LuleåBloggen: Mycket vatten har flutit under broarna
När jag började skriva på SvenskaFans så gick jag ut och sågade Roger Rönnberg för att han inte gav Johan Harju större förtroende än fjärdekedjan, jag sågade också den första renoveringen av Coop Arena och hyllade värvningen av Kalle Kerman.
Sedan dess har mycket hänt, Harju gick från Rönnbergs fjärdekedja till 20 respektive 27 mål i elitserien innan han flyttade till både öst och väst. Han har även hunnit vända hem och husera i fjärdekedjan och återigen flyttat. Denna gång till julbockens förlovade land. Coop Arena fick sin efterlängtade helrenovering och som en bonus på det så tog även Luleå Hockey över driften av den nu ganska fina arenan. Kalle Kerman? Nja, han hade inställningen och glöden men han fick det aldrig att lossna och tillslut så blev en flytt oundviklig för den gode finländaren.
Det finns många minnesvärda stunder under de senaste sex säsongerna, här kommer några av de som etsat sig fast i min hjärna:
Vem minns inte en succé som Lubos Bartecko, Slovaken kom in i truppen som en ängel och räddad Luleå Hockey undan kvalserien under några av klubbens sportsligt tyngsta år i elitserien. En av de mest kompletta som spelat i Luleå. På andra sidan bordet hittar vi en av klubbens största (och dyraste) floppar genom åren, Jesse Niinimäki, killen hade allt som hockeyspelare, utom det viktigaste, benmuskler och inställning! Snacka om att kasta talang i soptunnan.
Det är roligare att tala om hjältarna, Tomas Surovy är en ganska osannolik hjälte som passerade klubben som ett blixtnedslag, han kom, slog klubbrekord i poäng och flyttade. Året efter räddade just Surovy Luleå från kvalserie med sitt mål för Linköping i sista omgången, lite av ödets ironi på något sätt. Vem minns inte hur överlycklig Anders "Burra" Burström blev när det stod klart att Luleå klarat sig undan kvalserien? Kapten Burras Luleå Hockey-hjärta är även det något som kommer finns kvar i minnet länge.
Luleå gick på kort tid från att ha liknat en hobbyverksamhet till ett fullfjädrat "hockeybolag" men på vägen passerade, OBOL-skandaler, Papa-Lener, Hans Chrunak (hur tänkte de där?) och en hel del mer eller mindre lyckade experiment. Just Chrunak var ett kapitel i sig, märklig rekrytering som visade sig vara självsanerande, Chrunak blev lätt att göra sig av med efter att han "mordhotat" en domare som rubrikerna löd. Tur var väl det...
Säsongen 08/09 såg ut att bli ett tungt år för Luleå, hösten inleddes med förlust efter förlust och publiksiffrorna i Coop låg runt 3800/match. Då agerade klubben och kallade in artistskattespelaren Bartecko i förtid, Bartecko levererade 4 poäng i första matchen och man krossade Frölunda med siffrorna 8-2. Där och då skedde den vändning som hela klubben gått och väntat på, spelarna började ta ansvar, föreningen utvecklades, framåtandan vaknade.
Samma år kom också två av de mest spektakulära spelargenombrott Luleå Hockey sett under 2000-talet. Linus Omark och Johan Harju blev bara bättre och bättre för varje dag som gick, tillslut hade de lekstuga med hela elitserien. Highlightsmålen avlöste varandra och Övertorneå Connection gick raka vägen från skuggan in i det svenska VM-laget. Som alla sagor så hade även denna ett slut och KHL-lockade med feta lönekuvert och ingen kan väl klandra de unga grabbarna från inlandet för att de tog chansen då den dök upp? Förhoppningsvis så får vi se dem återförenas i Luleå inom en inte allt för avlägsen framtid.
Trots att Luleås resa slutade lite snöpligt i kvartsfinalen 2009 så kändes det som att hela staden och klubben hade hittat ny energi. Trycket runt hockeyn har bara ökat i Luleå sedan dess. Idag styrs skutan med säker hand av vår dubbelpost Jidström-Stöckel och till sitt förfogande har de några av Sveriges vassaste hockeyhjärnor i form av sportchef Bergström och tränarkvartetten med Rönnqvist i spetsen. En anna oerhört viktig faktor för Luleås framgångar ligger i att man har värvat spelare med rätt karaktär, där har bröderna Abbott och Topi Jaakola gått i bräschen de senaste åren. Chris Abbott är i mina ögon den perfekta kaptenen för ett lite udda lag ifrån norr, han är helt enkelt hemma!
Det som pågår i Luleå just nu är en revolution inom Svensk klubbishockey. Rönnqvist började med sitt "diciplin-spel" redan under åren i de lägre serierna men det är först nu omgivningen ser hur mycket han kan göra med ganska begränsat spelarmaterial. Luleå kan inte följa de rikaste klubbarna utan har fått hitta en egen väg mot toppen, den vägen har gått genom allsvenska värvningar och stenhårda krav på truppen, hittills går det åt rätt håll.
Rönnqvists hockeyfilosofi har fått genomslag i hela landet, Roger Melin stal till exempel Rönnqvists spelidé rakt av och gjorde ett medioket allsvenskt AIK till ett semifinallag på rekordtid. Skellefteå värvade Tanzanias skidlandslagstränare och Rönnqvists tidigare vapendragare Bert Robertsson, tillsammans har de plockat delar av Rönnqvists system och förädlat det till något som passar bra i Skellefteå. Hockeyn förändras, på gott och på ont.
Som sagt mycket vatten (eller i Luleås fall finländare, missade semifinaler och allsvenska talanger) har passerat under broarna. Det jag egentligen ville säga var att jag kommer att lämna över Luleåbloggen med anledning av att nytt jobb kommer innebära arbetstider som begränsar mina möjligheter att skriva. Nu får jag fokusera på att vara läktarexpert i första hand men jag kommer troligen återkomma här på sidan med krönikor och matchrapporter då jag har för mycket tankar som måste ut i skrift.
Tack till alla er som följt bloggen och hållt liv i diskussionerna runt Luleå Hockey. Er nya bloggare kommer att presentera sig själv när han är redo att dra igång, då får ni den energi ni förtjänar och bättre uppdateringsfrekvens.
Måste bara få nämna ett minne till, kvartsfinalen mot Djurgården, ryser fortfarande när jag tänker på Robin Jonssons avgörande. I år vill jag se samma historia upprepas i finalen mot SkAIK.
HUGG OCH SLÅ LULEÅ!
