Krönika: Dom här orden och rolig ishockey
Det diskuteras flitigt nu angående ord som gör ont kontra tacklingar som skadar. Många försöker göra en jämförelse mellan dessa två företeelser och vissa anser att den ena är värre än den andra och så vidare. Varför jämföra? I det riktiga samhället utanför rinken så finns det flera lagar med olika straffsatser om olika brott, varför har hockeyn så svårt att anamma dom? Årets elitserie är jämn, men är ishockeyn roligare än på länge och spelas det bättre ishockey?
Martin Sevcs hade ett mindre begåvat uttalande till Daniel Rahimi i senaste omgången. Eftersom jag förmodar att dom flesta sett vad som sagts så upprepar jag det inte här. Media övade sig i att vara den blaska som var mest politiskt korrekt och det var straffsatser på livstid och så vidare. Nu får nog kappvändarna hejda sig lite grann, för även om även jag anser att det vore bra med ett kännbart straff så måste man ju trots allt försöka se hela bilden. Jag tycker att karln ska ha ett straff men inte livstidsavstängning, höga böter räcker gott. I förlängningen kommer hur som helst Sevcs att måsta vara på sin vakt för om någon tror att detta inte kommer att uttnyttjas av motståndarna så tror ni nog fel. Det sista blir ett straff i sig. Frågan jag ställer mig mest är hur agerar föreningen Färjestad? Det är inte första gången som klubben hamnar i blickfånget för nedsättande kommentarer. Och nej, jag tror inte att Färjestad är ensamt att ha detta problem, jag är rätt övertygad om att det finns i alla klubbar.
I Växjö finns en färgstark tränare i Janne Karlsson. Skön kille med attityd och en ganska liten farstu så därför kommer det en hel del kommentarer och fingrar från honom. Nu senast visade han fingret mot, enligt Karlsson själv, Jämtin. Jämtin hävdar dock att Karlsson använder honom som skydd då fingret egentligen var riktat mot domarna. En harmlös händelse kan tyckas, jag menar i dagens samhälle så kommenteras det åt höger och vänster och att ge ett finger gör vi ju lite till mans. Så då ska vi bara acceptera det då? För mig som arbetar med ungdomar och barn så blir det fel, jag vet att ungarna ser på detta och jag vet vad dom tänker. Häftigt, såg du, han visade fingret i tv! Och ja, jag anser att föräldrarna har huvudansvaret för att förklara för barnen att allt som sker på tv inte är bra, men det sker.
Vår egen sportchef Lars "osten" Bergström blev under semifinalspelet anklagad för att vara rasist. Han blev senare friad i domstol för den händelsen då det visade sig att dom samstämmiga många(tre) vittnena inte var så samstämmiga. Lars Bergström hävdar i sten att om han ropat något så var det "Svin jävla regler" och inte N ordet. Och då blir det lite mer harmlöst såklart. Men vilket ansvar har Bergström för att undvika misstolkningar, jag anser hög. Liksom i fallet med Sevcs och Karlsson så bör dessa herrar tänka än mer på hur dom uttrycker sig och vad som sägs. Att alltid hävda "stridens hetta" håller inte, det är för låg nivå.
Många föreningar säger sig arbeta med värdegrunder. Fint, vackert och underbart. Men frågan är om dom vet vad en värdegrund är? Att prata värdegrund samtidigt som det hävdas "stridens hetta" går inte hand i hand. Dessa två saker får inte ens finnas på samma karta. En värdegrund för en förening ska genomsyra hela föreningen, från minsta knatte till städarna till beslutande höjdare. Likväl som föreningarna pratar om att en spelidè ska genomsyra föreningen ska även detta vara ett ledord och det måste arbetas med hela tiden, inte bara vara ett papper på väggen. Jag har sett många sådana vackra papper och det ser så fint ut. Sedan blir det match och Olle som är bäst och har sin pappa på läktaren får sig en skrapa av tränaren för att han dribblar för mycket. Pappan på läktaren ropar då till sin son, passa inte tjockisen för han kan inte åka skridskor. Nu är just detta en fiktiv historia men jag har faktiskt hört liknande saker från personer i en förening med många fina lappar om värdegrunder.
Vad har då detta trams med Elitidrott att göra? Jag menar, ishockey är känslor, klart det blir fel ibland och vad gör det om någon säger något korkat. Herregud, ord skadar inte. Nä, nu är det viktigare med att få bort dom där tacklingarna mot huvudet istället. Ja, nu anser ju jag att föreningarna inom ishockeyn kan arbeta med båda sakerna. Och det är viktigt att inte ställa dessa två företeelser mot varandra. Båda två handlar om respekt för medmänniskan och det handlar om att respektera varandra. Samtidigt handlar det om att sända ut rätt signaler. Rekryteringen till ungdomsishockeyn går trögt. Utrustningen har blivit dyrare och det börjar bli en klassfråga. Om det samtidigt sänds ut signaler om att det är ok att smäda andra så kommer många föräldrar att dra åt sig öronen och färre tjejer och killar kommer att söka sig till sporten. Det är det här det bland annat handlar om, att lyfta näsan från sitt eget berömda och se en större helhet. Att bara trycka upp lappar som nämner ordet värdegrund och nöja sig med det är inte nog.
