Krönika: Luleå duckar för DIF:s headhunting och domarna...
Under hela matchserien har Djurgården varit på jakt efter Luleås tongivande spelare. Tyvärr har laget också i mina ögon klivit långt över gränsen för vad som borde vara tillåtet. Luleå har dock i alla matcher kunnat matcha upp detta försök till störning från Stockholmarna, även i den senaste matchen var Luleå nära trots ett rätt undergivet spel.
Visst är detta en provocerande rubrik men den är också väldigt sann. Det är ju så att Djurgården har inte under hela säsongen varit speciellt nära att rubba Luleå och har då varit tvingade att ta fram en taktik som dom tror ska störa Luleå. Vårat eget lag har ju också kommit på att spela efter resurserna, detta har ju då istället lett fram till en debatt om tråkighet. Men alla lag gör det dom behöver för att vinna. Sett ur ett vinna/förlora sätt så gör Djurgården rätt, dom har inte den kvalitên på sina spelare att kunna spela ut Luleå även om deras egna fans anser det. Jag vänder mig heller inte emot alla sena tacklingar även om dom i mitt tycke är väldigt sena. Det jag anser vara grisigast är den systematiska taktiken att tackla mot huvudet, att slå mot huvudet och så vidare.
Detta gör DIF:s spelare helt medvetet i ett försök att plocka bort/skada dom spelare i Luleå som dom vet kan avgöra matcher. I mina ögon är det ett väldigt syniskt sätt att se på idrott. Stora stjärnor som Sidney Crosby efterlyser bannlysning av just huvudtacklingar, han går själv skadad av just flera såna tacklingar. Jag tycker från hjärtat att det visar på att Djurgården själva inte tror på sig, om dom gjorde det skulle det räcka med att visa sig fysiskt överlägsna i närkamperna istället för att dela ut tjuvsmällar hela tiden. Nu ska vi vara ärliga också och säga att även Luleå har en hel del fuffens för sig och borde nog ha haft ett par utvisningar dom med. Men, jag tycker det är STOR skillnad på att medvetet försöka skada spelare mot att medvetet trippa, bromsa eller hålla fast när inte domaren ser. Djurgården har tagit en risk med sitt spel, hade domarna varit konsekvent och följt regelboken strikt hade inte Djurgården kunnat vara nära Luleå. Nu finns det ingen domare som är byggd så att dom vill eller vågar dömma åt bara ett håll, men om jag personligen får välja kan dom gärna strunta i en del hakningar bara dom plockar ut för fega tacklingar mot huvudet.
Domarna är ett kapitel för sig, det skulle nog kunna skrivas en hel bok om åsikterna som svenska ishockeypubliken har om dom. Jag vet inte vad ska till för en lösning för att dom ska kunna dömma bra, mitt råd är att antingen följa regelboken strikt eller att lära sig spelsinne. Det sistnämnda är förmodligen en utopi, så då får det bli regelboken. Det som är mest på tapeten är tacklingar i ryggen, eller BEDÖMNINGEN av dom samma. Under dom olika kvartsfinalserierna har liknande situationer bedömts väligt olika. I ett fall blev det matchstraff med avstängning, i ett annat ingenting. Vad som egentligen gäller verkar ingen veta allra minst domarna som ska ta beslutet. Vi har olika experter som anser att det är den som blir tacklad som är "skyldig" då han väljer att vända "arselet till" för att citera en pressad lagkapten i ett topplag. Om det är så att det är bedömning som ska gälla angående en sån tackling så förstår jag domarnas tillkortakommanden. För hur bedömmer man om en spelare vänder rumpan till för att kanske få till en utvisning eller för att han försöker komma undan tacklingen? När Falk tacklade en av Brynäs bästa spelare så visar tvbilderna, enligt mig i alla fall, tydligt att Järnkrok försöker vända bort från Hv71 spelaren. Falk hade alla möjligheter i världen att göra ett försök att nå pucken, men väljer att köra över Järnkrok. Utvisning? Självklart, matchstraff? Nej. Här kommer också spelarens egen moral fram, lika som i fallen med tacklingar mot huvudet. För även om jag som spelare anser att min motståndare vänder ryggen till så kan jag, om jag är på elitnivå, kunna avgöra hur hårt jag ska köra in i en spelare. Att gå in i en sån situation med inställningen att min motspelare får ta mig tusan skylla sig själv när han visar mig röven, är för mig helt förkastligt. Då tar jag som spelare inget eget ansvar och definitivt har jag ingen respekt för mina motspelare.
Jag hoppas att en dag, gärna imorgon, få se en domare med regelboken i handen men samtidigt ha lite fin känsla. Detta kommer aldrig att inträffa för Sverige har inte tillräckligt ödmjuka domare. Många av våra domare är egensinniga människor som gärna vill synas, det är absolut fel inställning. Djurgården har lyckats uttnyttja detta till max under kvartsfinalserien mot Luleå, dom vet mycket väl om att hur fult dom än spelar kommer dom inte bli utvisade för allt ändå. Det är den mänsligafaktorn som fixar alibi till DIF. Och som sagt, så länge domarna inte förstår själva vad som är rätt eller fel blir det nog ganska svår att ta han om ett sådant problem.
Men det är tur att Luleå har smarta spelare, laget har hittills lyckats ducka sig bort från många av dom överfall som Djurgården sysslar med. Och genom att fortsätta vara "tråkiga" så kommer det att leda till än mer frustration hos ett begränsat Djurgården. Om Luleå lär sig att stoppa det nya powerplay som DIF vill köra och om Luleå framförallt håller sig kalla och borta från utvisningsbåset så ser jag inte anledning att tro annat än på Luleåvinst. Men Luleå måste våga mer än i sista matchen, dom måste ta ett större initiativ och våga styra spelet dit dom vill. Vi kan som sagt var inte lite på att dom såkallade rättskiparna gör sitt jobb väl, utan ta tag i det själva. Så headsup Luleå och akta sargen DIF, för imorgon går vi mot semifinal, imorgon tystar vi Djurgården!
