Krönika: Fiaskot närmar sig
Ny förlust mot Växjö och Luleå verkar gå mot sitt största fiasko i en kvartsfinal sedan debaclet mot AIK för två år sedan, enligt krönikören.
Andra raka förlusten mot Växjö och trots Luleå förlorade med uddamålet var laget inte alls nära att vända matchen. Klasens reducering i slutet till 2-3 var välkommet, but too little to late. Hoppet släcktes i andra perioden knappt 30 sekunder efter att backen Daniel Gunnarsson reducerat till 1-2 i numerärt överläge ökade Växjö till 1-3. Laget har aldrig sett mer trötta ut än vid det läget.
Luleå började bra, mycket bra, matchen var helt klart ett steg framåt. Men Växjö tog ändå ledningen och likt "gamla Luleå" brukar göra, stängde laget igen matchen och väntade ut misstagen av andra laget för att dryga ut ledningen. Ju längre reduceringen dröjde, ju mer började energin tryta för hemmalaget. Belöningen infann sig aldrig för hårt slit, till slut var det soppatorsk.
Försvaret och effektiviteten är Växjös stora styrkor, som de var förr för Luleå.
Förre djurgårdsmålvakten Teemu Lassila stod på huvudet och hade förvisso flyt några gånger, men bra målvakter har som bekant flyt. Sena värvningen av Lassila kan bära Växjö ända till semifinal som tidigare haft problem hitta en vinnare på lagets sista utpost. Växjö ser piggare och hungrigare ut än förra finallaget och offrar sig för sin målvakt.
Sena värvningen av Linus Omark för Luleå har inte fallit lika väl ut. Först nu i andra matchen i kvartsfinalen har tränarstaben hittat en miljö med Hedman och Mannberg som passar honom bra. Men det känns sent, då detta är trots allt sjunde matchen efter pucktrollaren anslöt till laget. Ett assist av Omark i matchen vid ett powerplay och trots två puck-konstnärer i laget har numerära överläget inte fungerat för Luleå. Nio numerära överlägen i kvartsfinalserien och ineffektiviteten gör sig påmint. 55 skott och två har hittat förbi Lassila, det håller inte för ett lag som vill gå vidare till semifinal.
Inför säsongen pekade många på att Luleå hade ett sämre lag än förra säsongen och det håller jag med om. Killarna offrar sig inte lika hänsynslöst och jobbet hemåt är inte lika hårt som tidigare. Backsidan har offensiv talang, men vi saknar fler defensiva giganter då Robin Jonsson som visat sig bli lagets största avbräcke i slutspelet. Storleken och noggrannheten i försvaret är mindre. Centrarna är lika få som i finallaget från ifjol.
Jag kan inte förlåta Jonas Rönnqvist för att han petade Rautio till den här matchen, förlusten i Växjö var inte hans fel då hela laget var under isen. Owuya höll inte hemma i Luleå och vi är tillbaka i ett läge som för två år sedan när "Rönken" inte kunde bestämma sig för en förstamålvakt, en kvartsfinalserie som slutade i ett fiasko där AIK slog ut en seriesegrare. Lassila är på väg att växa till en Viktor Fasth som Luleå inte kan slå. Ett respass i kvartsfinalen för Luleå i år är inte lika monumentalt fiasko som mot AIK, men största fiaskot i ett slutspel sedan dess för demontränaren.
Hur trött är Rönnqvist på ishockeyn? Han verkar sakna idéerna att lyckas vända kvartsfinalsserien. Demontränaren har gjort sig känd för att lyckas krama ut det mesta av de lag han förfogar för, jag ser inte hur han kan krama mer ur det här laget. Orkar han försöka? Vill killarna som har en ny klubbaddress efter säsongen offra sig för honom? Som det ser ut, förlorade "Rönken" kvartsfinalen redan nere i Växjö.
LHF/77
