Årskrönika: En känslosam säsong
Luleå förlorade en sjunde avgörande match mot Frölunda, men sett till laget har Luleå gjort en riktigt bra säsong.
Jag hade inga höga förväntningar på årets upplaga av Luleå, nya tränare och ett helt nytt lag där spetskompetensen saknades redan på förhand. Trots sena värvningen av Johan Harju måste laget ha många fler offensiva hot i framtiden. Bröderna Abbott bör ha spelat till sig nya kontrakt efter lett laget poängmässigt och spelmässigt med sin härliga intensitet och aggressivitet. Bröderna ÄR Luleå.
På pappret bland de svagare laget på länge och efter att de slagit klubbrekord i flest raka förluster under hösten var det ingen som kunde tveka det här är sämsta laget Lars ”Osten” Bergström ställt på isen under sin tid som sportchef. Men vi fick fel, ack så fel. ”Osten” är en gammal räv och han hade värvat ett lag kanske inte tar många segrar i grundserien, men är perfekt inför slutspelet. De hade mer karaktär än ömma handleder, mer tyngd än udd. Mer grisig än skicklig.
Vi minns kvartsfinalen mot AIK för tre år sedan, ”gnagarna” hade inte tagit en seger mot Luleå under grundserien på evigheter och skulle vara en lätt match för seriesegraren. AIK hade mer karaktär och tyngd och skickade ut Luleå med 4-1 i matcher. Även om Luleå inte fullbordade skrällen mot Frölunda, så lyckades de skaka om serietvåan och höll stånd i till och med sju matcher. Det är inte dumt för ett uträknat lag under grundserien.
Trots en svag säsong har vi ett Europaguld, en Honken Trophy-vinnare och massor av framtida stjärnor i laget. En fantastisk vändning från 0-2 till 4-2 i en glödhet CHL-final mot Frölunda med stort massmedialt intresse, just där och då svetsades samman ett gäng förlorare till stålmän med en vilja att krossa allt i sin väg. Ord är överflödiga om Joel Lassinantti och hans debut i SHL, Luleåsonen är Sveriges bästa målvakt. Smaka på det en stund. Sedan har vi en stor potential i unga talanger i laget. Marcus Fagerudd hamnade i rätt miljö med Näkyvä och finländarna var en klockren duo i slutspelet. Lucas Wallmark har spelsinnet, men behöver lägga på ett tiotal kilon till nästa säsong. Väger för lätt vid fysisk uppvaktning. Zaaren kommer ta ytterligare steg i sin utveckling.
###
Säsongen har haft många toppar och dalar, tyvärr fler dalar än toppar. Vid sidan av en mängd förluster i grundserien är största förlusten att Robin Jonsson tvingades lägga rören på hyllan. Att komma tillbaka från ett diskbråck var ett långskott, men backjätten med det tandlösa leendet fick ändå avsluta karriären med ett Europaguld i Luleå. Bästa avslutet jag kan tänka mig för en kille vars hjärta klappar för klubben.
###
Stefan ”Skuggan” Nilsson fick sin tröja hissad den här säsongen, givet att passningsgeniet hör hemma bland legendarerna i Luleå. Tyvärr inte lika uppmärksammad i ligan. #18 bör stå på tur, kanske hissas Thomas ”Bulan” Berglunds tröja när hans Brynäs kommer på besök?
Summa summarum, sett till laget har Luleå gjort en fantastisk säsong. De presterade över sin förmåga när absolut ingen trodde på det här gänget. Och laget innehöll mycket hjärta, ingen kan anklagas för att ha gett upp, trots när det grinade illa mot dem. Därför älskar jag Luleå, arbetarlaget som svettas och blöder för klubbmärket. Precis som björnen på bröstet är Luleå ett stort och starkt lag, men kanske lite klumpig. Bland de mest utvisade lagen i ligan och det är säkert många borta-supportrar, teve-kommentatorer som jublar över ”Fuleås” avsked i SM-slutspelet. Men vi spelar en rå och oöm hockey inte för att bli omtyckt, utan för att det är effektivt mot motstånd som är mer skickligt. Det är lite vårt varumärke, vi lämnar ingen oberörd.
Tack för denna säsong. Vi kommer åter!
