Luleå tog rättvis seger mot Leksand
Luleå tog en mycket rättvis seger mot ett defensivt spelande Leksand med 3-1, en seger som borde varit mycket större.
Matchen mellan Luleå och Leksand kom i huvudsak att handla om tre saker: Luleås avsaknad av en målskytt, Leksands så kallade ”masugnshockey” samt domaren Christer Lärking.
De två första sakerna gjorde sig kända ganska snart. Redan från första nedsläpp såg man vilket lag som ville ta initiativet i matchen. Luleå snurrade som bålgetingar i Leksands försvarszon, och Jonas Franssons skicklighet och en stor portion tur hindrade hemmalaget från att göra mål. Ibland var det helt otroligt vilka chanser Luleå brände. Inte ens när Fransson var överspelad och målet var tillspillogivet fick man in puckeländet.
Jag vet inte om jag missuppfattat masugnshockeyn, men det Leksand man fick se idag visade inte något större intresse av att anfalla. Icingpuck på icingpuck, och fyra man på egen blålinje var Leksands melodi idag. Därför var 0-1 efter den första perioden så ologiskt som det bara kunde vara. I ett ströanfall visade unge Daniel Widing fin bollkänsla när han på volley slog in gästernas ledningsmål.
Man var såklart inte nöjd efter den första perioden, men på något sätt kändes det ändå ganska lugnt. ”Bara Luleå fortsätter så här kan man omöjligen förlora” var en tanke som slog en och annan av åskådarna i Coop Arena.
Och visst – i den andra perioden kom också utdelningen. Kamil Brabenec, som för övrigt gjorde sin bästa match i Luleåtröjan hittills, jobbade fram pucken till Hans Huczkowski som i fritt läge framför Fransson fintade upp honom på läktaren och hängde in 1-1.
Därefter fortsatte den andra perioden i samma melodi som den första. Luleå stod för spelet – Leksand gnetade och kontrade. Lagkaptenen Christer Olsson var allt annat än nöjd och snackade till sig en tiominutare för misconduct. Mycket märkligt av Olsson, då detta skedde när domare Lärking signalerade för en av få riktigt klara utvisningar i denna match.
Lika klart var det i slutet av perioden. Tomas ”Bulan” Berglund missade i fritt läge framför Fransson. Jonas Andersson-Junkka var framme och högg på returen, men då hade Fransson blockerat. Med all rätt blev leksingarna allt annat än glada. Lärking signalerade för utvisning på Junkka, men innan den hann verkställas ”bröt helvetet lös”. Junkka gav först en leksing en vänsterkrok. Sedan hoppade Jörgen Sundqvist på Junkka, men Junkka var honom övermäktig. Sundqvist åkte i isen ganska omgående, och efter en stunds palaver fick båda herrarna bege sig till omklädningsrummet.
Den tredje perioden kom att bli en av de mest underhållande i Coop Arena denna säsong. Det tände till ordentligt i hallen efter ett par minuters spel. Roger Åkerström tacklade en leksing (hann tyvärr inte se vem) mot sargen. Domare Lärking stod välplacerad och reagerade inte förrän någon sekund senare, så leksingen föll och tog sig för ansiktet. ”Hur i helvete kan Lärking ta utvisning för en tackling” tänkte man, men Lärking ville mer än så. Coop Arena exploderade av ilska när Lärking valde att ge Roger Åkerström matchstraff för tacklingen. ”Checking to the head” tolkade han situationen som. Rätt eller fel råder det delade meningar om, men det såg i alla fall mycket märkligt ut.
Överlag, om vi nu inte bara tänker på denna situation, är väl detta typisk svensk ishockey av idag. Det hakas och hålls fast och spelförstörs hur mycket som helst utan åtgärder från domarna. Delas det ut en tackling är domarna däremot jävligt snabba på att dela ut utvisningar. Är detta anledningen till att tacklingar numera är ett tämligen sällsynt inslag i dagens matcher. Publiken blir alldeles till sig av glädje när de för en gångs skull ser en spelare dela ut en riktig propp.
Fem minuters powerplay för Leksand följde, och publiken var fortsatt ursinniga på Lärking. Visselkonserten var enorm, och publiken gjorde allt för att elda på de sina. Luleå kämpade som djur, och Leksand hade mycket svårt att skapa några målchanser.
Plötsligt dök ett kontringsläge upp för Luleå. Trots spel med en man mindre gick Luleå till anfall, ett anfall där Hans Huczkowski frispelade tjeckcentern Kamil Brabenec som lyckades lirka in sitt andra mål för säsongen och Luleås andra mål denna match. Att Luleå skulle gå segrande ur denna utvisning var mer än vad man vågat hoppas på…
Resten av perioden blev mycket underhållande. Spelmässigt kanske kvaliteten inte var den bästa, men spelet böljade fram och tillbaka och Leksand var nu tvungna att gå till anfall. Dessutom small det i de flesta byten. Spelarna blev grinigare och grinigare. Sinnet rann över på Per Ledin och Göran Hermansson som hamnade i slagsmål och fick fyra minuter vardera i syndabåset. Där skämde Hermansson ut sig genom att gå lös på inredningen med sin klubba, och publiken fick än en gång bekräftat att myten om det skönspelade Leksand – ”folkets lag”- inte just är någonting annat än en myt.
Med en och en halv minut kvar att spela lyfte taket på Coop Arena. Offensive backen Fredrik Svensson fintade ner allt och alla i Leksandszonen och hängde in 3-1 bakom en förgäves sprattlande Jonas Fransson. Detta var spiken i kistan – Luleå tog en av säsongens mest rättmätiga segrar. Allt annat än tre poäng till Luleå denna match hade varit att betrakta som stöld.
Luleå ska ha eloge för att man kommer tillbaka efter debaclet mot Södertälje. Trots skador och matchstraff jobbar man oerhört hårt. Detta var verkligen en LAGseger.
Leksand, som inte vunnit borta mot Luleå sedan säsongen 96/97, kom till spel med en extremt defensiv uppställning. En dag som denna, då kontringsspelet inte fungerar, blev man ett slaget lag. Av poängmakarna Karlberg och Nielsen märktes inte alls särskilt mycket.
Nu väntar en rättmätig vila för lagen, innan det är dags för nedsläpp igen. För Luleå väntar hemmamatch mot MODO på annandag jul. Fortsätt som idag, så blir det nog seger där också!
