Ta tag i powerplay!
Luleå inledde serien med ett makalöst bra powerplay. Detsamma gällde för övrigt de flesta andra "statistikkolumner". Vi ligger fortfarande bra till i de flesta kolumnerna, men när det gäller powerplaystatistiken sjunker vi just nu som en sten.
Luleå har på sistone haft problem att få in den där extra "poänggivande" pucken i nät, i matcher som står och väger.
En viktig anledning till det är att lagets tidigare eminenta spel i numerärt överläge, inte har havererat, men blivit mindre bra.
Det syns också i PP-statistiken, Luleå som tidigare låg i solklar ledning hasar nu neråt, och ligger just nu på en 5:e plats, med 19,86% utdelning.
28 mål på 141 försök.
Det är inte dåligt.
Men ett bra PP är ett riktigt mördarvapen om det sitter i 55 omgångar.
Vad är då anledningen till det pågående "raset"?
Laget går igenom några svackor. Ja, naturligtvis, det stämmer.
Cam Abbott skulle legat bakom en antal mål till om han spelat alla matcher. Japp. Cams skada ledde också till att Vihko samtidigt tappade förmågan att göra mål. Japp.
Matchningen/coachingen av laget i PP skulle kunna vara bättre. Jo, det kan den ju alltid vara.
Och det blir på matchningen/coachingen av laget som jag "skjuter in mig" i det här inlägget. Eftersom det är lättast att påverka av ovanstående punkter.
Våra nyckelspelare Olausson och Pärlbrandt har blivit för nonchalanta, duttiga och bekväma i sitt PP-spel. Där har vi nog den enskilt största anledningen till försämringen. Ändå gör de bra med poäng fortfarande, men de båda, troligen Elitseriens mest kompetenta PP-duo, spelar helt klart under sin kapacitet i den spelformen. Här måste Bulan kliva fram och visa dem vad krigarmentalitet betyder. Lite mer rörelse, raka puckar, mer skott, mer vilja. När det gäller Västeråsduon lider de också svårt av att Fabricius/Lavander, killen som står framför mål, inte har förmågan/har tappat förmågan att få pucken att träffa nätet. Vad tror vi om Pierre Johnsson framför kassen? Enterfeldt? Karlsson?
Chris Abbott och Hjalmarsson får spela både BP och PP. Det gillar jag inte, det blir ofta lite för många minuters speltid på dem, och de kan inte alls på samma sätt lägga fokus på PP-spelet.
Sluta spela Janne Sandström i PP. Inget illa om Janne, men han har inte bidragit med mycket i den spelformen i år, vill man vara lite elak kan man säga att det nästan är lite tvärtom. Det patenterade och något för långsamma dragskottet har blivit allmängods nuförtiden, och han har lite för lätt för att tappa ut pucken, och bli överspelad på anfallsblå.
Spela Lökken Östli i PP. Varför värvade vi den lille rightfattade norrmannen med det hårda, pricksäkra och rappa direktskottet, om inte för att spela honom i PP? Gärna istället för Sandström, som gärna får fokusera på BP istället. Av det lilla jag sett när man ändå provat så fungerar han ju utmärkt som blålinjepolare med Niinimaa.
Janne Niinimaa som kanske har lagets bästa skott tillsammans med Lökken Östli skjuter alldeles, alldeles för sällan, utan letar passning istället. Där måste vi jobba fram en strategi för hur vi ska "sätta upp" honom för skott i betydligt större omfattning. Motståndarna lägger samtidigt mycket energi på att avstyra Niinimaas avslut. Sen är det samma sak med Niinimaa, varför spelar vi honom så mycket i BP? Vi sliter ju ut "gamlingen", som ibland ser lite stabbig ut i försvarsspelet.
Annars är det kanonbra att man kör två PP-uppställningar, det gillar jag skarpt.
Nåja, det är bara några tankar från min sida.
Nu är det dags att börja ladda för morgondagens match.
FORZA LULEÅ !!!