Krönika: Tråkiga Luleå mot semifinal, men ännu är det långt kvar
Luleå lyckades igår ta en mycket viktig borta seger mot ett tjuvsmällande DIF. Det var skönt att laget lyckades redan i första bortamatchen och framförallt sättet dom gjorde det på. Men denna bortaseger är dock "inget"värd om vi inte tar matchen på lördag.
"Tråkiga" Luleå var egentligen ganska nertryckta igår framtill Konstantin Komareks mål. Djurgården hade bra driv i åkningen och smällde på Luleåspelarna på mer än ett sätt. Återkommer till det sistnämna lite längre ner i krönikan. Men efter Komareks mål så lyckades inte Djurgården återskapa det tryck dom hade innan dess. Luleå spelade konsekvent efter sin gameplan, dom lyfte ut puckarna snabbt ur egenzon, laget toppforwards tvingade DIF till att komma på den kanten som Luleå ville ha dom på. Djurgårdens lite tröga backar orkade inte flytta pucken tillräckligt snabbt för att kunna överasska det tighta, enligt en del, tråkigt spelande Luleå. Det som är mest framträdande är den diciplin som Jonas Rönnqvist lyckats införa, och alla ställer upp på det. Tråkigt spel? Ja, det är väl en smaksak, tydligen ger det vinster.
Djurgården hade redan innan matchen gått ut med att dom skulle smälla på mer än i första matchen. DIF skulle ligga nära Luleåspelarna och konstant och konsekvent tacklas. Det tänket måste Luleåspelarna välkomna. Att ett lag tydligen är så pass rädd och så stört av ett annat lag att dom hellre vill tacklas än att spela ishockey måste ju vara mumma för Rönkens gäng. Har personligen inget problem med detta, själklart måste DIF försöka bryta mönstret på nått sätt. Och till en början såg det ut som att dom kund lyckas med detta uppsåt. Men Luleå lyckades vända Hardy Nilsson taktik emot dom själva. Istället för att bli griniga och åka och gömma sig klev dom upp skakade lite på sig och fortsatte köra. Det syntes tydligt att Djurgårdsspelarna blev alltmer frustrerade när Luleås småspelare inte tog åt sig utan istället fortsatte åka och utmana, fortsatte komma, fortsatte att stå upp. Frustrationen i David Printz ögon när han först nöjt gjort en helt ok openice tackling men sedan får samme Sebastian Enterfeldt emot sig i bytet efter som tacklar honom var enormt kul att se. En annan sak som faktiskt var glädjande var att Luleå spelarna tacklade lite mer i denna matchen, tror att även det bidrog till DIF:s frustration.
Men, hårt spel och fult spel. Det är en hårfin skillnad. I dagens Djurgården finns det en del spelare som inte riktigt verkar ha koll på att det viktigaste i matchen är pucken. Man vinner inga matcher på antal tacklingar, men flera av Djugårdsspelarna verkade tro det. För i vissa lägen så tacklades det, lätt överdrivet, en minut efter att klubban lämnat bladet på Luleåspelarna. Antalet chargings var mer än tio fingrar, lägg där till ett antal tjuvsmällar mot rygg, knän och huvud. Att DIF ändå fortsätter med samma taktik till och med när det bara återstår tre minuter av matchen är ju inte inte bara dåligt utan rent skamligt. Misstänker Att Josef Bomedienne är en av Hardys favoritspelare, men vad Josef hade tänkt åstadkomma med sin sista insats har jag svårt att förstå. Varför skulle Luleå släppa sin diciplin sista tre? Nog borde en så pass bra spelare förstå bättre. Tyvärr så har vi en rätt svag domarkår som inte klarar av ett slutspel. Nivån ska höjas absolut, men det kan ju inte vara så att hela regelverket slängs på soptippen. Djurgården var fula igår, men dom blev också straffade av ett Luleå som inte tänkt vika ner sig. Bröderna Abbott fick upprepade gånger slag efter avblåsning, men åkte därfrån. Det var crosscheckingar i ryggen, slag mot skallen (undrar varför?!). Som sagt det är skillnad på tacklingar och fult spel, det Djurgården sysslade med igår, med tillåtelse av domarna, är fult. Att sen Styrman som behåller sitt lugn får samma straff som den som initierar fighten säger väl det mesta om standarden på domarna igår.
Luleå är tråkiga att möta det har flera lag vittnat om. Många fans till andra lag anser samma sak. Jag kan bara säga so what? Det är upp till motståndet att hitta vägar till vinster, Luleå har hittat sin och den är förtillfället vägvinnande. Nu tror inte på något sätt att det är klart, jag har varit mer och sett för mycket. Jag minns alla tappade segrar mot Molins Brynäs och så vidare. Och för att segern på hovet ska bli mer värt än bara en av sju segrar så behöver Luleå ta hem matchen på Lördag. Jag är övertygad om att Luleå har stor chans till det, men ödmjukheten och hela spelare måste finnas. Det blir kul att se om DIF har tänkt fortsätta på inslagen linje med fulspel och tacklingar i tid och otid eller om tanken är att försöka spela ishockey denna gången. Hur som helst har Luleå fått Djurgården och Hardy konfunderade, för även om vi har små spelare så är dom inga fegisar. Laget kliver inte undan utan hittar istället vägar till vinst. Så Hardy, vad ska du hitta på nu?
Viktigt att säga är ju att vi förtillfället har en mycket bättre målvakt än DIF. Ander Nilsson utstrålar det lugn jag vill se hos en målvakt i ett slutspel. Förhoppningsvis kan han behålla det resten av serien också. Tror dock att han får vara beredd på mycket slag mot plock och klubb, kanske till och med nån överkörning. Tyvärr verkar det vara mentaliteten hos årets Djurgården. Är dock inte orolig, Anders är en stor kille som säkert kan försvara sig och nu när till och med våra spelare börjat använda kroppen så kommer det nog mer att sluta i utvisningsbåset för DIF. OM vi nu får nån bra domare som inte vill visa sig vara ickehemma domare eller hemmadomare.
Sen kan man ju undra hur partiskt en såkallad expert får vara? Jag vill inte höra en Leif Boork som sitter och sjunger DIF:s hejjarramsor när han kommenterar en match, det blir ju bara löjligt. Och han måste nog vara den enda som tyckte att Bomediennes agerande i slutet var bra. Men det säger väl också var han har sina sympatier. Nå, ny match imorgon Lördag, en viktig match. Tar vi den, då tar vi Djurgården. Om det sen blir fyra raka eller "bara" vinst med fyra - ett gör mig det samma, vinst imorgon och Luleåfansen kan se framemot semi, förlust ja då kan allt hända!
