Imponerande start av Luleå!
Inför säsongen var förväntningarna väldigt små och vissa "experter" tippade till och med att Luleå skulle tillhöra bottenskiktet av tabellen - men efter de inledande omgångarna har man redan visat att man siktar högre än så.
När Jonas Rönnqvist tog över som huvudtränare i Luleå så tog han över ett lag som var långt ifrån toppen. Men redan under hans första säsong lyckades han ta laget till en topp 4-placeringen och säsongen efter vann laget också serien för första gången på väldigt länge. Dessutom tog han laget till sin första SM-final på 16 år. Så när Rönnqvist efter fyra framgångsrika säsonger valde att lämna var det många som antog att tiden som topplag därmed också var förbi. Vi Luleåsupportrar har inte direkt varit bortskämda genom åren och att tillhöra toppen av tabellen har bara känts som något tillfälligt; en fantasi som man visste skulle ta slut någon gång - och när Rönnqvist lämnade kändes det som att den tiden var kommen.
Som ersättare hämtade man in Joakim Fagervall, en tränare med rötter från Norrbotten men som aldrig tidigare tränat ett lag på den högsta nivån. Dessutom lämnade i samma veva flera av lagets viktigaste spelare. Spelare som Linus Klasen, David Rautio, Niklas Olausson och Johan Fransson har alla utgjort stommen i laget under flera säsonger. Det var med andra ord inte konstigt att förväntningarna på laget minskade betänkligt. För vem ska nu göra poängen? Och är målvakterna tillräckligt bra? Men den viktigaste frågan var ändå ifall Fagervall har skickligheten och kunnandet för att bygga ett slagkraftigt lag med de spelare som han förfogar över. Truppen kändes trots allt inte lika starkt längre i och med att många spelare hade lämnat.
Att Linus Klasen hade gjort sitt i Luleå kom inte som någon chock. Det enda som var konstigt var att man inte försökte ersätta honom med en likvärdig spelare. Men "Osten" hade en annan plan; att bygga ett lag med hårt arbetande spelare som drar åt samma håll framför skickliga individualister som sätter sig själva i första hand. Kanske tyckte han helt enkelt att spelare som Klasen, Olausson och Fransson inte bidrog lika mycket i spelet över hela banan och att han därför ville satsa på en annan linje. Skickligheten i laget finns fortfarande kvar, om än inte i samma skala. Och nu heter spelarna i stället Lucas Wallmark, Daniel Zaar och Kristian Näkyvä. Ingen av dom kommer att vara i närheten av att göra lika många poäng som Klasen. Men Wallmark och Zaar har redan visat att dom kommer göra många poäng tillsammans under säsongen. Och Näkyvä är ljusår bättre än Fransson i det defensiva spelet samtidigt som han besitter goda offensiva kunskaper. Som att träffa mål, för att nämna en. Dessutom jobbar dom betydligt hårdare för varandra än sina föregångare. Och det är vad det handlar om i år; att göra det tillsammans.
Inför säsongen fanns det också ett stort frågetecken kring målvaktsfrågan och många ställde sig frågande till om Daniel Larsson är tillräckligt bra. Dessutom hade Larsson, som en gång började sin karriär i Luleå, tidigare sagt i media att han aldrig skulle kunna återvända till klubben. Det retade många supportrar som menade att han inte var välkommen tillbaka. Men Larsson la allt groll bakom sig och återvände - och efter de inledande matcherna så tror jag att till och med den mest långsinta supportern också har gått vidare och lagt det hela bakom sig. För Larsson har helt enkelt varit utomordentligt bra och har redan visat att han är en av seriens bästa målvakter. Dessutom har vi en oerhört talangfull backup i Joel Lassinantti. Lassinantti har visat under CHL och nu senast när han fick chansen mot Örebro att Larsson inte kan slappna av om han vill behålla posten som förstemålvakt. För första gången sedan "JG"/Rautio har Luleå äntligen en stark målvaktsduo igen - och en stark målvaktsduo är a och o för att kunna gå långt.
Vad gäller Fagervall så har han minst sagt fått en kanonstart som tränare i Luleå. Han har ännu inte ställts inför något större test, men hans arbete ligger till grund för lagets fina inledning. Han har gjort det bästa med det spelarmaterial som "Osten" har givit honom. Formationerna känns genomtänkta och spelarna kompletterar varandra bra och det gör att det finns en balans i laget. Och trots svaga resultat i början av försäsongen så tvivlade han aldrig. I stället forsatte man att nöta på med samma formationer och nu ger det utdelning. Fagervall och Rönnqvist känns i mångt och mycket väldigt lika i sin tränarstil, där disciplin och hårt arbete är det absolut viktigaste. Men till skillnad från Rönnqvist så har Fagervall framförallt skapat ett starkare kollektiv och det gör att man inte längre är lika beroende av enskilda spelare som tidigare.
Jag vill poängtera att jag inte höjer Luleå till skyarna och skriker SM-guld. Det är fortfarande långt kvar av säsongen och det finns mycket kvar att bevisa. Helt klart är i alla fall att man har något bra på gång och jag ser med spänning fram emot att följa utvecklingen. Hur långt det bär redan den här säsongen återstår att se - men jag tror inte att Luleås dagar som topplag är över.
