LuleåBloggen: Lika skön som viktig trepoängare
Luleå Hockey lyckades efter oerhört många om och men betvinga det vilt kämpande laget från Timrå i gårdagens match. Viktiga pjäser var tillbaka i Luleås lag, framförallt Cam Abbott, som förhoppningsvis kan ge laget den energi som krävs för att börja plocka trepoängare igen.
Igår var Cam tillbaka, och vi åstadkom direkt ett trendbrott och vann en trepoängare, för första gången på vad, en månads löpande serielunk?
Där ser man hur viktig en enskild spelare kan vara för ett lag.
Att Vili Sopanen sen fick säga tredje gången gillt kändes inte heller fel, killen tog ett kliv till uppför kontraktsstegen i gårdagens match. Det viktigaste med Sopanen är att han ända från match ett sett säker ut i defensiven, och utgått ifrån det. Lång klubba, brytningssäker, och stabil bakåt är väl ett omdöme man kan ge honom. Sen gjorde han ju ett snyggt mål igår, samt visade prov på en del fina intentioner i offensiven. Och som jag skrev i något tidigare inlägg, vi har nog inte sett det riktige Sopanen ännu, inte den som gjort lika många poäng som Vihko gjorde under sin toppsäsong i Finland. Hoppas på mer från honom kommande matcher.
Anders Nilsson spelade mycket stabilt i mål, och tar liksom ett kliv upp från hur det sett ut i början på säsongen, som jag ser det är det Nilsson som ska gå som etta med enstaka inhopp från Rautios sida från och med nu och fram tills dess säsongen är slut.
När det gäller försvarsspelet och spelet i egen zon så har vi börjat ställa till det för oss, många gånger helt i onödan.
Nu väljer vi att försöka passa oss ut ur egen zon även när vi är satta under press. Och vi spelar inte enkelt, utan det ska som det verkar helst vara lite flashigt, lite duttelidutt. Vilket medför att vi får flera minuters onödigt okontrollerat spel i egen zon i varje match.
Vart har den enkla flipplobben ut i mittzon som vi såg så många gånger i början på säsongen tagit vägen?
Nästa potatis när det gäller försvarsspelet är ju att vi kuggat ur en del när det gäller att hjälpa varandra. Nu förekommer alldeles för många sekvenser i matcherna det är 3-4 man som jobbar stenhårt, medan en eller ett par spelare bara gör jobbet till 80%.
Och då rasar det liksom ihop och blir hönsgård i egen zon, och det ser vi lite för ofta exempel på.
Kommer på flera lägen på rak arm, men för att prata om gårdagen så hände det direkt efter Cams 2-0 mål, vilket är ett signifikant beteende av laget, det verkar vara svårt att gå på 100% när vi leder. Inte minst Luleås regelmässigt tajta målstatistik i matcherna styrker detta...kanske en naturlig effekt, men likafullt en tydlig förbättringspotential.
Pär Arlbrandt måste börja jobba för fullt i matcherna. Just nu glider han bara omkring och lallar på isen, igår var han inne på två mål bakåt, och noll mål framåt.
Skärper han sig inte från och med nu, så är det bänken som ska gälla för hans del. Då gör Mannberg större nytta för laget. Jag fattar inte, spelar inte Arlbrandt för nytt kontrakt hos oss eller någon annan klubb? Han kan se så ointresserad ut ibland!?
Mats Lavander verkar ha vaknat igen. Han kämpar och sliter, och skapar en hel del chanser på egen hand, både mot Linköping, och igår mot Timrå. Det gillar vi, det skulle vara riktigt roligt om han kunde få med sig Fabricius på båten också, då skulle vi ha en liten "dark horse" i vår tunga fjärdeline.
Sen kan man fråga sig hur vi kan ha såpass stort spelövertag som vi hade igår, och hur vi kan tillbringa så otroligt mycket tid i anfallszon både i 5 mot 5 och i PP, utan att få till fler farliga avslut. Jag tänker på beachtennis eller vad det heter när man spelar tennis med plastracketar och skumgummiboll på stranden. Det är duttelidutt även i anfallszon, det ska passas och trixas även mellan spelare som står i slottet med öppna eller i alla fall halvbra skottlägen.
Igår var det ett par tillfällen, framförallt i andraperioden, när TV:n var på väg ut genom rutan, med orden SKJUUUUUUUUT FÖR INNI H-VETE ekande i rummet...det kanske räcker för att beskriva min åsikt i frågan.
I morgon möter vi ett desperat AIK från Solna med Fasth i mål, kommer bli minst lika jobbigt som igår, och det skulle kännas så skönt att se våra iskrigare ta lite fler och lite mer distinkta avslut på mål, och även fortsätta driva på spelet i ledning. Det skulle ge en helt annan grundtrygghet i laget, ungefär som det kändes de första 15-20 omgångarna, då det i vissa matcher verkligen inte kändes som att vi skulle kunna förlora.
En rak trea till skulle också få mig och säkerligen också resten av laget att tänka på en Cam-effekt.
Mot nya segrar !
FORZA LULEÅ !!!
