Krönika: Inga krambjörnar direkt
Adrenalinet har gått ned men Luleå har satt tonen för en grinig kvartsfinal mot Färjestad. Muskler hellre än skicklighet. Hur står det över sju matcher?
Jag har alltid haft stor respekt för Färjestad. Nio gånger förut har vi möts i slutspelshistorien och fem gånger har de slagit oss ur SM-slutspelet. Karlstadslaget väcker inte samma känslor som Frölunda, göteborgarna brukar svara upp väl mot täta och griniga slutspelsmöten. FBK är mer äckligt skickliga där vi brukar komma till korta, likt mot Skellefteå. Inget annat lag har Luleå mött lika många gånger i slutspelet (se längre ned för lite historia).
Segern igår togs främst med hjälp av tuffingarna i laget. Där trion Anton Hedman, Emil Sylvegård och Jonathan Granström gick i bräschen. Fjärdekedjan inledde att egga upp försvaret i Färjestad, men de var dessa tre som satte tonen över femtio minuter av matchen.
Hur mycket än domarna försökte stävja och kyla ned känslorna mellan lagen i utvisningar var det dessa som spelade främst på gränsen. Och ibland över lagen. Vi kan likna dem vid ett kriminellt gäng. Hedman är kassaskåpssprängaren, bidrar med muskler och förstörelsen på isen. Sylvegård är the con artist (”bedragaren/svindlaren”), driver spelare till vansinne både med mun och kropp i och utanför bild (Per Ledin har fostrat skånepågen väl).
Geniet i gänget är Jonathan Granström. En eftersläng där, ett tjuvnyp där och många intima uppvaktningar av målvakten. Han är ärkegrisen i ”svinstian” kvällspressen menar att Luleå mönstrar med i slutspelet. Grisigt kanske, men ack så effektivt. Färjestad var helt ur balans och en underskattad del i slutspelet är hur motståndet kan krossa dig mentalt. Tacklingar gör ont, ja. Skitsnack gör dig arg, men psykologiska kriget vinner du i huvudet.
Men det finns en heder i vår ”grishockey”. Ta när Milan Gulas tacklade Ilari Melart med huvudet före in i sargen. Melart svarade med att brotta ned Färjestads poängkung och tryckte huvud och mun i snön på isen. Inte ett slag delat ut. Våra björnbusar slår aldrig lirare, vi siktar på bjässar som Tollefsen istället. De som kan ge en sjyst fajt. Men mulningen får ses som en vänlig varning till Gulas av Melart: - Reta aldrig upp Luleås tyngsta spelare (104 kg) om du inte är säker på att klå honom.
Luleås fysiska spel gav resten av laget lite mer stake att till och med lilla Rajala tacklade och pucklade på långt större spelare än honom. Han visste att Lennart Petrell (97 kg) skulle skydda honom. Men fysisk skräck i all ära, powerplayet såg väldigt tamt ut fram till tredje innan Luleå började få ordning på grejerna. Sedan blottade laget en svaghet då Färjestad vågade ta ut målvakten tidigt. Det goda självförtroendet visade sig vara väldigt skört och Luleå backade djupt ned i knäet på Lassinantti. Och fick 3-1 och 3-2 i baken.
Jag tror det berodde mycket på nerverna, de var rädda att tappa första segern. Men de måste våga vara lika konsekventa i 60 minuter. Låt inte Färjestad bli ett hjärnspöke när de visade stort mod att ta ut målvakten tidigt.
"Det är vi som styr deras tankar" sa en guldtränare i Luleå en gång. Låt det bli lagets motto.
###
Ser vi i slutspelshistorien finns tre lag i topp Luleå mött flest gånger:
1. Färjestad, tio gånger (1987, 1991, 1993, 1995, 1996, 1997, 1998, 2004, 2013, 2016).
2. Djurgården, sju gånger (1990, 1992, 1993, 2000, 2001, 2011, 2015*).
*Play in eller ”åttondedelsfinal” räknas numera som en del av SM-slutspelet.
3. Frölunda, sex gånger (1996, 1997, 2005, 2009, 2013, 2015)
Finns lite slutspelskuriosa att ta in om Luleå:
.. Luleå har efter Färjestad längsta slutspelssviten i ligans historia. Mellan 1995-2010 missade aldrig klubben slutspelet. Färjestad har längsta sviten på tjugo raka slutspel.
.. Luleå har sedan klivet upp 1984 missat slutspelet bara sex gånger.
.. Luleås första play off spelades 1987. Mot Färjestad. Förlust med 2-1 i matcher.
.. Av de lag Luleå mött flest gånger i slutspelet har de aldrig slagit ut Brynäs. Fyra möten och fyra respass, det inkluderar klubbens första SM-final 1993.
