LuleåBloggen: Saknaden av Papa Niinimaa
Luleå fortsätter sitt segertåg och poängen rullar in i rask takt. Allt är frid och fröjd. Eller?
En poäng efter serieledaren och elitseriens genom tiderna bästa defensiv imponerar stort. Trots det så har Luleå Hockey just nu stora problem i spelet, framförallt handlar det om offensiven.
Under försäsongen och inledningen av serien så dominerade Luleå isen i powerplay. Ungefär var fjärde överläge resulterade i mål framåt. Vad skiljer från ifjol, egentligen bara en sak, Janne Niinimaa, Johan Fransson var tänkt som Niinimaas ersättare och PP hänger helt klart ihop med Johan Franssons form. Under försäsongen och fram till skadan han ådrog sig i inledningen av serien spelade Frallan den bästa all-round hockeyn en back presterat i Luleå på många år. Fransson hade 1 + 5 på de 5 inledande omgångarna av elitserien, efter det har han presterat 0 + 7 på 33 spelade matcher. Självklart påverkas lagets powerplay när den offensivt ledande backen tappar formen. Frågan är ju hur man ska lösa problemen med Franssons form, han har potentialen att vara elitseriens bästa back när han kopplar på vinnarskallen och slutar se loj ut i närkamperna. Frallan har spelat upp sig en hel del på slutet men den där pondusen han brukar visa upp är inte riktigt där ännu. Med lite bättre tryck i åkningen och mer aggresivitet så tror och hoppas jag att vi snart kan se honom leka med motståndet igen. Det skulle lyfta hela Luleå ett snäpp.
En skadefri Niinimaa hade givetvis gjort en enorm skillnad i Luleås powerplay, han samlade ofta laget innan tekning och satte upp spelet. Niinimaa stryde allt med sina precisa passningar som skar genom zonen. Elias Fälths poängmässiga försämring beror till stor del på att Niinimaa inte finns där för att levererar passningarna på blå. Årets powerplay visar vilken enorm skillnad en enda spelare kan göra i en lagsport som hockey. Nu är det dock dags att nya hjältar kliver fram och ser till att Luleå producerar i powerplay.
Potentialen för ett väl fungerande powerplay finns där med många spelskickliga lirare i laget. Det som krävs är att de bärande killarna steppar upp ett par snäpp i passningstempot och att de övriga vågar göra skitjobbet framför mål och i sarghörnen.
Personligen skulle jag vilja se Sebastian Meijer tillsammans med Olausson och Harju i powerplay, under de tidiga omgångarna av elitserien så fick Meijer chansen där då Persson åkt på en hjärnskakning mot Djurgården. Meijer var det perfekta komplementet i den kedjan och tog hand om skitjobbet i både offensiv och defensiv zon. Meijer tog också på sig en Holmström roll i powerplay och när man kollar målen från dessa omgångar så ser man att Meijer ligger bakom mycket bra saker i offensiven.
Med ett fungerande powerplay så har Luleå alla chanser att plocka tre poäng mot ett desperat LHC på lördag.