LuleåBloggen: En härlig slutspelsspurt
Luleå blev igår både praktiskt och teoretiskt, som 5:e lag i serien klart för slutspelet. Nu gäller det att slipa knivarna på rätt sätt inför slutspelet.
Har haft en ruggigt positiv känsla i kroppen ända sedan Janne Niinimaa pangade in 5-2 pucken i början på tredje perioden igår.
Luleå Hockeys totala förvandling efter senaste uppehållet är lika sensationell som den är njutbar.
Vi har inte bara tagit 10 poäng på 4 matcher, vi har snittat 3,5 mål per match framåt, och under ordinarie matchtid bara släppt in 1,5 mål i baken under samma period. Det är riktigt stabilt, och det känns som om det med lite, lite flyt kunde varit ännu mer.
Förändringen är markant, och känslan är att det huvudsakligen beror på att offensiva nyckelspelare som Cam, Chris, Olausson, Arlbrandt, Niinimaa, Fälth mfl i stort sett är skadefria igen allihopa, för första gången på länge.
Samtidigt som man bestämt sig för Anders Nilsson som förstemålvakt. Jag tror det skickar bra signaler både till honom och till resten av laget, att nu är det allvar, nu slutar vi lalla på.
Eller som Bulan sa till hemsidan idag:
- Nu försöker vi vinna varje match och har inget annat i tankarna.
Ser till min stora glädje att man inte snålar, utan i Lavanders frånvaro tar man med sig Mannberg för att kunna köra med 5 stycken forwardspar i morgon igen.
Succekonceptet från Skellefteåmatchen.
Måste fetta siffran 5, eftersom i stort sett alla kommentatörer och mediaskribenter tjatade om att Luleå minsann körde med Komarek och Berglund som fjärde forwardspar i matchen mot Skellefteå. Nu när ni läst detta så kan ni rätta in er i ledet, känner mig lite som matematikens fader när jag lär er som int begrip att forward nr 13 och 14 måste räknas som ett femte forwardspar.
När det gäller själva coachingen av laget har jag redan vidrört Nilsson i kassen, vilket är positivt.
Känns som backspelet blivit stabilare när Sandström vilar, huvudsakligen beroende på att Johnsson-Fälth är ett bättre backpar än Sandström-Fälth, och att Styrman-Jonsson passar bättre än Johnsson-Jonsson.
Jag hoppas att Sandström inte går in med Fälth igen när han kommer tillbaka, det blir för dålig plus/minus med dem båda samtidigt på isen.
Fälth-Niinimaa i PP. Grymt. De kan spela hela tiden när vi har PP, det orkar man som back, och så coachades de mot Skellefteå. Klockrent. Fortsätt.
Forwards, kör med Abbott-Abbott-Vihko och Lavander med Gurkorna.
Finns ingen anledning att ändra, nu vaknar Gurkkedjan och Lavander igen vad det verkar, och det kommer bli obeskrivligt värdefullt.
Däremot vill jag se en ändring i kedja 3 och 4.
Hjalmarsson och Enterfeldt ska spela tillsammans, men det är inte Fabricius som ska vara tredjelänk, det blir liksom fel hela tiden i offensiven.
In med Karlsson där igen. En spelare som har bättre kontroll, och kan hålla lite i pucken. Även om man ibland stör sig på att Karlsson är för puckkär, så behövs den egenskapen i den kedjan för att skapa mer framåt, samtidigt som Hjalmar och Enter väger upp Karlssons dåliga defensiv. Fabricius medverkan innebär att kedjan inte kan hålla i pucken alls, vilket inte heller är bra, det var länge sedan de gjorde poäng.
Sen behövs Fabricius med Burra och Meijer. Den kedjan är riktigt risig när Karlsson spelar där, skapar inget, och är framförallt för veka i egen zon. Fabricius skulle förvandla den till en renodlad fjärdeline som är betydligt starkare i egen zon.
Alltså:
Abbott-Abbott-Vihko
Arla-Ola-Lavander
Karlsson-Enter-Hjalmar
Fabbe-Burra-Meijer
Mannberg-Komarek
Några lika små som enkla grepp för att vässa laget lite till inför slutspelet.
FORZA LULEÅ !!!
