Hockey när den är som bäst
Frölunda kontrollerade de två första perioderna av CHL-finalen och hade en tvåmålsledning att gå på inför den tredje perioden. Och som spelet såg ut så var det inte mycket som talade för att Luleå skulle ha någon som helst chans att vända matchen. Men sedan hände något.
Kalla det vad ni vill. B-turnering eller Kalle Anka-cup. Det spelar ingen roll; Luleå är mästare i CHL och det ska ingen få ta ifrån oss.
En en titel är en titel. Frölunda och alla fans med dem, eller vilket annat lag som helst, hade firat och njutit precis lika mycket som vi nu får möjlighet att göra. För njuter, det gör vi!
***
Att Luleå kommer igen, efter att ha varit mer eller mindre utspelat i två och en halv period, och sedan vänder matchen är minst sagt imponerande och det visar att det finns karaktär i laget. Underläge 0-2 och sedan fyra raka mål i den sista perioden. Detta trots att Luleå inte såg särskilt farliga ut.
Att man överhuvudtaget kunde vända matchen beror såklart på att Frölundas Oscar Fantenberg drog på sig ett (korrekt utdömt) matchstraff som gav Luleå chansen att spela PP i fem minuter. En chans som man verkligen tog till vara på när Peter Cehlarik först kvitterade till 2-2 och Johan Forsberg kort därefter tryckte in 3-2. Och det är det som gör hockey och idrott överlag så underbar; det krävs så lite och en enda situation kan förändra utgången och resultatet i en match.
***
Nu är det bara att njuta och ladda om inför slutspurten av seriespelet. Luleå har en titel kvar att vinna innan säsongen är slut.
