LuleåBloggen: Pojkar blev män och silver blev till GULD!
Saddledome, Calgary, Kanada, 2012-01-06, okristligt tidigt eller sent beroende på hur man ser på det men vem bryr sig. Fantastisk hockey och ett fantastiskt slut på en fantastisk hockeykväll!
JVM har länge vart en plåga för oss svenskar, extremt talangfulla generationer har passerat år efter år utan att lyckas fullt ut, besvikelserna har avlöst varandra och känslan har vart att den där vinnarkulturen saknas.
Årets lag visar att det är historia, de går obesegrade rakt igenom hela turneringen. En magisk vändning i sista gruppspelsmatchen mot Ryssland följdes upp av en spelmässigt underbar semifinal som onödigt nog avgjordes på straffar. Mikael Granlunds straffmiss där är redan lika klassisk som hans egna Zorro-mål.
Trots att Sverige övertygat spelmässigt inför finalen så finns ändå den där oron att man ska falla på individuella misstag mot Ryssland. Oron byts snabbt ut mot förhoppningar då svenskarna kommer ut och fullkomligt kör över Ryssland i första perioden av matchen, känslan säger att guldet är på väg hem till Svedala. Andra perioden börjar om möjligt ännu mer inspirerat från svenskt håll och de ryska spelarna får agera statister, ju längre matchen är mållös så börjar den där oron infinna sig igen.
Trots kraftigt spelövertag och 39-4(!!!) i skott efter två perioder så står det 0-0. Tänk om Ryssland får ett powerplay? Tänk om en snedstuds går in? Tänk om Kuznetsov får ett friläge? Oj oj oj, känslan inför tredje är långt ifrån den glädje och harmoni som fanns inför andra, tänk om?
Åh nej, tredje perioden är mycket jämnare och Ryssarna har börjat flytta upp spelet, Svenskarna ser nervösa ut och tar många avslut i dåliga lägen. Aj aj aj, nu är det bara tillfälligheter som avgör. RIDÅ NER! Kuznetsov (varför just han?) åker till sig ett bra läge med bara sekunder kvar av matchen och serverar en snygg backhandpassning som skär upp ett saftigt köttsår genom det svenska försvaret. Nu är det kört, det finns inte en chans att de missar det där, nu går jag och sover. Mycket riktigt Nikita Gusev gör inget misstag och drar iväg ett direktskott mot målet, Gustafsson tar den(hur fan gick det till?), hjärtat stannar för en stund och känslan att vi kommer vinna återvänder.
Sudden death är sällan eller aldrig ett hälsosamt sätt att avgöra matcher på men som svensk var det idag mycket trevligt. Trots att Ryssland spelat upp sig i tredje perioden så lyckas svenskarna hitta en växel till och har precis allt spel i sudden. Johan Gustafsson är stabil då det hettar till och utespelarna vinner 95% av närkamperna. När sen Mika Zibanejad sliter sig fram till ett friläge och gör ett av de snyggaste avgörande målen jag sett så skickas jag tillbaka till målbrottet precis som Mikael Renberg och Chris Härenstam i tv. Saddledome exploderar och Sverige får stående ovationer i flera minuter av den Kanadensiska publiken. Stort, mycket stort!
De glädjescener som utspelar sig smittar av sig genom TV-rutan och jag och sambon andas ut tillsammans. Äntligen hänger den svenska flaggan i mitten och Du gamla du fria strömmar ur högtalarna... Lättnad, glädje och extrem lycka!
De här grabbarna har vunnit en av de svåraste titlar man kan vinna inom ishockeyn. Bragdguldet är redan bokat till nästa år och Zibanejad har gjort sig själv oförglömlig.
Varför lyckas årets lag, de har ju inte samma stjärnstatus som de senaste årskullarna?
De stora skillnaderna mot tidigare år är att Roger Rönnberg gav mer utrymme för mer renodlade backar som Patrik Nemeth och Petter Granberg. Petningen av Klingberg kan vara det viktigaste beslut Rönnberg tog på hela turneringen, under de senaste åren så är det defensiva misstag från spelare som Adam Larsson och David Rundblad som har kostat oss de viktiga matcherna. I år är det laget och kämparna som fick ta plats i rampljuset, Patrik Nemeth, Oskar Klefbom och Petter Granberg är några av de mest tongivande spelarna och gör i mångt och mycket en helt fantastisk turnering. Utöver det så har man vågat satsa fullt ut på en målvakt, en målvakt som har vågat gå ut och avgöra. Johan Gustafsson är den enskilt viktigaste pjäsen i det här laget och fick också helt välförtjänt pris som Sveriges bästa spelare i finalen.
Viktigt för Luleå att Johan Gustafsson fått den här rutinen inför stundande slutspel. Han har haft en svår turnering där han ofta fått stå sysslolös långa stunder för att sedan sättas på svåra prov när Sveriges offensiv har blivit väl så naiv. Gustafssons räddningar mot Finland och framförallt i tredje perioden av finalen är direkt avgörande för guldet. Nu kommer Gustafsson hem med känslan att han kan vinna mästerskap och tar tillsammans med Daniel Henriksson med sig det in i Luleås omklädningsrum, det kan bli guld värt för Luleå!
ETT STORT GRATTIS FRÅN OSS PÅ LULEÅREDAKTIONEN TILL ALLA SPELARE OCH LEDARE OCH ETT STORT GRATTIS TILL SVERIGE SOM FOSTRAT ALLA DESSA TALANGER!
Skickar även ett tack till SVT som har utklassat Viasat Hockey i kampen om bästa hockeysändningar. Det enda som saknas är att man värvar Niklas Wikegård och Johan Tornberg för att tugga lite detaljer i pauserna.