Ingen sorg - bara ilska
Det är inte sorg man känner efter Tre Kronors fiasko - det är ilska över att laget svikit en hel nation.
Man tror fortfarande inte att det är sant. Sverige-Vitryssland 3-4. Hur kunde det hända?
Jag känner inte direkt sorg över att Sverige åkte ut. Det jag känner är ilska. Jag är förbannad över att spelare man trodde var proffsiga ända ut i fingerspetsarna inte ger sitt yttersta när det vankas slutspel och viktiga matcher. Trodde man att det räckte med att ställa ut skridskorna på isen för att gå till OS-semifinal?
Allt det spel från tidigare matcher var som bortblåst. Viljan, kämpaandan – ja, allt. Spelare som tjänar ända upp till 100 miljoner kronor per år agerade som rena rama nybörjarna. Det är oförståeligt, och det är ett jävla svek – ingenting annat.
Inför matchen satt TV-kommentatorerna och undrade om matchen spelades för tidigt för svensk del. Orkar killarna spela match 11.00 på förmiddagen? Vilket snack! Vad är det för primadonnefasoner att inte orkar vara tända och motiverade en timme innan lunch?
Sverige föll inte på några individuella misstag. Sverige föll inte på grund av att Markus Näslund och Mattias Öhlund agerade nonchalant ute på isen. Sverige föll inte på grund av att Tommy Salo stod och sov i sin kasse. Sverige föll på grund av att hela LAGET Tre Kronor saknade den gnista och motivation för att vinna denna match. Även om man släpper in fyra mål bakåt, så ska man vinna en sådan här match.
Var fanns det anfallsspel vi förväntat oss. Få var spelarna som lyckades skapa ordentliga chanser. De tilltänkta ledargestalterna i laget såg mest trötta ut. ”Det ordnar nog sig ändå – vi är ju så mycket bättre än de där vitryssarna”.
Tyvärr så gick det inte denna gång. Än en gång bevisades det att motivation slår klass. Kämpar man inte för att vinna är risken stor att man inte heller vinner. Så blev det nu, och det svenska laget med en sammanlagd årsinkomst på drygt en halv miljard(!) kronor såg mest ut som bleka amatörer. Här spelar de den största turneringen någonsin, och verkar inte särskilt motiverade inför uppgiften. Man saknar ord.
I en av kvällstidningarna var det en som uttryckte det rätt bra. Personen menade att Sverige hade kunnat ha med Percy Barnevik i laget. Han tjänar också för mycket i relation till vad han presterar.
Oslagbare Hardy Nilssons auktoritet som ledare har fått sig en rejäl törn. Det måste svida enormt från förbundshåll nu när herrarna gör praktfiasko och damerna spelar match om bronsmedaljen.
VM i Sverige senare i vår känns väldigt avlägset. Det känns inte bara avlägset, utan även väldigt avslaget. Vad är väl ett amatör-VM mot ett OS där världens absolut bästa spelare deltar?
Från att ha varit ett av landets mest folkkära landslag har Tre Kronor sjunkit rejält i folks anseende. De har en lång väg att vandra för att upprätta någon slags heder och ära bland folket igen. Det lär dröja innan de lyckats.
