Krönika: Det här med att våga säga sin mening
Det blev en lite "interndebatt" efter att bloggaren Michael Ek skrev hur han ser på Luleås nyförvärv. Det går att tycka lite hur som helst om det men jag tycker att det är bra att någon vågar säga lite tvärtemot.
Härligt uppfriskande skriver vår bloggare om hur han ser på Luleås nyförvärv. En del verkar bli riktigt illa till mods över den ärlighet som Michael Ek levererar och det är nästan som att en del hemskt gärna vill kalla honom förädare. Jag håller med honom i sak, det måste gå att skriva en kanske lite negativ syn på det som händer i favoritlaget utan att det blir sånt förbaskat liv. Att jag sedan inte håller med honom fullt ut utom om Kim H är en annan sak.
Men Luleåfansen har en tendens att inte tolerera kritik. Det har jag märkt när jag tagit upp angående klackens ibland rätt idiotiska ramsor och nidsånger. Där kvarstår min åsikt att det är förbaskat låg nivå på en del av dom. Märk väl att jag inte anklagar föreningen Lulefans för dessa ramsor utan att det är klacken som levererar dessa. Jag skulle dock uppskatta att Lulefans tog större plats iform av mer intelligent och mer lättmedsjungande ramsor. Att stå och gapa "slå han på käften" är ett värre bottennapp än Damien Fleurys korta säsong i Luleå.
Åter till Michaels blogginlägg. Vad är problemet med att någon skriver negativt? Var ligger faran? Ingenstans enligt mig. Som sagt var så håller jag med honom om Kim H som jag verkligen inte förstår nyttan med. Långsam med puck eller så här är det, Kim H är lååååååååååååååååååååångsam med pucken. Visst, han hittar lite mackor var tredje period men nä. Men nånstans ser Jonas Rönnqvist något som inte jag ser. Vad det är vet jag inte men jag får väl fortsätta söka efter det positiva.
Anton Hedman är den som överraskat mest på mig. Eller egentligen inte. Han gör det han ska och han passar ypperligt med bröderna Abbotts. Han är den felande länken som hittat hem om jag nu uttrycker mig lite poetiskt. Fördelen med att ha Hedman med Abbotts är att det under alla år som Chris och Cam spelat med Luleå har motståndarna gett sig den på att provocera bröderna tills dom tappar besinningen. Med Hedman i kedjan, en kedja som aldrig slutar tacklas, aldrig slutar åka. Som alltid är i motståndarnas byxor och som kommer att få med sig fler utvisningar än mot sig. En sån kedja har vi nu och jag har saknat det.
Ser att signaturen Kolle gärna vill såga Hedman men på ett sjysst sätt. Jag säger bara, vi får se. Kanske mattas hans intensitet och vi får ingen större nytta av honom. Eller så kommer Abbottkedjan med Hedman bli tungan på vågen. Det jag ser är att det är en väl komponerad kedja och att Anton visar bra form.
Klasen har jag inte tänkt gå in på. Jag har inte sett honom än. Han är som han är och jag tar det här med nackspärr med lite ro. Dock har jag en förhoppning om att tränartrion kommer att få ut max av honom och därigenom göra honom till en bättre ishockeyspelare. Problemet är mest att hitta rätt omgivning till Klasen. Om det är långsamme Kim H eller Niclas Olausson är svårt att svar på för mig men för att det ska tystna kring detta nyförvärv så måste han lyckas. Frågan är om Bulan,Rönken och Åkerström är rätt personer att guida honom rätt.
Robin Jacobsson som redan innan debuten i Luleå var lite av min favorit har visat att han verkligen är redo för elitserien. Han spelar rejält och kan även använda klubban och slå bra passningar. När jag såg honom mod Red Bull i ET så visade han även en vilja att försöka sig på offensiva räder. Det som satte stopp var nog mest sjävlförtroende då han vid tre tillfällen i stort sett var igenom men stannade upp. Här hoppas jag att tränartrion puschar på honom och manar på honom att fortsätta. Jacobsson kan bli ett oväntat offensivt vapen då jag tror att många motståndare bävar för att försöka stoppa detta 100+ slagskepp till back.
Jacobs och Persson anser jag mig ha sett för lite av för att kunna ha en åsikt. Jag har en förhoppning och en förväntning på Linus Persson som jag tycker visar potential men som Ek skriver i sin blogg, han verkar nästan lite för blyg och ber om ursäkt i närkamperna. Där hoppas jag på bättring och jag tror den kommer. Jens Jacobs är lite en gubbe i lådan och kommer säkerligen att peta in nån puck då och då. Dock är han en fjärdelinare och ska han spela högre upp i hirarkin så måste det levereras bättre ishockey än så här.
Där kommer vi även in på det som jag tror kommer att bli tungan på vågen för Luleå, fjärdelinan. I år har vi en fjärdelina som faktiskt kan bli ett hot och som även kan komma att kliva fram när dom tre första inte har en bra dag på jobbet. Inget ont om Berglund och Mannberg men det är inga stolpar att luta sig mot när det blåser. Med en fjärde lina som, åtminstone för tillfället, består av Joonas Vihko - Niklas Fogström och Jens Jacobs har mer potential att bli en matchvinnar kedja.
För mig är det två spelare som saknas i årets uppstållning, Sebastian Enterfeldt och Topi Jaakola. Där har vi nog inte riktigt lyckats att få in lika bra spelare. Jag är rätt säker på att vi inte kommer sakna Elias Fälth. Inte för att att han inte är bra utan mer för att han inte var tillräckligt bra för bli saknad av mig. Hans brister i försvarszon uppvägdes inte av hans offensiv enligt mig. Nu har vi ingen rak "ersättare" för honom utan om man vill så fanns hans ersättare i laget redan via Daniel Gunnarsson. Ingen av backförvärven är i närheten av Elias spelstil och det tycker jag är bra. Många ropar att årets backar inte kan slå första passningar men hur många slog Fälth? Jag minns inte många. Rönnqvist har valt att gå vidare och försöka att förändra backspelet med mer kilon men ändå med en viss puckkänsla. Jag tror det är rätt men facit får vi inte förrän efter jul.
Summa sumarum så känner jag att vi kanske förlorat bättre spelare än vi fått, kanske. Men sett som lag, som balanserat lag, så är Luleå bättre i år. Det som glädjer allra mest är att vi återigen har fått in lite känslor i laget och det kommer att bli viktigt i det förväntade slutspelet. Mycket måste funka men det jag såg mot Red Bull lovar mer.
