LuleåBloggen: Vilken underbar utlösning
Sedan Skellefteå kom tillbaka till Elitserien för några säsonger sedan har vi aldrig sett något liknande. Luleå, laget som inte kan göra mål gjorde 4 mål på 3 minuter och 20 sekunder. På Luleådödaren Hadelöv. Detta var en stor match för Luleå Hockey inför stundande slutspel.
Jag hade bestämt mig för att det skulle råda bloggtystnad tills dess slutspelsplatsen var säkrad. Allt för att undvika någonsomhelst möjlighet till jinxning.
Men efter kvällens match går det inte att vara tyst längre, och dessutom är den praktiska möjligheten att vi ska missa slutspel borta.
Vilket känns väldigt, väldigt skönt.
På de 4 matcherna vi spelat sedan landslagsuppehållet har vi ett snitt på 2,5 poäng per match. Vilket, med en rimlig utdelning i matchen mot Brynäs, borde inneburit 3 poäng i snitt.
Detta i slutspurten inför slutspelet. När alla lag krigar för att sätta sig i respekt. Krigar för rätt position i tabellen. Krigar för att få en bra känsla i laget innan allvaret börjar.
I det läget går vi in och tar tag i det igen. Inte bara styr matcherna, utan får dessutom utdelning på chanserna. Och vinner dem välförtjänt.
Det säger en del om styrkan i det vi ser laget prestera på isen just nu.
Och denna magiska och fullständigt osannolika vändning vi såg ikväll var en murbräcka som visade att vi kan göra nästan vadsomhelst, vi klarar av mycket mer än vad i alla fall jag trott var möjligt, i det här läget av serien.
Det underbara var ett faktum efter en utlösning som saknar motstycke, när Luleå i mitten på andra perioden gör 4 mål på 3 minuter och 20 sekunder.
Jag har vad jag just nu kan påminna mig ALDRIG sett något liknande, och definitivt inte mot supernollan och Luleådödaren Nr 1, Andreas Hadelöv.
Arla, Ola och Niinimaa sköt det svarta hotet, de nasala orcherna, lillebror, sixfingersgänget, inavlen, kärt barn har många namn, rakt genom ismaskinsgången och ut i den kalla och mörka vinternatten.
I värmen, ljuset och den härliga stämningen som fanns kvar i COOP Arena efter matchen brummade Grizzlybjörnarna förnöjt.
Vi verkar ha prickat in formkurvan alldeles perfekt inför slutspelet, och har inte förlorat mot Skellefteå denna säsong med Cam i laget.
Powerplay underbart ikväll, någon som saknade Sandström?
För övrigt, hur grisigt dåliga var inte domarna ikväll? Skellefteå borde tillbringat minst 8-10 minuter till i utvisningsbåset för SOLKLARA utvisningar. Jag kan inte förstå hur 2 st domare kan vara så enögda och fullständigt usla samtidigt. Det är oförklarligt. Det är skamligt, för att vara tydlig.
Hursomhelst.
Matchen vänder när Rönken efter Skellefteås 2-0 kastar in forward 13 och 14, Komarek och Berglund, som kommer in och drar igång laget med ett furiöst tempo i anfallsspelet, och någonstans känns just den lilla med viktiga detaljen jag tjatat om hela säsongen som det som vänder på steken.
Det gav en injektion, visade resten av laget hur fort man faktiskt kan åka skridskor, vilken inställning man kan ha trots att man ligger under med 2-0, och the rest is history.
Fortsätt med det.
Nu är det som återstår en svår kamp om fjärdeplatsen, men där huvudfokus kommer ligga på att komma väl förberedda in i slutspelet.
Där vi med det här spelet och den här utdelningen kommer utgöra ett hot mot alla lag.
FORZA LULEÅ !!!
