljande kamp om returen, är så nära man kommer en kvittering. Matchen avslutas sedan med att Jonas Hägerbäck tar en onödig utvisning för interference på FBK-målvakten Wallinheimo, med en dryg minut kvar. Något som förstås är symptomatiskt för hela tillställningen ur LHF-perspektiv.
Vilja men inte kunna
Luleå ville vinna ikväll, men man saknade kunnandet. Mot ett lag som Färjestad måste alla grundläggande moment som passningar, uppspel och passningsmottagningar stämma, för att man ska ha en chans. Det gjorde det inte för LHF idag, då mycket var stelt och kantigt. Särskilt stela och kantiga var backarna Roger Åkerström, som hade chansen att lägga av med äran i behåll i våras och Jonas Andersson-Junkka, som helt enkelt är för långsam för att kunna spela i elitserien.
Enda egentligen glädjeämnet bland stela backar och otekniska forwards med för hög testostronnivå var Johan Fransson. Fransson elitseriedebuterade ikväll, spelade hela matchen och skötte sig utmärkt. Inga misstag defensivt, alla passningar på klubbladet och på slutet även några offensiva initiativ. En spelare som Fransson, som har teknik, skridskoåkning och spelförståelse så naturligt, kan egentligen aldrig vara dålig. I övrigt får Kamil Brabenec och Daniel Henriksson de bra betygen i LHF.
Bäst i Färjestad var Peter Nordström, som numera är en spelare i högsta Europaklass. Centrarna och Marcel Jenni höll också den höga klass man kan förvänta. Bland backarna överraskade 20-årige Robin Jonsson med ett moget spel helt utan misstag.