Luleåseger efter 60 minuters hockeykrig
I en hård och tuff match lyckades Luleå besegra Modo med 3-2 och därmed ta ledningen i kvartsfinalserien.
”Vi ska spela i ett högt tempo och med mycket rörlighet, precis det spel som gett oss så fina framgångar och en andra plats i serien”. Precis så uttryckte sig Modotränaren Jim Brithén på Modos hemsida (www.modohockey.se). Förmodligen hade nog meddelandet inte gått fram till alla spelare, för dagens match i Delfinen var en riktig grismatch från båda lagen. Det märktes att slutspelet har börjat. Redan från första nedsläpp small det i så gott som varenda närkamp. Ingen spelare var intresserad av att vika ner sig hur lätt som helst.
Luleå kom till spel utan estländaren Toivo Suursoo som enligt uppgift har höftproblem. Detta föranledde att Jari Kauppila började på bänken och att Per Ledin spelade stundtals.
Modos taktik mot Luleå var ganska klar; det gällde att med alla medel ”plocka bort” spelgeniet Stefan ”Skuggan” Nilsson, vilket man också lyckades ganska bra med. Redan i den första minuten fick ”Skuggan” en crosschecking i huvudhöjd, och blev liggande kvar på isen. Peter Andersson hade blicken åt ett annat håll vid tillfället och ”belönade” Pierre Hedin med två minuter i utvisningsbåset.
Luleås powerplay blev utan resultat och efter ett par minuters bök och stök föll så första målet denna match. Det var Modo som tog ledningen genom ett mycket tveksamt mål. Luleå skulle rensa ut pucken ur egen zon, när den vid blålinjen såg ut att ta på domarens skridsko och ändra riktning. Plötsligt var offensive backen Richard Lintner helt fri och kunde lättvindigt peta in ledningsmålet för bortalaget. Domaren ville inte lyssna på Luleås klagan efter denna sekvens och godkände målet.
Detta mål lyfte Modo en aning, och spelmässigt var man lite bättre än Luleå i den första perioden. Luleå hade förvånansvärt svårt att skapa några riktigt målchanser. Dessutom fick man tyvärr se en hel del individuella misstag i försvarsspelet, bland annat av backen Jonas Andersson-Junkka.
Nåväl, till slut ljöd den första periodens slutsignal, vilken Modo vann med 1-0. Ganska rättvist faktiskt.
Arnaud Briand utgick efter den första perioden, okänt varför, och in kom Jari Kauppila. Redan i sitt första byte frestade han Modomålvakten Peter Hirsch med ett bra skott som Hirsch klarade.
Luleå verkade piggare än i första perioden, och fick ett kvitteringsmål mer eller mindre till skänks en stund senare. En Modospelare skulle rensa ut pucken ur egen zon, men den fångades upp av Hans Huczkowski som frispelade Sami Mettovaara. Mettovaara avslutade iskallt bakom Hirsch.
Någon minut senare formligen exploderade matchen. Domaren Peter Andersson tappade fullständigt greppet om tillställningen, och det bjöds på idel tjuvsmällar och besök i utvisningsbåset. Jonathan Hedström bjöd Stefan Öhman på en boarding, som förmodligen resulterade i hjärnskakning för Modoiten. Hans balanssinne var i alla fall inte helt i sin ordning efter denna smäll. Sedan blev det jättebråk i Luleås zon. I en närkamp flyttade Petter Nilsson på kassen. Magnus Wernblom snedtände och delade ut en del smällar efter avblåsning. Publiken visste inte till sig av ilska när Nilsson och Wernblom fick lika många utvisningsminuter. Inte nog med detta. Jari Kauppila och Miroslav Hlinka stötte samman, och fick också två minuter vardera i båset. Hlinka fick dessutom tio extra minuter för sitt agerande.
