Lagbanner

LuleåBloggen: Mr Silver

Pär Mårts lyckades än en gång med bedriften att gå till final, och förlora den. Naturligtvis är det en bra prestation, men något måste göras inför kommande säsong, han framstår trots allt som en förlorare.

Ja, ett sådant här blogginlägg skriver man bara i brist på annat att göra, men det känns ändå lite intressant att fundera litegrann kring detta med vinnare och förlorare.

Detta är Per Mårts banrekord, urklippt från den eminenta siten eliteprospects.com:

Season Team League Role on Team Notes
 1991-1992 Sweden U20 WJC-20 Head Coach Won Silver  
 1992-1993 Sweden WC Asst. Coach Won Silver  
 1993-1994 Sweden OG OG Asst. Coach Won Gold  
  Sweden WC Asst. Coach Won Bronze  
 1994-1995 Sweden WC Asst. Coach Won Silver  
 1998-1999 AIK Elitserien Head Coach  
 1999-2000 AIK Elitserien Head Coach 18-21-11  
 2000-2001 AIK Elitserien Head Coach  
 2003-2004 HV71 Elitserien Head Coach  
 2004-2005 HV71 Elitserien Head Coach  
 2005-2006 HV71 Elitserien Head Coach  
 2006-2007 HV71 Elitserien Head Coach 25-15-15  
 2007-2008 Sweden U19 (all) International Head Coach  
  Sweden U20 (all) International Head Coach  
  Sweden U20 WJC-20 Head Coach 5-1-0; Won Silver  
 2008-2009 Sweden U19 (all) International Head Coach  
  Sweden U20 (all) International Head Coach  
  Sweden U20 WJC-20 Head Coach 5-1-0; Won Silver  
 2009-2010 Sweden U19 (all) International Head Coach  
  Sweden U20 (all) International Head Coach  
  Sweden U20 WJC-20 Head Coach 5-1-0; Won Bronze  
 2010-2011 Sweden (all) International GM/Head Coach  
  Sweden WC GM/Head Coach  

Om jag nu inte ser fel, så har han som assisterande coach eller huvudcoach för svenska landslaget på junior och seniornivå spelat 8:a stycken VM-slutspel.

I de 8:a slutspelen har han gått till bronsmatch eller finalspel varje gång.

Det är inte illa, va?

Det är ju egentligen ett fantastiskt resultat.

Om det inte vore för den lilla detaljen att han ALDRIG stått som slutsegrare i VM-sammanhang.

Vad blir det nu, 6 stycken silver, och 2 stycken brons.

På något vis ger det mig känslan att han ändå inte är rätt person på rätt plats.

6 stycken finalförluster av 6 möjliga borde ju förutom att ha någon form av rekordstatus, om något vara underlag för ett ingripande av en idrottspsykolog.

För det har varit nära ibland. Igårkväll mot Finland kändes det rätt nära också, även om Sverige som överpresterat totalt sett i turneringen, nu underpresterade från första minuten i finalen.

För att sedan falla ihop totalt i sista perioden.

Ett lugnt och stillsamt konstaterande är att Per Mårts såhär långt inte har visat att han har förmågan att motivera spelarna i den viktiga konsten att vara bäst när det gäller.

Och jag har en bestämd känsla av att han inte får speciellt mycket hjälp med just den detaljen av de två assisterande tränarna Rönnberg och Popovic heller.

Och nej, när vi får den unika möjligheten att möta Finland i finalen, istället för Kanada, Tjeckien eller Ryssland, så är det inte OK att förlora på det sätt vi gör.

1-6 är ett sår i min hockeysjäl som inte kommer vara läkt innan semestern.

Inför gårdagskvällens match tänkte jag att, jamen de har ju gjort en OK turnering hur än denna match slutar.

Men förnedringen man fick uppleva mot Finland gör att hela VM-turneringen känns förstörd, trots allt...

Tekarn2011-05-16 13:13:32
Author

Fler artiklar om Luleå