Krönika: Luleå är smartare än vi förstår
Luleå har tagit sig till ET-slutspel och det är ju bra. Men sett överlag så har jag svårt att bli helt till mig i trasorna över det mer än då att framgång föder framgång. Det jag kommer ägna krönikan åt är att försöka reda ut hur smart Luleås värvningsfilosofi är och vem som ersätter vem, egentligen. Och om nu någon undrar ja vår lagkapten är en tuff jävel.
Som sagt så är Luleå klart för ET-slutspel. Gott, för framgångar föder framgångar och det kan aldrig vara negativt. Så då har jag orerat färdigt om den biten för denna krönika kommer inte att handla om det. Funderingarna kommer att gå till att förstå och försöka förklara hur smart Luleå värvat och vilka flyktade spelare som egentligen har ersatts av vem.
Luleå har på dom två senaste säsongerna haft en väldigt hög spelaromsättning, trots det så har det kommit framgångar och mycket ska tillskrivas värvar smartness. Varje år så sticker det alltid någon som fansen ropar ska ersättas. I år var det Pär Arlbrandt eller egentligen hans poäng som det ropades om och ersättaren kom i form av Johan Harju, eller var det så. Är det verkligen Harju som ersätter Arlbrandt? Sett till potentiella poäng kan det stämma, men det är inte Johan Harju som är ersättare till Arlbrandt. Luleå har inte den värvningsstrategin att dom värvar direkta ersättare, dom värvar för att utveckla det dom redan har. Men du måste syna och fundera en stund för att komma fram till hur ledningen tänker. Damien Fleury och Mattias Persson är sådana smarta värvningar. Enkelt sett så är dom värvade för att dom ska göra poäng och i sin tur ersätta dom flyktade poäng som till exempel Arlbrandt gjort, men så enkelt är det inte heller.
Jonas Rönnqvists vilja att utveckla sin produkt gör att han gärna tänker ett par steg längre fram än vad "vanligt" folk hänger med. Förra säsongen hade vi spelare som Anders Burström, Mats Lavander och Karl Fabricius. Spelare som skulle bära och förmedla känslor men inte direkt vara några scoring spelare, brunkare kallade vi dom gärna. Många har pratat om att hjärta försvunnit med dessa spelare, det måste finnas dom som gör skitjobbet också, man kan inte bara ha lirare. Så har det låtit och faktiskt så låter det så på vissa håll fortfarande. Men det smarta i Rönnqvists tänk är att sett till det spelmässiga så har han inte bara ersatt dessa tre spelare han har vidareutvecklat det han startat, den tanke han började implementera förra säsongen. Fleury och Persson har både gjort en himla massa poäng i Allsvenskan och det är bland annat därför dom är värvade, men inte enbart. Båda spelarna besitter en arbetskapacitet som innebär att även om dom inte finns med i poängprotokollet så kommer dom att vara nyttiga. Där är en vidare utveckling från Arlbrandt. Visst var Pär bra och han gjorde en massa poäng, men som helhet var han och är han en begränsad ishockey spelare som kan försvinna och har inte den arbetskapacitet som krävs för att utveckla Rönnqvists filosofi. Persson har den förmågan att han kan arbeta hårt fast inte poängen kommer likadant är det med Damien Fleury. Så frågan om vem som ersatt Pär Arlbrandt kanske inte är vem utan vilka om man nu måste titta på det hela så.
Det Rönnqvist med övriga kollegor i tränarlinjen insåg tillsammans med sportchefen var också att vi hade lite för lite fysiskaspelare. Nu pratar vi inte om kilon utan om spelare som är duktiga med kroppen, men som även kan hantera klubban. Ska villigt erkänna att det kom en våg av besvikelse när insikten kom att Luleå inte ville satsa för att behålla Pierre Johnsson som var en av dom bästa fysisktspelande backarna vi haft. Frågor om vem ska nu tacklas kom som ett brev på posten. Är han ersatt? Ja, det är han med råge. Lukas Kilström kan nog ses som en direkt ersättare till Johnsson. Fast hur var det nu, tänkte Luleå "direkta ersättare"? Nej dom gör ju inte det, som sagt var så vill Jonas Rönnqvist utveckla sin produkt, därför är inte Lukas Kilström en ersättare utan en tillbyggnad. Visst, han har haft det lite halvtungt så här i början, men tillbyggnaden kan ju även ses som sån att Johnsson inte spelade mycket på dom säsonger som han var här. Men det är just detta tänk som gör och kommer att göra Luleå framgångsrika, att det inte söks direkta eller exakta "kopior" av dom som varit. Lite cyniskt kan det ju ses som att du var bra men inte tillräckligt bra som säljare av min produkt så jag tar in en som är som dig fast har någon fler till egenskap. Så fungerar Luleås filosofi.