Publik, spelare och matchfunktionärer andades ut när den andra perioden var slut. Tjugo minuters holmgång var över, och Luleå hade ett litet, litet grepp om matchen. Nu väntade en mycket nervös tredje period. Vem skulle ha marginalerna på sin sida?
Ja, sju minuter in på slutperioden tystnade drygt 4200 personer i Delfinens ishall. I fritt läge hade nämligen grovjobbande forwarden Mikael Pettersson gjort 2-1 för sitt Modo. Skulle Modo vinna än en gång i Delfinen?
Nja, så blev det nu inte. Luleå jagade frenetiskt efter ett kvitteringsmål, och efter 11.33 tillkom ännu en omdiskuterad situation. Shayne Toporowski sköt ett skott som tog någonstans vid stolproten bakom Peter Hirsch. Sedan dansade pucken på mållinjen innan Hirsch lyckades lägga sin handske på den. Luleåspelarna jublade, och Peter Andersson åkte till sekretariatet för att ta kontakt med videodomaren. Efter en stunds överläggning jublade Delfinen. Andersson pekade mot mittpunkten – pucken var faktiskt inne!
Jag vet faktiskt inte när den var inne. Var Toporowskis skott vid stolproten över mållinjen, eller var det Hirsch som fumlade in den med sin plockhandske? Förmodligen är svaret det förstnämnda, men hur som helst stod det nu 2-2.
Något skönspel hade inte publiken bjudits på hittills, men med lite mindre än sex minuter kvar att spela kom så ett riktigt snyggt anfall. Anders Burström och Jonathan Hedström väggspelade och Burström lade en ”macka” till Hedström som från nära håll sköt in 3-2 för sitt Luleå. Taket nästan lyfte i Delfinen, och en sådan stämning var det ett tag sedan man upplevde.
Fortfarande var det strax över fem minuter kvar att spela, och en enorm Modoanstormning var att vänta. På läktarna muttrade man till varandra: ”Snart får väl Luleå någon riktig skitutvisning”. Och visst, hockeyexperterna fick rätt. I kamp mellan en Modospelare och Jonathan Hedström föll Modospelaren och Peter Andersson fick tillfälle att göra sig än mer impopulär i Delfinen. Jim Brithén plockade ut Peter Hirsch i jakten på en kvittering. Tyvärr drabbades Anders Burström av något slags övermod när han i försök att rensa ut pucken ur försvarszonen träffade en Modospelare (såg tyvärr inte exakt vem det var) i huvudet med klubban. Burström visades ut, och det kunde inte ens en fanatisk hemmapublik ifrågasätta. Till Burströms ”försvar” skall dock sägas att det var en olyckshändelse. Vissa andra spelare kan dela ut sådan smällar med avsikt, men i detta fall var det inte riktigt menat.
Efter denna utvisning fick Modo avsluta matchen i spel 6-mot-3. Man parkerade i Luleås zon, men skotten var inte riktigt välriktade. De som nu gick på mål räddade Daniel Henriksson med ett lugn som var otroligt.
Pulsen var uppe i onormalt hög nivå för de flesta i Delfinen, och inte blev det bättre av att puckarna ven runt Henriksson. Ett kopiöst jobbande Luleå försvarade sig väl, och gick segrande ur denna strid. Slutsignalen ljöd. Publiken var saliga, Luleåspelarna jublade enormt och tackade Daniel Henriksson för den fina matchen.
Modospelarna tackade inte för någon match utan åkte ursinniga ut från isen. Peter Hirsch visade sin besvikelse med att försöka göra kaffeved av sin målvaktsklubba mot sargen.
För att sammanfatta detta: Luleå drog längsta strået i en otroligt jämn och tuff match där det inte gavs utrymme för något finlir. Spelare som ”Skuggan” Nilsson och Mattias Weinhandl märktes knappt. Nu blir det returmatch mellan två lag som hatar varandra i ett fanatiskt Kempehallen på söndag. Är det Modos tur att vinna då?
