Krönika: Imponerad
Luleå hockey har verkligen imponerat under den senaste tiden. Trots bekymmersamma skador levererar laget och samlar poäng.
Under de senaste omgångarna har jag verkligen imponerats av Luleå hockeys sätt att uppträda. Jag imponeras av att tränarstaben fortsätter att tro på det de gör, trots att deras val ofta kritiseras av såväl fans som media. Jag tänker exempelvis på rotationssystemet på målvaktssidan, det tydliga defensiva tänket med hård back-check och en tämligen passiv coachning där kedjekonstellationerna förefaller vara mer eller mindre cementerade. Vissa spelare såsom Linus Persson och Kim Hirschovits har många, inklusive mig själv, varit kritiska till. Tränarstaben har dock fortsatt ge dessa herrar förtroende och även om det inte sprudlar om någon av dem ännu, så är det tydligt att de gör mycket nytta för laget. Det har tagit ett helt gäng med matcher och flertalet studier av statistik för mig att börja förstå varför dessa herrar tillmäts ett så stort förtroende. Hirschovits ligger högt upp i poängligan och har bra plus/minus (+8) och Persson har sent omsider börjat leverera poäng, nu senast i form av en mycket vacker assist fram till Klasens PP-mål. Persson har i dagsläget producerat 2 + 4 poäng på 13 matcher och har +6 i plus/minus statistiken.
Jag imponeras av att de får alla spelare att kämpa hårt i de flesta lägen. Klasen, som normalt sett är känd för att ”ligga på rulle”, som han själv skämtsamt uttryckte det i intervjun med Csports, arbetar numera hårt i defensiven och är ytterst självkritisk till sin bristande poängproduktion. Bara det faktum att Klasen återfinns i Luleå hockey denna säsong är imponerande. Vem kunde tro det? Inte jag i alla fall! Det kändes som att Klasen och Luleå hockey bestod av två olika världar som inte borde gå att förena, ett strikt och strängt universum som ska förenas med kaos och spontanitet. Nu är föreningen bara inledd men det börjar se mer och mer imponerande ut. Det hårda har funnits där från start. Blir föreningen mer fulländad kommer Luleåfansen få många glada stunder i vinter.
Jag imponeras av att Hedman, trots sin bristande bollbegåvning, lyckas slå in puckar på tennis i PP. Han återfinns numera i fjärdekedjan, där han enligt min mening fungerar bäst. Under de senaste matcherna har han tagit för sig mer i spelet med puck och varit mer skärpt i sitt passningsspel.
Jag imponeras av Vihko som stannade kvar i klubben trots att han insåg att hans speltid troligen skulle komma att begränsas denna säsong. Vihko bet ihop, visade klubbkänsla och huserar numera i kedjan med Abbotts. Han inledde som bekant i fjärdekedjan men har genom sitt målmedvetna spel återigen förflyttats uppåt i spelarhierarkin. Vihkos uppoffrande spel för laget och blixtrande skridskoåkning fungerar mycket bra med tvillingarna. Även Abbott-bröderna har varvat upp under den senaste tiden. De krigar, skapar oro och är starka vid tekningar. Nyttiga för laget med andra ord.
Jag imponeras av Kilströms och Jacobssons utvecklingskurvor, då de pekar brant uppåt. Kilström, som i mina ögon enbart varit en defensiv back, har visat att han klarar att spela klokt även i PP samt vågar följa med upp i kontringar. Jag tänker här närmast på när han på en fin passning av Mannberg satte en mycket viktig puck i första krysset i bortamatchen mot HV 71. Jacobsson ser mer och mer bekväm ut i elitseriekostymen. Han vågar numera slå konstruktiva passningar och använder sig klokt av sin stora kroppshydda för att täcka puck och hindra motståndarforwards att komma fram. Dessutom har han vid några tillfällen visat att han har ett mycket hårt slagskott, vilket han förhoppningsvis kommer använda oftare i framtiden.
Jag imponeras av att Luleå hockey inlett sin bortaturné bestående av totalt fyra matcher, med två segrar. Först mot HV 71 borta och nu senast mot de regerande svenska mästarna Brynäs efter straffar. Detta trots att laget har flertalet skador på forwardssidan där saknaden av förstekedjanspelarna Olausson och Koivisto är särskilt kännbara. Laget spelar och vinner alltså trots att de bästa poängmakarna saknas. Då är det bara att imponeras och njuta.
Visserligen kommer kritiska kommentarer från bl.a. spelare i HV 71 då man menar att Luleå hockey spelar tråkigt och defensivt. Jag kan hålla med om at matchen mot HV 71 på intet sätt var välspelad, men med tanke på Luleås skadeläge och att det är en ytterst tuff bortamatch kan jag förstå att Luleå spelar som man gör. Det är trots allt främst hemmalaget som borde driva på framåt. Det borde HV 71 rimligtvis klara med tanke på vilka spelare klubben har råd att köpa. Luleås lagbygge är i jämförelse med HV 71 ett riktigt budgetlag, främst bestående av nyförvärv från allsvenskan, alltmedan HV 71 ständigt värvar färdiga elitspelare. Ett ypperligt exempel på detta är att HV 71 inför denna säsong värvade Luleås bäste offensive back Elias Fälth. Fälth, som innan tiden i Luleå, spelat hockey i hockeyallsvenskan utan att göra några betydande avtryck. När Fälth fått chansen att blomma ut i Luleå och sedermera även blivit landslagsman förstod man tämligen direkt att han kommande säsong skulle dyka upp i något av de rika lagen i serien: HV 71, Linköping, Färjestad eller Frölunda. Detta är nämligen den vardag som Luleå får finna sig i, då laget inte har samma ekonomiska resurser som andra lag i serien. Fälth har Luleå inte kunnat ersätta då en konstruktiv back kostar mycket pengar. Trots detta slår Luleå HV 71 borta. Detta klarar LAGET Luleå med ett budgetbygge, utan offensiv spetskompetens på backsidan och utan lagets förstakedja.
Som sagt, jag är imponerad.