Just det här med tillbyggnad av en fungerande tanke gör det hela så intressant att titta närmare på och svårt att förklara. Enkelt så kan jag ju säga så att den spelare ersätts med en bättre spelare, men återigen så enkelt är det inte. Rönnqvists driv är hela tiden att bli bättre och bäst. På vilket sätt han vill vidareutveckla sig själv och det lag han tränar är svårt att beskriva då varken jag eller någon annan kan kika in i hans hjärna. Men teorier kan jag ha och efter det jag sett så vill Jonas att spelet ska bli ännu rakare och att det kreativaspelet ska komma fram mera, dock med samma fart och arbete som tidigare funnits. Därför tror jag inte att tränartrion sörjer en spelare som Arlbrandt speciellt mycket, han hade helt enkelt inte kunnat vara med för att vidare utveckla laget.
Så vem som ersätter vem kan ses på olika sätt, men jag väljer att se det på det sättet som jag tror är närmast Jonas Rönnqvists tanke. Det vill säga ingen ersätter nån och alla ersätter alla. Däremot så är det rätt säkert att alla värvningar, inklusive den jag hyser farhågor om Sami Sandell, är spelare som Rönnnqvist anser kan bidra med något som utvecklar den produkt han vill vinna med. Jag kan nog tänka mig att det finns några västerbottensvänner som sitter och slår sig för bröstet och utropar högt att dom minsann ersatt sina flyktade spelare med egna produkter medan Luleå köpt sina. Detta vet ni som läst vad jag skrivit tidigare vad jag anser om det, så vi lämnar det med kommentaren att dom tre amigos är ersatta av andra spelartyper. Förmodligen så har även tränaren i Skellefteå insett vad som flyktats och vad som kan komma in och förstått att det inte finns direkta ersättare. Tillskillnad från Rönnqvist har dock Forsberg ett problem, han har inte en lika distinkt tanke med hur han vill att hans lag ska utvecklas. Missförstå mig inte, Forsberg är en riktigt bra tränare. Du går inte till final om du inte har ledagegenskaper som kan föras fram till spelarna. Men Rönnqvist är smartare och jag har på känn att han redan under förra säsongen såg hur han skulle vidare utveckla sin idè och vilka spelaretyper han behövde för att så ska ske.
Så tillbaka till frågan om vem som ska ersätta Arlbrandts flyktade poäng blir helt enkelt, alla och ingen för Arlbrandt ersätts inte. Ingen är värvad för att ersätta honom, värningarna är gjorda för att Jonas Rönnqvist ska kunna utveckla sin tanke och filosofi och det är just det som gör honom till en av Sveriges bästa tränare. Förmågan att ligga nått eller några steg före alla andra. Vi kommer i år att få se samma sorts Luleå som i fjol, fast med en eller ett par utvecklingar i spelet. Om ni undrar varför Luleå värvar en målvakt som heter Johan Gustafsson som inte gjort mer än att stå i juniorligan och Allsvenskan så är det just det, han kan tillföra en vidareutveckling med sitt spel. Återigen, svaret på ersättare är laget.
Tillsist så kan jag konstatera att Anders "burra" Burströms hjärta har fått en värdig ersättare i form av Niclas Wallin. Det känns bra och tryggt att den som ersätter våran förra lagkapten är kapabel till att kanske till och med göra den rollen bättre. Avslutar med att citera just Wallin som efter det att läkarna i stort sett förbjöd honom att flyga hem sa så här : " Vad fan ska jag göra här när hela laget åker hem?". Så talar en ledare och så talar en spelare som tar ansvar för sin uppgift.
Avslutar som jag lovat med detta: http://www.youtube.com/watch?v=UnmlW3mo97Q&feature=related