Reflektioner runt säsongen så här långt
Då var det dags för den där jobbiga tiden igen. Landslagsuppehåll får mig alltid att sucka djupt och bläddra i evighet bland kanalerna dom där dagarna det brukar vara match. Men passar på att sammanfatta min bild av läget så här långt.
Årets Luleå Hockey har ju varit mer uppskrivna i år än någon gång på 2000-talet. Resultatet så här långt? Ett ganska starkt Njaa. Det ser ruskigt bra ut på vissa punkter, vissa spelare har verkligen överraskat positivt medan andra inte riktigt infriat förväntningarna och spelet som sådant har sett sisådär ut både här och där.
Först och främst målvakterna, jag var försiktigt positiv innan säsongen och måste säga att Gustafsson har överträffat mina förväntningar medan Rautio kanske inte har slagit mig med häpnad i en positiv bemärkelse. Hålet efter Nilsson är stort men JG gör det riktigt bra. Han är lugn, tät och framförallt verkar han inte bli alltför påverkad om han släpper in en billig puck. Han studsar snabbt tillbaka.
Försvaret är imponerande. Wallin är en jätte i defensiven och visar vad ett gäng NHL säsonger kan ha för betydelse. Han är en rejäl back som verkligen känns som en kapten. Gunnarssons genombrott har nog fått ”Osten” att fundera både en och två gånger innan Luleå gräver i plånboken för att signa Janne N. Sen har vi ju Kilström, så heter han va? Han har ju varit minst sagt blek, Fransson har varit minst sagt fladdrig. Han varvar bra matcher med katastrofala misstag och det behöver ”Frallan” fila bort ur sitt spel.
Forwardsidan har väl blandat och gett mest av alla. Harju är sådär typisk målskytt i år. Han är anonym och syns knappt under matcherna men har ändå petat in sju puckar och fått några ass. Men fysiskt spel runt sargerna är väl inget som förknippas med Harju i år. Vikho imponerar på mig, han kommer till jobbet varje dag och åker nog mer skridsko per match än vad Tomas Gustafsson gjorde totalt under sin karriär. Ungdomarna gör ett riktigt bra jobb, Komarek, Mannberg, Berglund med flera. Hjalmarsson och Abbott har gjort det bra i sin lina. Persson har väl varit sådär allsvensk, lite långsam, det tar lite för lång tid med pucken och avsluten har inte varit så distinkta. Fleury har det väl varit lite samma historia med men det såg ju inte kalasbra ut i början för firma Arlbrandt/Olausson heller deras första säsong.
Sen finns det några orosmoln. Luleå är inte effektiva i år. Det skapas många chanser men det görs få mål och det är något som måste skärpas upp innan slutspelet. För det Luleå har visat redan nu är att slutspel kommer laget att nå. Det som imponerar på mig är att Luleå har börjat vinna eller få med sig poäng från matcher där spelet inte alls fungerar. Det är den styrka laget behöver, för några år sen var det många uddamålsförluster som nu har förvandlats till poäng. Men vinster på straffar och i förlängning lyser med sin frånvaro. Det är något som kan visa sig avgörande när tabellen summeras. Spelet i powerplay måste upp en nivå, jämfört med fjolåret så ser det svagare ut.
Så man kan sammanfatta resultatet så här långt med ett godkänt men det finns utrymme för förbättringar på många områden. Men med den placering Luleå har i tabellen så kan man inte klaga, speciellt inte när spelet hackat under långa stunder.