Jag vet att många ledare inom elitishockeyn menar på att vi har så många utlänningar så då kan det inte jobbas på samma sätt. Va? Kan dom inte engelska eller är dom analfabeter eller är det verkligen så stor skillnad i världen mot för i Sverige? Självklart inte! Det handlar till stora delar om ren lättja. Vill man så kan man, likväl som man kan arbeta mot tacklingar mot huvudet. För, hur förklarar dom det för utländska spelare? Eller struntar dom i det också? Nu kan vi ju faktiskt konstatera att dom flesta respektlösa tacklingarna kommit från svenskaspelare, så min undran är ju om genomgången från domarna var på engelska eftersom det tydligen inte gått fram. Jag är lite ironisk men jag tar mig den rätten.
Årets Elitserie är jämn, mycket jämn. Personligen tycker jag det är bra och jag har svårt att förstå dom som hävdar att det bästa för svenskishockey är att ett lag drar ifrån och dominerar. Hittills har jag inte fått någon bra förklaring till varför det skulle vara så bra. Självklart måste det vara bättre med fler jämna matcher sett till underhållning och sett till att spelarna skaffar sig hårdhet. Dock är ju frågan om det spelas roligare ishockey nu är för några år sedan. Jag är lite kluven faktiskt, till viss del anser att jag det faktiskt gör det. Jag har sett många matcher i år och inte bara Luleås matcher och många av dom har varit väldigt underhållande trots att det kanske inte blivit så många mål. Nu vet jag att protesterna kommer om att mitt lag Luleå spelar så tråkigt och så vidare. Det beror nog på vilken stor man sitter på och just därför så försöker jag se så mycket av dom andra lagen när jag har möjlighet. Sett till känslor så är det ju så att när till exempel Luleå vinner med två mot noll över Skellefteå så visst har det ett högt underhållningsvärde för mig som är engagerad i LHF. Däremot kan jag förstå att andra fans anser att det var det tråkigaste dom sett.
Även här har föreningarna ett ansvar, men dom har inte bara ett ansvar angående underhålling på isen utan ett ansvar att inte få ekonomin att visa minus. I Luleås fall så det inte en speciellt rik förening, vi får handla på den nivån vi har kosing. Till detta ska även läggas föreningens idè förklaring om att försöka bygga upp ett eget kapital vilket i sig begränsar spelarinköp. Samtidigt så går det att välja väg, nu är det rönkens väg som bygger mycket på att offensiven bygger på en stark defensiv. Många har mycket att säga om det men sanningen är att den är framgångsrik och att den budgettrupp dom Luleå ändå har sparar in pengar till föreningen. Vad som är underhållande beror som jag sa tidigare på vilken stol som man sitter på. Jag tycker på fullt allvar att det är underhållning varje gång Luleå spelar, men det beror ju såklart på att jag håller på laget. Att jag sedan kan hålla med om att spelet i sig inte varit speciellt underhållande är en annan sak, men underhållning är det ändå för mig.
Tittar jag istället på ett annat lag så vill jag ju gärna se mer frejdig ishockey, självklart. Där har jag inga känslor som styr, inte ens när jag ser Skellefteå eller Djurgården. Då vill jag bli underhållen av bra ishockey. Den varan har det varit lite av i årets Elitserie. Den mest underhållande matchen var nog Hv71:s upphämtning mot AIK. Men annars så tycker jag nog att det varit dåligt med underhållning och hockeygodis. Nu är jag ju en sån där som gillar att titta på detaljer vilket gör för mig att varje match blir intressant ändå, jag får nog betecknas som ishockeynörd trots allt. Kan tycka det är fantasktiskt kul att hitta dom där små detaljerna som gör att jag förstår varför något lyckas varje gång och i andra fall inte alls. Men, underhållningen är subjektiv. Vi ser olika på vad som är bra, rolig och givande ishockey och mycket beror på var man har sina känslor. Men att det skulle vara farligt för svenskishockey att det är jämnt i årets Elitserie kommer jag aldrig att förstå.
Det blev en lång krönika och det handlade kanske inte så mycket om ishockey egentligen men den kändes nödvändig att skriva trots allt. Jag fortsätter att hålla kommentarsfältet låst för ickemedlemmar, mest för att kunna ha en någorlunda seriös debatt. Full omgång idag och jag tror på en målrikomgång. Och jag tror på flera suddenavgöranden. Och jag har en stor förhoppning om att Luleå fortsätter på den inslagna väg som dom är på nu, framgång föder framgång.
