Krönika: Att våga ta för sig
Talanger finns överallt, en del lyckas en del inte, man måste våga ta för sig och göra det man kan och förvalta chansen man får, på denna nivå får man inte nya chanser hela tiden då konkurrensen är hård.
För att nå framgång krävs otroligt mycket, en viktig sak är att man vågar ta för sig ute på isen och göra det man är bra på. Det ger individen framgång vilket bidrar till lagets framgång. Spelare är olika och spelar på sitt sätt, som sagt, för att nå framgångar måste man våga göra det man är bra på, man måste ta för sig!
Kolla bara på en spelare som Niklas Olausson som de senaste 10-15 matcherna kommit igång ordentligt och spelar lysande, efter en trög inledning så öser han in poäng, varför? Han gör det han är bra på och därför levererar. Skönt att han äntligen ser ut att trivas i sin kedja, han och Sandell (som också tagit för sig ordentligt i Elitserien) är ett riktigt vasst vapen vi har offensivt. Andra spelare som tar för sig är såklart Simon Hjalmarsson, han är en riktigt bra spelare som just nu öser in poäng. Sen finns ju Chris Abbott som alltid tar för sig och aldrig gör en dålig match. Finns väldigt många fler i dagens lag, Daniel Gunnarsson och Johan Gustavsson framförallt.
Kollar vi på förra årets succésäsong så var det flera spelare som tog för sig och fick sina genombrott, t ex Elias Fälth, Sebastian Enterfeldt, Joonas Vihko, Konstantin Komarek och Anders Nilsson. Detta var spelare som inte var etablerade på denna nivå (möjligen Vihko) och fick chansen och tog den... Med hjälp av både talang och vilja. En gammal tränare sa till mig för några år sedan att det finns tre sorters talanger, de med ren talang, de med viljan och inställningen samt de som har bägge sorterna. Visst ligger det något i det. Alla är som sagt olika spelare som är bra på olika saker och det gäller att få ut max av alla och det är något som vi alla vet Luleå har lyckats med, spelare som ingen visste vilka de var har nu presenterat sig.
För att tydliggöra det med talangerna så kan man säga att en spelare som bara har ren talang är Pavel Brendl, en riktigt spelskicklig lirare som skulle kunnat spela i NHL med rätt inställning och vilja (menar alltså ordinarie under en längre period), men viljan fanns inte där helt enkelt. Raka motsatsen till detta är Mats Lavander, en lirare som inte är den bästa på skridskor, inte bäst med klubban osv. Men han har en enorm vilja och ger allt för laget varje sekund ute på isen. En spelare som har båda dessa delar är ju legenden Peter Forsberg, en supertalang utöver det vanliga med en jäkla vinnarskalle, dessa spelartyper växer inte på träd som de flesta förstår, men det är garanterat denna typ som blir bäst, talang kombinerat med vilja blir inte annat än bra.
Men angående ämnet så vill jag lyfta fram spelare i vårt lag som vuxit mer och mer (tänker mest på tiden då Rönnqvist styr laget) och idag är väldigt viktiga för vårat lag. Självklart är mycket av spelarnas framfart tack vare tränarna som trott på dem och gett dem mycket speltid.
En spelare som Linus Omark, vad hade han varit om inte han hade tagit för sig och gjort det han varit bra på och därmed visat tränarna att han ska spela. Hans spelstil är ju lite speciell och han är otroligt skicklig och det vet han om och vågar därför göra det, på så sätt spelar självförtroende in också. Och hur hade det varit om Roger Rönnberg som var tränare på den tiden hade sagt åt honom att inte spela på det där sättet? Han hade troligen inte tagit klubbrekord i antal gjorda poäng i grundserien eller fått chansen i NHL i alla fall.
Sen kan man även kolla på ett annat lag, nämligen Brynäs, som inför säsongen inte ansågs vara särskilt starka. De har genom sina ungdomar gjort en hittils grym säsong och kan mycket väl gå långt i slutspelet. De unga spelarna som Jacob Silfverberg, Calle Järnkrok, Mattias Ekholm och Johan Larsson har verkligen tagit för sig och spelar sitt spel vilket gör dem till nyckelspelare för sitt lag, spelare som har både inställning och talang. Kolla på ett lag som Malmö, behöver jag ens säga något? Ett lag fullt av överbetalda lirare som inte har något hjärta för klubben alls, är övertygad om att de skulle vara bättre med spelare ur egna led, eller möjligen spelare som VILL spela där även om de inte får en fet lön varje månad.
Som sagt, det jag vill få fram är att det handlar så mycket om att våga ta för sig och göra det man är bra på. Finns flera spelare som misslyckas helt då de inte vågar göra sin grej helt enkelt, man är rädd att göra misstag och inte få spela mer, samtidigt måste man såklart få förtroende från ledarna, men mycket sitter i individens huvud från första början. Det är tråkigt att många talanger inte kommer igång på högre nivå och får därför spela på lägre nivå, ett exempel är Johannes Tornberg som var en talang inom Luleå Hockey men aldrig tog chansen i a-laget. Visst, han är bara 21 år än så han har alla chanser i världen att komma igen, men just nu spelar han division 1 vilket känns lite tråkigt då man hade hoppats på mer. En del kanske inte tycker han fick chansen riktigt heller, men man får inte så många chanser på denna nivå, de gäller att ta de få chanser man får, om man får mer än en chans.
För övrigt känns det i nuläget riktigt bra efter en vinst mot Färjestad och en bra spelad match. Våra två radarpar Abbott&Hjalmarsson och Olausson&Sandell är lysande och det ser ljust ut, tänk om vi skulle ha ett tredje radarpar, ÖTC... Det vore lite för bra för att vara sant. Frallan börjar kännas bättre och vi vinner trots att Rautio darrar. Kapten Wallin är saknad, känns tryggare med honom i egen zon, förhoppningsvis är han på isen snart.
Nu är det bara att åka till Stockholm och bärga tre poäng mot Djurgården på fredag!
Innan den matchen har vi JVM att se fram emot. Match redan ikväll och då får man verkligen se talanger som verkligen tar för sig och vill visa alla vad de kan!
