Historisk förlustsvit.
Förra veckans nyhetsuppdatering skrevs efter en resa till Tornedalen. Skriven under pågående bakfylla uppstod rena faktafel och en ton som var präglad av bakfyllans vemod. Det må väl vara hänt, veckans nyhetsuppdatering avhandlar veckans enda match, borta mot Leksand. Undertecknad försöker sig på en grundligare genomgång av det denne såg när matchen spelades.
När laguppställningen inför lördagens bortamatch mot Leksand presenterades kunde undertecknad notera att vissa rockader hade skett från det vanliga. Hoppfullt slog jag upp matchen på datorn för att se om förändringarna i kedjorna kunde medföra ett förändrat resultat. Den första perioden var inte någon speciellt sevärd historia. Den bestod till en början mestadels av icingpuckar från Leksand. Leksands mediokra motsvarighet till Klasen, Ritola, stod för en magisk passning i powerplay vilket resulterade i ett mål för hemmalaget. Trots att Luleå fick många chanser till spel i offensivzon, till en följd av alla icingpuckar, var det Leksand som skapade mest. Luleå spelade upp sig i periodens slutskede och hade några enstaka slumpchanser som med lite tur hade kunnat resultera i ett mål. Luleå avslutade den inledande perioden med ett powerplay. Närmare än ett stolpskott från kapten Gustafsson kom Luleå inte ett mål. I mina ögon var Einar Emanuelsson den enda spelaren som verkligen stack ut under perioden.
Period nummer två inleddes likt den första avslutades, med en ramträff i powerplay. Efter detta flöt perioden på utan några rejäla målchanser. När drygt halva perioden var spelad fick Gustafsson ta emot en knätackling från en brölirare i Leksand. Medan Gustafsson ligger och vrider sig i smärtor buas hejvilt från Leksands bås och läktare när matchstraff utannonseras. Osmakligt och bedrövligt. På samma sätt kan man nog recensera Luleås efterföljande powerplay. Under fem minuter skapades inte något av värde. I periodens slutskede bjöd Luleåförsvaret bort pucken. Leksand utnyttjade chansen genom att bjuda på sovjetiskt skönspel där avslutet medförde 2-0 till hemmalaget. Lagen gick sedan in i periodvilan med just det resultatet på tavlan.
Luleå inledde den tredje perioden i ett bra tempo. Det dröjde inte länge innan Olausson lade en mycket fin passning genom zonen till Arlb.. Victor Berglund som fick revansch efter sitt sjabblande vid Leksands andra mål. Resten av perioden tillhörde Luleå. Hjältarna från norr lyckades dock inte skapa nog många farliga chanser för att få med sig poäng. Matchen kom att sluta 2-1. Kedjan med Tyrväinen, Brännström och Olausson var lagets bästa i den tredje perioden.
Förlusten var Luleås åttonde raka. Enligt C-MORE är detta klubbrekord. The botten is nådd, visst var det Timbuktu som sade så en gång i tiden? Gustafsson spelade inte mer efter knätacklingen, och i skrivande stund har ingen information om skadan släppts. Om jag ska hitta något positivt i all denna motgång får jag ändå se till att matcherna har varit jämna under denna förlustsvit. Luleå har inte blivit utspelade. Andra skulle kanske hävda att det är ännu värre, men i nuläget försöker jag finna hopp i just det faktumet.
Tre önskemål från en lekman:
- Min uppfattning är att Luleås lag i huvudsak består av ”systemspelare”. Utöver Klasen, Tyrväinen, Gustafsson och Lundkvist anser jag personligen att samtliga utespelare i laget är beroende av att helheten fungerar. De fyra nämnda spelarna har kapacitet att driva på laget och skapa sina egna lägen, medan övriga är i behov av medspelarna i väldigt hög utsträckning. Olika mycket så klart, Einar och Hållander är exempelvis kapabla till bra mycket mer än Själin och Mattsson. Jag vet att andra supportrar kanske har andra tankar, men för mig var Ilomäki också en spelare som kunde skapa på egen hand. Skaffa fler spelare som kan skapa chanser när helheten inte fungerar!
- Det svider bra mycket att se Cehlarik i ett annat SHL-lag. Under min tid som supporter har han varit en av de mer spännande talangerna som Luleå vaskat fram. Låt inte ”Luleågrabbar” hamna i andra lag framöver tack!
- Att förlora borta mot ett Leksand i form är inte önskvärt, men förståeligt. Ser man denna match i ett vakuum är det inte någon fara på taket. Sett till att detta var den åttonde förlusten i rad har jag personligen snart släppt allt hopp om framgångar i kommande slutspel. Snälla Luleå, vänd denna trend snarast!
Under förra veckan missade undertecknad att damernas finalspel hade blivit uppskjutet. Nu ska matchdagarna tydligen vara fastställda. Den första matchen spelas, enligt min förståelse, kommande torsdag. Vi håller tummarna för så väl spel som guld!
